Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Braekeleer l. Braekelaer, Ferdinand de - Bræstrup, Kristian Jakob Kosmos - Brag, Karl Johan - Brag, Jonas - Braga, ett slags öl - Braga. 1) Distrikt i portugisiska prov. Entre-Minho-e-Duero. - 2) Hufvudstad i nämnda distrikt - Bragadino, Marco Antonio - Braganza, hufvudstad i portugisiska prov. Tras os Montes - Braganza, namn på de till samma slägt hörande dynastierna i Portugal och Brasilien - Bragaroeður l. Brages samtal. Se Brage - Brage, nord. mytol. - Brage den gamle, skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Braekeleer l. Braekelaer [brak-],
Ferdinand de, belgisk genre- och historiemålare, f.
1792, begaf sig 1819, efter slutade studier hos
M. J. van Bree, till Rom, der han uppehöll sig
i tre år. Död 1839. Han målade historietaflor
dels af bibliskt och dels af profant innehåll
(Tobias helas af sin son, Antwerpens
innevånare försvara sin stad mot spaniorerna 1576
m. fl.), men vann sina största triumfer genom
sina poetiska och karakteristiska skildringar ur
belgiskt familje- och gatlif (Huslig tvist,
Kärleksförklaringen, En gammal tiggaremusikant
på en bykrog m. fl.). Den berömde konstnären
fostrade en stor mängd lärjungar.
Braestrup, Kristian Jakob Kosmos, dansk
ämbetsman, f. 1789, deltog 1813 som auditör i
fälttåget i Holstein, blef 1821 assessor i
Köpenhamns politiret, 1823 derjämte vice polismästare
och 1833 polismästare. Med stor duglighet
och humanitet styrde han hufvudstadens polis
ända till dess ombildning 1863. Han afgick då
såsom geheimekonferensråd, skickades som
danskt sändebud till Athen, der den danske
prinsen Vilhelm nyss blifvit konung (Georg I),
och blef 1864 overpresident (öfverståthållare) i
Köpenhamn, hvilken plats han beklädde till
sin död, 1870, med undantag af tiden från April
1865 till Nov. 1866, då han var justitie- och
kultus-minister. E. Eg.
1. Brag, Karl Johan, prest, f. i Marstrand
1735, blef 1761 filos. magister i Upsala och
verkade der som docent i matematik till 1763,
då han kallades till domkyrkopredikant i
Göteborg. Han kom emellertid ej att tillträda denna
befattning, utan blef i stället lärare i logik och
metafysik vid gymnasiet. 1774 befordrades han
till kyrkoherde i Kristine församlings tyska
afdelning. Af sin samtid ansågs han för en utmärkt
predikant, och flere af honom författade psalmer
visa, att han egde en framstående begåfning
äfven som skald. Han utgaf 15 Profpsalmer
(1780; sedan tryckta tillsammans med åtskilliga
psalmer af Kjellerstedt under titeln "Sions sånger
vid Babylons elfver"), Postilla (1788), ett
sammandrag af Mosheims "Theologia dogmatica"
(1784), Göteborgs stifts-, stånds- och
hushållnings-matrikel för år 1764 (1765), och,
tillsammans med lektor J. Rosén, ett
Predikobibliotek (1776).
2. Brag, Jonas, den förres brorson,
astronom, f. 1781 i Göteborg, blef student i Lund
1797, filos. magister 1802, docent i romersk
vältalighet 1805 och astronomie observatör 1807.
År 1813 fick han den s. å. inrättade professuren
i astronomi och fysik, och 1846 blef han
emeritus. Död 1857. B:s akademiska afhandlingar,
som närmast voro afsedda för hans lärjungar,
utmärka sig för en ovanlig klarhet i
framställningen.
Braga, ett slags öl, som drickes af kosacker
och tatarer. Det blandas ofta med stomjölk
och begagnas stundom såsom ett svalkande
medel i febersjukdomar.
