Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandförsäkringsverk - Brandgata, krigsv. - Brandgranat, krigsv. Se Granat - Brandgås, zool. Se Graf-and - Brandis, Kristian August - Brandkitt - Brandklipparen - Brandknekt, milit. Se Brandskatt - Brandkår. Se Eldsläckning - Brandmästare, milit. Se Brandskatt och Eldsläckning - Brandordning - Brandraket. Se Raket - Brandr Jónsson - Brandräf, zool. Se Räf - Brandrör - Brandsats - Brandskatt, krigsv. - Brandskepp l. Brännare, sjöv. - Brandskiffer, petrogr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
almindelige brandforsikring for
landbygninger (stiftad 1792), hvilken infordrar
årliga bidrag af intressenterna och 1876 hade
brandförsäkringar till 1,020 mill. kr.;
Kjöbstädernes almindelige brandforsikring
(stiftadt 1761), som 1876 hade brandförsäkringar
till 242 mill. kr. och en förmögenhet af 884,766
kr., och Kjöbenhavns brandforsikring for
huse og gårde (grundlagd 1731), som 1876
hade brandförsäkringar till omkr. 210 mill. kr.
och en förmögenhet af 3,642,000 kr.
Brandgata, krigsv. I läger, der tälten stå i
jämnlöpande rader, som äro vinkelräta mot
frontlinien, kallas mellanrummet mellan tältens
baksidor brandgata, till skilnad från
mellanrummet mellan framsidorna, hvilket benämnes
tältgata.
Brandgranat, krigsv. Se Granat.
Brandgås, zool. Se Graf-and.
Brandis, Kristian August, tysk filolog och
filosof, f. 1790, d. 1867, blef 1812 filos. doktor
i Köpenhamn, flyttade 1815 till Berlin och var
1816, under Niebuhr, sekreterare vid den
preussiska beskickningen i Rom. 1817 lemnade han
denne plats för att jämte Immanuel Bekker samla
materialier till den af vetenskaps-akademien i
Berlin föranstaltade upplagan af Aristoteles’
samlade skrifter (1831–36). 1821 blef han
professor i Bonn. Tillsammans med Niebuhr
utgaf han "Rheinisches museum für philologie,
geschichte und griechische philosophie",
(1827–30). Såsom kabinettsråd hos konung Otto af
Grekland vistades B. 1837–39 i Athen. Hans
vigtigaste arbeten äro Mittheilungen aus
Griechenland (1842), Handbuch der
griechisch-römischen philosophie (1835–66) och Geschichte
der entwickelung der griechischen philosophie
(1862–64). B. L.
Brandkitt, ett ämne, hvarmed trävirket i en
byggnad skyddas mot eld. Det utgör en
blandning af tegelmjöl, aska, filspån och limvatten
eller slammad lera och mjöl-klister. Brandkitt
är äfven benämning på en blandning af
hammarslagg, filspån, tegelmjöl, osläckt kalk och
rågmjöl, genom hvilken fyrverkeripjeser skyddas
mot en allt för hastig förbränning.
Brandklipparen var namnet på en häst, som
begagnades af Karl XI under kriget i Skåne
och sedan reds af Karl XII i flere drabbningar.
Brandknekt, milit. Se Brandskatt.
Brandkår. Se Eldsläckning.
Brandmästare, milit. Se Brandskatt och
Eldsläckning.
Brandordning, sammanfattningen af de
bestämmelser, som afse att i en viss kommun
förebygga eldsvådor samt att till det minsta
möjliga inskränka de härjningar och skador, som
kunna förorsakas af sådana. Bestämmelser om
byggnadssätt, äfven då ändamålet är att
motverka uppkomsten eller farorna af vådeld, pläga
likväl icke intagas i brandordningar, utan i
byggnadsordningar. Genom den s. k.
"brandstadgan" af d. 8 Maj 1874 har det blifvit ålagdt
alla svenska stadssamhällen och köpingar – samt
för vissa fall äfven hamnar, fisklägen och andra
ställen med mera sammanträngd befolkning –
att utarbeta brandordningar, och brandstadgan
uppställer vissa ledande grundsatser för
dessas innehåll. Brandordningar antagas af den
kommunala myndighet, som i allmänhet utöfvar
kommunens beslutanderätt, och underställas
Konungens befallningshafvande till pröfning och
fastställelse. C. G. H.
Brandraket. Se Raket.
Brandr Jónsson, isländsk biskop, ofversättare,
blef 1263 biskop i Holum och dog år 1264.
Han är bekant såsom of versättare af "Alexander
Magnus’ saga" (jfr Alexandersagan), hvilken
öfversättning sannolikt gjordes omkr. 1250 (utg.
af Unger 1849). Uppgiften att B. öfversatt
"Stjorn" är ogrundad.
Brandräf, zool. Se Räf.
Brandrör, inrättning, hvarigenom ihåliga
projektilers sprängladdningar antändas.
Brandrören till spetskulor inskrufvas i kulans spets.
De äro af två slag: perkussions- eller
konkussionsrör och tidrör. De förra tända
sprängladdningen antingen vid anslaget mot
sjelfva målet eller sedan kulan inträngt i
detsamma, eller ock när hon slår ned i marken
framför målet. Tidrören tända sprängladdningen,
innan kulan hunnit målet eller marken, och afse
således kulans sprängning (krevad) i luften
framför målet. – Äfven brandrören till rundkulor
(se Bomb) äro antingen perkussions- eller
tidrör, men hafva annan konstruktion än
brandrören till spetskulorna. W. G. B.
Brandsats, den blandning, hvarmed
brandbomber och brandgranater fyllas. Brandsatsen
består vanligen af salpeter, svafvel, mjölkrut och
harts. Den förbrinner med stark låga. W. G. B.
Brandskatt, krigsv., den lösepenning, som
städer under medeltiden och den nyare tidens
två första århundraden erlade till fienden för
att icke blifva brända. Så snart en truppstyrka
kom fram till en fientlig stad, brandskattades
denne, och en särskild tjensteman,
brandmästaren, som biträddes af brandknektar,
fick i uppdrag att utkräfva skatten. Om denne
ej ordentligt utbetaltes, gick brandmästaren i
författning om stadens brännande. Jfr
Kontribution.
Brandskepp l. Brännare, sjöv., ett med
bränbara ämnen fyldt fartyg, som har till
ändamål att sätta eld på fientliga skepp. För att
kunna fästas vid något af dessa, har det
änterdraggar, som i kettingar nedhänga från rårnas
ändar och från bogsprötet. Det föres framåt
antingen med segel eller genom bogsering, och
det öfvergifves, när man – vare sig genom
stubiner eller genom någon mekanisk inrättning
– försäkrat sig om att antändning skall ske
samt gifvit brandskeppet den önskade
riktningen. Förr kunde dessa skepp vara af största gagn
vid anfall på till ankars liggande eskadrar
(grekerna använde dem med framgång under sitt
befrielsekrig mot turkarna), men såsom dåliga
seglare voro de i allmänhet hinderliga för
flottornas fortkomst och hafva derför endast
sparsamt användts i senare tiders sjökrig. Nu hafva
ångan och jernet gjort dem oskadliga och
alldeles bringat dem ur bruk. R. P.
Brandskiffer, petrogr., svart eller brunsvart
lerskiffer eller skifferlera, som är så rikligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
