Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boser, Friedrich - Bosio, François Joseph - Bogsjö kloster (Klinta), socken i Malmöhus län - Boskapsbroms, zool. - Boskapspenningar, kamer. - Boskapspest l. Kreaturspest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boser, Friedrich, tysk genremålare, f. 1811
i Halbau i Schlesien, studerade 1831–34 vid
Dresdens, 1834–36 vid Berlins och 1836–43
vid Düsseldorfs akademi. I sina mestadels små
och af en förträfflig kolorit utmärkta
genre-bilder behandlar han glada ämnen ur det moderna
lifvet, t. ex. barnens oskyldiga lekar o. d. Han
är derjämte en omtyckt porträttmålare och har
äfven med framgång försökt sig i
kyrkomålning.
Bosio, François Joseph, baron, fransk
bildhuggare, f. i Monaco 1769, var lärjunge
af Pajou och en af de förste bland de konstnärer,
hvilka sträfvade att införa en antikiserande
riktning i bildhuggarekonsten, men som endast
lyckades att bringa formens korrekthet och elegans
till en stor fulländning. Han dog i Paris 1845
såsom direktör i Akademien för de sköna
konsterna. – "Det blef B: s ärofulla lott att efter
antiken drapera och porträttera den kejserliga
familjens alla medlemmar och många af de store,
som vuxit upp omkring henne. Hans
förnämsta monumentalverk från kejsareperioden är det
gigantiska basreliefband, som slingrar sig
uppför Vendômekolonnen. Af restaurationen
upphöjd till baron, firade B. dess grundtanke i de
tvänne statyerna Frankrike och Troheten, offrade
på samma trohetens altare till och med sina
egna konstprinciper, då han i ryttarebilden
på ’Place des victoires’ åt Ludvig XIV, som
eljest naturligtvis var klädd à la Marc-Aurèle,
medgaf den oundgänglige peruken, och försonade
till sist alla revolutionära minnen i ’Chapelle
expiatoire’, der han utförde Ludvig XVL:s
monument". – Bland hans öfriga verk må nämnas
Hyacinthe (Luxembourg), Hercules och Achelous
(brons; Tuilleriträdgården), Hertigens af Enghien
staty och grefve Demidovs monument. – I B:s
mycket besökta atelier arbetade äfven
Fogelberg någon tid, 1821.
Bosjö kloster (Klinta), socken i Malmöhus
län, Frosta härad. Arealen 5,973 hekt. (12,099
tnld). 18 17/48 fm. mtl. 1,171 innev. (1876).
Patronelt pastorat (under Bosjö kloster) af 3:dje
kl., Lunds stift, Frosta kontrakt. – Klinta, hvilket
stundom användes såsom namn på socknen, är
egentligen namnet på en liten by, s. om Ringsjön.
Bland Skånes många klosterkyrkor, som
bibehållit sig till våra dagar, är Bosjö klosters den
utmärktaste. Inom socken ligger, på en holme
i Ringsjön, frälse-säteriet Bosjö kloster, som
fordom var benediktin-kloster.
Boskapsbroms, Tabanus bovinus Fall., zool.,
insekt af ordn. Diptera (tvåvingar) och afd.
Brachycera (flugor). Denne broms, som är den
störste och allmännaste i Skandinavien, blir omkr.
3 centim. (1 tum) lång och förekommer allmänt
inom hela södra och mellersta Sverige, men är
sällsynt i Lappland, der renbromsen, T.
tarandinus Fall., företräder hans plats. Han är
gråluden, med svartbrun grundfärg och
svartaktiga strimmor på thorax; hans abdomen har
gula kanter och på ryggsidan en hvit, trekantig
fläck i hvartdera segmentets bakre rand. A. Sg.
Boskapspenningar, kamer., en af de många
"skattetitlar", hvilka tillsammans bilda den s. k.
mantalsräntan. Ifrågavarande skatt
beviljades vid 1620 års riksdag till betalande af
riksgälden och underhållande af försvarsverket. Den
bestod först i en afgift af vissa ören för hvarje
kreatur och hvarje tunnlands utsäde. Genom
1642 års riksdagsbeslut ändrades
beräkningsgrunden, och skatten blef en efter mantal
årligen utgående grundränta, som bestämdes till
2 daler silfvermynt för hvarje mantal krono och
skatte samt 1 dlr s. m. för allmänna frälset. Kbg.
Boskapspest l. Kreaturspest, Pestis bovina,
en af de mest ödeläggande sjukdomar, som kunna
träffa nötkreaturen. Den är stationär i de ryska
stepperna hos den der befintlige
nötboskapsrasen, den s. k. steppboskapen, men uppstår
i andra delar af Europa endast genom smitta,
vare sig direkt, genom beröring med pestsjuk
boskap, eller indirekt, genom hudar, kött, talg,
foder, kreatursskötares kläder o. s. v.
Sjukdomen är känd sedan 4:de årh. och har i
synnerhet under folkvandringarna från Asien samt
under större krig utbredts öfver Europa.
Under förra århundradet lär Tyskland hafva genom
denne sjukdom förlorat 28 mill. kreatur, och
den direkta boskapsförlusten i England under
pesten 1865–67 uppskattas till 100 mill. kr.
Under innevarande år (1877) har sjukdomen
uppträdt i Tyskland, derigenom att rysk boskap,
som varit smittad af boskapspest, insmugglats
öfver polska gränsen, och från Tyskland har
den spridt sig till England. I Sverige har
denna farsot veterligen aldrig förekommit. –
Orsaken till sjukdomen är ett smittämne, som
dels är flyktigt och kan utbreda sig med luften
6–9 m. (20–30 f.) från det sjuka djuret, dels
bundet vid särskilda kroppsdelar eller
afsöndringar. Utsättas nötkreatur för smitta, så
insjukna 90–95 proc. inom 10 dagar, och
70–75 proc. af dessa dö. –
Sjukdomssymptomen äro först en stegring med 1–2° C. af den
inre kroppstemperaturen (som under normala
förhållanden är 39° C. hos fullvuxen boskap)
och upphörd mjölkafsöndring, derefter minskad
foderlust och idisling, darrningar i enskilda
kroppsdelar, hudvärmens ojämna fördelning,
stripiga hår och allmän svaghet. Sedermera
inträda tecken till en sjukdomsprocess i
kroppens slemhinnor. Munnens och skidans
slemhinna är i början rödfläckig, och derefter
uppkomma matt hvita eller grå fläckar af
sönderfallen och fettvandlad väfnadsmassa, som lätt
afstötes, hvarigenom ytliga sår uppstå. Ögonens
och näsans slemhinna blir af högröd färg, och
starkt tårflöde förekommer. På 2 eller 3 dagar
efter sjukdomens utbrott uppkommer diarré,
hvarjämte andningen blifver besvärlig, och döden
följer på 4:de–7:de dagen, sällan senare.
Stundom förvexlar man boskapspest med elakartad
katarralfeber (s. k. qvilla-sjuka) eller rödsot,
men vid sistnämnde sjukdomar förekomma inga
sår å munnens och skidans slemhinna. De
åtgärder, som böra vidtagas till förhindrande af
boskapspestens införande i vårt land, finnas
angifna i k. kung. d. 30 Maj 1873, och de, som
böra vidtagas för hämmandet af densamma, i
k. förordn. d. 19 April 1875. Sistnämnda
förordning är – jämte Sundhets-kollegii
kungörelse d. 13 Mars 1876, innehållande "Råd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
