Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botin, Anders af - Botkyrka - Bot- och bönedag. Se Bönedag - Botokuder - Botosjan, stad i Moldau - Botryllus, zool. Se Stjern-askid - Botrytis, bot. Se Cordyceps - Boträd - Botschkai, Stefan, furste af Siebenbürgen. Se Bocskai - Bott, Jean Joseph - Botta, italienskt vinmått = 4 hektol. (15,3 kub.-f.) - Botta, Carlo Giuseppe Guglielmo - Botta, Paul Emile - Botten, skeppsb. - Bottenfrysning, meteor. Se Bottenis - Bottenfynd, jur. - Botten-Hansen, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitterhetsakademien, Märkvärdigheter om konung
Gustaf I, dess person och regering (1773), anses
vara mästerstycket i det af honom antagna
historiska framställningssättet. Slutligen må
nämnas hans Anmärkningar vid Olof von Dalins
Svea rikes historia (1771). Vid Svenska
akademiens stiftelse (1786) gaf Gustaf III B. med ett
smickrande loftal en plats i densamma. – Efter
ett lif, utmärkt genom berömliga idrotter i
fosterlandets och vetenskapens tjenst, men framlefvadt
i fattigdom och försakelser, hemsöktes han 1789
af slag och dog d. 22 Sept. 1790. E. V. M.
Botkyrka, socken i Stockholms län,
Svartösa härad. Arealen 9,432 hekt. (19,107 tnld).
43 1/24 fm. mtl. 1,888 innev. (1876). Jämte
Salem utgör B. ett konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Strengnäs stift, Södertörns kontrakt. Inom
socknen ligga Tumba, riksbankens
pappersbruk, och flere gamla herresäten, bl. a. Näsby.
I äldre tider hette socknen Botvidakirkia (1450)
och Bothakirkia (1412).
Bot- och bönedag. Se Bönedag.
Botokuder (Portug. Botócudos, trol. af
botoque, tunntapp), indianstam i Brasilien, i
dalarna mellan Rio Pardo och Rio Doce.
Medlemmarna af denne stam kalla sig sjelfva
engeräkmung. De äro högeligen vilda och grymma
samt ligga i ständig fejd med brasilianerna.
De hafva för sed att genomborra barnens
underläpp och öronflikar samt att insticka träpluggar
i hålen. Deras husgeråd äro mycket enkla, och
de begagna intet annat vapen än båge och
pilar, som de förstå att väl handtera.
Botosjan, stad i Moldau, vid Sjiska, n. v.
om Jassy. Omkr. 27,000 innev. Betydlig handel
och boskaps-skötsel.
Botryllus, zool. Se Stjern-askid.
Botrytis, bot. Se Cordyceps.
Boträd, en i vissa trakter bland allmogen
gängse benämning på gamla träd, som hållits
heliga sedan urminnes tid. Namnet har
uppkommit deraf att naturväsenden troddes "bo"
eller hafva tillhåll i sådana träd.
Botschkai, Stefan, furste af Siebenbürgen.
Se Bocskai.
Bott, Jean Joseph, tysk violinvirtuos och
komponist, f. 1826, lärjunge af Spohr och
Hauptmann, blef kapellmästare först i Kassel,
sedan i Meiningen och slutligen (1865) i
Hannover. Han var Spohrs älsklingselev och
reproducerar på visst sätt dennes spel. B:s
kompositioner bestå i sånger, stycken för violin, piano
och orkester samt två operor, Die unbekannte
och Aktäa. A. L.
Botta, italienskt vinmått = 4 hektol. (15,3
kub.-f.).
1. Botta, Carlo Giuseppe Guglielmo,
italiensk historieskrifvare, f. 1766, d. 1837, blef
i sin ungdom, emedan han ifrigt hyllade den
franska revolutionens läror, utsatt för
förföljelser från den sardinska regeringens sida och
flydde derför till Frankrike (1794), men återvände
1796 med den franska armén och insattes i den
provisoriska regeringen öfver Piemont. Efter
detta lands förening med Frankrike lefde B. i
sistnämnda land och blef der medlem af
lagstiftande församlingen. Hans förnämsta arbete är
Storia d’Italia dal 1789 al 1814 (1824). Vidare
märkas hans Storia d’Italia dal 1490 al 1814
(1832), som vill gälla såsom en fortsättning af
Guicciardinis verk, och Stortia della guerra dell’
independenza degli Stati uniti d’America (1809).
2. Botta, Paul Emile, den förres son,
fransk arkeolog, f. 1802, gjorde som helt ung
en resa omkring jorden, och hemförde
betydande naturhistoriska skatter. 1830 begaf han
sig till Egypten och inträdde såsom läkare i
tjenst hos Mehemed Ali, hvilken sände honom
med en expedition till Sennaar. Derifrån
återvände han 1833 till Kairo med en samling af
10–12 tusen insekter och omkr. 1,000 skinn af
foglar och fyrfotadjur. 1838 utnämndes han
till fransk konsul i Alexandria och företog på
uppdrag af museet i Paris en resa i Arabien.
Resultaten af denna färd offentliggjorde han i
Relation d’un voyage dans l’Yémen (1841).
1843–46 anställde han gräfningar utefter
Tigris’ stränder och upptäckte dervid Ninives
ruiner. Sina undersökningar öfver den
assyriska kilskriften framlade han i Mémoire de
l’écriture cunéiforme assyrienne (1848). Den
franska regeringen intresserade sig lifligt för
saken; en komité fick i uppdrag att afteckna
de gamla minnesmärkena, och ett arkeologiskt
praktverk, Le monument de Ninivé découvert et
décrit par B., mesuré et dessiné par E.
Flandin, utkom under B:s öfverinseende (1846–50).
Ett utdrag derur, med titeln "Inscriptions
découvertes à Khorsabad", utkom 1848. De
hemförda monumenten uppställdes i Louvren. B.
är grundläggaren af den assyriska arkeologien,
om hvilken man förut endast hade en dunkel
aning. 1846 blef han generalkonsul i Jerusalem
och 1857 i Tripolis, der han stannade till 1868.
Död 1871.
Botten, skeppsb., den del af ett fartyg,
hvilken är nedanför lastvattenlinien, d. v. s. den
linie, hvartill fartyget nedtryckes, då det är
lastadt. R. N.
Bottenfrysning, meteor. Se Bottenis.
Bottenfynd, jur., på sjöbottnen upphittade
varor (fartyg, ankare m. m.). Dylika fynd skola,
i likhet med hvad som bergås flytande å vatten,
anmälas hos närmaste krono- eller tullbetjent
och till egaren återställas, om han gör sina
anspråk gällande inom ett år sedan kungörelsen
om fyndet varit tre gånger införd i allmänna
tidningarna och om han derjämte till bergaren
inbetalar kostnaden för bergning, kungörelser
och vård äfvensom bergarelönen. Om ingen
egare anmäler sig, tillfaller godset den, som
bergat. Särskilda regler gälla för de fall att
godset ej kan vårdas utan fara för försämring
eller att bergande fartyg ej lägger till vid
svensk hamn. C. G. H.
Botten-Hansen, Paul, norsk literatör och
bibliograf, f. i Våge i Gudbrandsdalen d. 16
Nov. 1824, var 1856–60 assistent i riksarkivet
samt blef 1860 amanuens och 1864
bibliotekarie vid universitetsbiblioteket. Död 1869.
B. var måhända bland sina samtida den, som
egde den största kännedomen om norsk literatur,
hvilket han bevisade bl. a. genom La Norvège
littéraire au 19:e siècle (1868), som utgör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