Braga. 1) Distrikt i portugisiska prov.
Entre-Minho-e-Duero. 2,830 qv.-kilom. (51 qv.-mil).
318,429 innev. (1874). – 2) Hufvudstad i
nämnda distrikt. Omkr. 20,000 innev. Säte
för en ärkebiskop, som är Portugals primas.
Fabriksort. – B. fans redan på romarnas tid,
under namnet Bracara Augusta. Sedermera var
det hufvudstad i svevernas rike. På ett
kyrkomöte derstädes 573 afsvuro sveverna arianismen.
Staden kom sedermera efter hvartannat under
vestgoterna, araberna och kastilianerna samt var
en tid residens för konungarna af Portugal. –
Ej långt från B. ligger på ett berg kyrkan
Bom Jesus do Monte, en berömd
vallfärdsort.
Bragadino, Marco Antonio, venetiansk
senator, blef 1570 guvernör öfver den befäste
sjöstaden Famagusta, på ön Cypern, hvilken
stad han 1571, efter ett hjeltemodigt försvar,
måste öfverlemna till turkarna. Han blef s. å.
lefvande flådd af fienden och hans hufvud
uppsatt på arsenalen i Konstantinopel.
Braganza, hufvudstad i portugisiska prov.
Tras os Montes, på en högslätt (812 m. = 2,728 f.
öfver hafvet). Omkr. 5,200 innev.
Biskopssäte. Betydlig sidenväfnad. Staden, som
upphöjdes till hertigdöme 1442, eger ett befäst
kastell, den regerande dynastiens stamborg.
Braganza, namn (efter slottet Braganza) på de
till samma slägt hörande dynastierna i Portugal
och Brasilien. Slägten härstammar från Alfons
af Portugal, hertig af B. (d. 1461), oäkta son
af Johan I af Portugal. När detta land 1640
skilde sig från Spanien, kom huset B., med
Johan IV, på tronen och regerade till 1807,
då konungafamiljen, till följd af fransmännens
inträngande i landet, måste taga sin tillflykt
till Brasilien. 1821 återvände Johan till Europa,
och omedelbart derefter uppreste sig
brasilianerna mot det portugisiska väldet samt tvingade
hans son, dom Pedro, att under namn af kejsar
Pedro I sätta sig i spetsen för rörelsen. 1831
nedlade Pedro den brasilianska kronan till
förmån för sin son Pedro II, som ännu regerar,
och begaf sig till Portugal för att bekämpa
sin broder dom Miguel, hvilken vid faderns
död (1826) hade usurperat den portugisiska
tronen från hans dotter Maria II da Gloria.
Han lyckades häfda sin dotters rätt, men dog
straxt derefter, 1834. Maria da Gloria, som i
sitt andra äktenskap var förenad med hertig
Ferdinand af Sachsen-Koburg, efterträddes 1853 af
sin son Pedro V (d. 1861), med hvilken huset
Sachsen-Koburg kom på den portugisiska tronen.
Bragaroeður l. Brages samtal. Se Brage.
Brage. 1. Nord. mytol. Odens son,
skaldekonstens och vältalighetens gud. Han räknas såsom
en bland de tolf förnämste åsagudarna. Han
föreställes som en sidskäggig åldring, men hans maka
är ungdomsgudinnan Idun. Dermed uttrycker
myten den dubbla tanken, att poesien måste hafva
sin grund och sitt fäste i en rik lefnadserfarenhet,
men att hon äfven är i besittning af en evigt
föryngrande kraft. – I en afdelning af
Snorra-eddan (Bragaroeður, Brages samtal)
framställes Brage samtalande med hafsguden Äge l.
Öge (Fornn. AEgir). – Bragebägaren (Fornn.
bragafull), som vid forntida fester frambärs vid
afläggandet af högtidliga löften, tömdes till
Brages ära. – 2) Brage den gamle nämnes
i den fornnordiska literaturhistorien såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
