Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bosquet, Pierre François Joseph - Bosra, stad i Syrien. Se Bostra - Bossage, byggnadsk. Se Bosse - Bossak-Hauke, Joseph von - Bossange, Martin - Bosscha, Hermann - Bosscha, Johannes - Bosse, Fr., buckla, knöl, bildhuggarek. - Bosse du dromedaire, Fr., egentligen "dromedarpuckel" - Bosselera och Bossera, bildhuggarek. Se under Bosse - Bossi, Luigi - Bossi, Carlo Aurelio - Bossi, Guiseppe - Bossi, Domenico - Bosson, Jösse, Tord Bondes baneman. (Se Bonde, Tord) - Bossuet, Jacques Bénigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bosquet [boske], Pierre François
Joseph, marskalk af Frankrike, f. 1810, ingick
1834 som underlöjtnant vid armén i Alger och
blef 1847 öfverste för ett linieregemente. 1848
befordrades han till brigadgeneral och deltog
såsom sådan i 1851 års fälttåg mot kabylerna.
1853 utnämndes han till divisionsgeneral, och
1854 blef han, vid orientaliska krigets utbrott,
befälhafvare öfver 2:dra infanteridivisionen. Det
var hufvudsakligen B., som i slaget vid Alma
(d. 20 Sept. 1854) bragte segern på de
allierades sida, och han hade äfven en väsentlig
andel i segern vid Inkerman (d. 5 Nov.). 1855
fick han befälet öfver 2:dra kåren af
Krim-armén och bidrog verksamt till intagandet af
fästet Mamelon. Vid de allierades
hufvudstormning mot Sebastopol d. 8 Sept. ledde han högra
flygelns anfall på Malakov-verken, men blef
dervid svårt sårad, så att han genast måste
återvända till Frankrike. 1856 utnämndes han till
senator och marskalk samt fick 1858
öfverkommandot i Toulouse. Död 1861. Han ansågs
för en af franska arméns tappraste och mest
begåfvade generaler.
Bosra, stad i Syrien. Se Bostra.
Bossage [-sasch], byggnadsk. Se Bosse.
Bossak-Hauke, Joseph von, polsk krigare,
f. 1834, stred med utmärkelse i ryska armén
under Kaukasuskrigen, men flydde 1863 till
Polen, der han under upproret s. å. anförde
insurgenttrupperna från provinserna Krakov och
Sandomir. Sedan resningen blifvit undertryckt,
flydde han och vistades derefter dels i Italien,
dels i Schweiz. Under fransk-tyska kriget
1870–71 förde han befäl under Garibaldi i den s.
k. Vogés-armén. Under en rekognosering d.
21 Jan. 1871 kom han i strid med preussarna
och stupade.
Bossange [-a’ngsch], Martin, fransk
bokhandlare, f. 1766, grundade 1787 en
bokhandelsfirma, som utvecklade en mycket stor
verksamhet, särskildt genom betydande export af
franska böcker till aflägsna trakter. B.
upprättade (från 1801) en mängd filialer, bl. a. på
S. Domingo, i London, Montreal, Rio de Janeiro,
Madrid, Neapel och Leipzig. I sistnämnde stad
grundade han 1834, efter mönstret af "Magasin
pittoresque", det inom kort mycket spridda
"Pfennig-magazin". Hans affär fortgick till hans
död, 1865, oaktadt åtskilliga rubbningar till följd
af Julirevolutionen 1830.
Bosscha. 1. Hermann B., holländsk filolog,
f. 1755, d. 1819 som professor vid ateneum i
Amsterdam, är en af de ypperste latinske
skalderna i den nyare tiden. Hans dikter utkommo
under titlarna Musa daventriaca (1786) och
Poemata (1820). Dessutom utgaf han
Bibliotheca classica, en handbok i mytologi och
fornkunskap (1794). – 2. Johannes B., den förres
son, holländsk statsman och historieskrifvare, f.
1797, blef professor vid högskolan i Amsterdam
och innehade 1853–59 kultusportföljen. Hans
förnämsta verk är Nederlands heldendaden te
lande (1853–56; ny uppl. 1869). Död 1874.
Bosse [båss], Fr., buckla, knöl, bildhuggarek.,
ett rundt och, i motsats till reliefen, fritt
forföremål, i synnerhet en i någon mjuk
massa formad figur att rita eller måla efter
(modell). – Bosselera, göra drifvet arbete, i
synnerhet i silfver. – Bossera, forma bilder af
någon mjuk massa (lera, gips, vax). – Bossage
[-asch], byggnadsk., en i ett murverk
framskjutande qvadersten med huggna kanter och rå
eller släthuggen yta. Se Rustik.
Bosse du dromedaire [båss dy dråmedär],
Fr., egentligen "dromedarpuckel"; Mont Blancs
högste spets, 4,402 m. (14,817 f. hög).
Bosselera och Bossera, bildhuggarek., Se
under Bosse.
Bossi, Luigi, grefve, italiensk arkeolog och
historieskrifvare, f. i Milano 1758, d. 1835,
omfattade den franska revolutionens sak och
anställdes af Bonaparte som franska
regeringens agent i Turin. Efter Piemonts förening
med Italien blef han prefekt för konungarikets
arkiv. Hans ryktbaraste verk äro Observations
sur le vase que l’on conservait à Génes sous
le nom de Sacro Catino (1807) och Istoria
d’Italia (1816–23).
Bossi, Carlo Aurelio, baron de B.,
italiensk lyrisk skald, f. 1758, d. 1823, är i
synnerhet utmärkt som ode-diktare. Hans samlade
skaldestycken utkommo i Paris 1799–1801 och
i ny uppl. i London 1816.
Bossi, Giuseppe, italiensk målare och
skriftställare, f. 1777, studerade i Rom, var en tid
sekreterare vid konstakademien i Milano och
dog derstädes 1815. På uppdrag af
vicekonungen Eugène tog han af Lionardo da Vincis
berömde Nattvard en förträfflig kopia, hvilken
sedan öfverfördes i mosaik af Raffaelli. Såsom
lärd gjorde han sig känd dels genom sina
vetenskapliga samlingar, dels genom praktverket
Sul cenacolo di Lionardo da Vinci (1810) och
genom sin medverkan vid utgifvandet af Vasaris
Vite de’ piu eccellenti architetti, pittori e scultori.
Bossi, Domenico, italiensk miniaturmålare
(i Venezia), tillbragte omkring femton år i
Sverige, der han blef ledamot af Akademien för de
fria konsterna, lemnade Stockholm omkr. 1812
och dog 1853 vid hög ålder. Hans porträtt
höra till den tidens bästa alster. Ett af honom
på pergament måladt miniaturporträtt af
excellensen grefve C. H. Posse (1799) finnes i
Stockholms nationalmuseum.
Bosson, Jösse, Tord Bondes baneman. (Se
Bonde, Tord).
Bossuet [-ue], Jacques Bénigne, fransk
skriftställare och andlig talare, föddes d. 27
Sept. 1627 i Dijon, uppfostrades i dervarande
jesuitkollegium, studerade sedan i Paris och
Metz teologi och de klassiske författarna samt
Cartesii filosofi. 1648 blef han prestvigd och
1652 teologie doktor samt kanonikus i Metz,
der han snart genom sin vältalighet omvände
en mängd protestanter (bl. a. Turenne) till
katolicismen. 1670 utnämndes han till lärare för
dauphin (Ludvig XIV:s son), 1681 till biskop
i Meaux, 1697 till statsråd och 1698 till förste
hofpredikant hos hertiginnan af Burgund. B.
var i högsta grad tillgifven Ludvig XIV:s
absoluta regeringssystem och författade 1682 de
fyra artiklar, som emot påfvens ingrepp
tryggade den gallikanska kyrkans frihet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
