Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borneo - Borneo-kamfer, bot. Se Dryobalanops - Bornera - Bornerad - Bornholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordvestre delen tillhör riket Bruni l. Egentliga
Borneo. På den vestra kusten ligger Saravak,
ett af engelsmannen James Brooke 1846 stiftadt
rike, som har mycket gifvande antimongrufvor.
Återstoden af ön upptages af de holländska
besittningarna i Pontianak i v. och Banjermassing
i s. – Befolkningen utgöres till störste delen
af dajaker, dernäst af malajer och kineser; de
hvita äro få. O. A. S.
Borneo-kamfer, bot. Se Dryobalanops.
Bornera (trol. af T. born, brunn) nyttjas
ofta i samma betydelse som moussera, skumma
sig, fradga (om jäsdrycker).
Bornerad (af Fr. borner, af borne, gräns),
begränsad; inskränkt, särskildt i fråga om
förstånd och vetande.
Bornholm (Fornn. Borgundarhólmr), dansk ö
i Östersjön, mellan 54° 59’ 15" och 55° 17’ 30"
n. br. samt 32° 23’ och 32° 50’ s. lgd, har
ett ytinnehåll af 583 qv.-kilom. (10,6 qv.-mil)
och 31,846 innev. (1870), de närbelägna
Ertholmarna inberäknade. Största längden är 5 1/4
mil och största bredden 3 3/4 mil. Ön, som är
Danmarks enda egentliga bergland, har form af
en sned fyrkant, och vid kusterna, som i n. v.
och n. ö. äro höga och branta, finnes en mängd
ref. B. utgör en fortsättning af den
höjdsträckning, som i sydöstlig riktning går genom
Skåne, och är i fysiskt afseende närmare
beslägtad med detta landskap än med de danska
öarna. De norre och östre delarna utgöras af
gneis och granit, den södre delen af kambriska
och siluriska berglager (sandsten, kalksten och
skifferarter). I de vestre och sydvestre delarna
förekomma deremot till jura- och
kritformationerna hörande bildningar; de senare hafva dock
ganska ringa utbredning. De förra utgöras af
lös sandsten, lera och skifferlera samt hysa
flerestädes kolflötser jämte eldfast lera. Midt
på ön utbreder sig en 74,2 m. (250 f.)
hög, vågformig och af djupa klyftor
genomskuren ljunghed, Höjlyng, som utgör 1/4 af
ön. Vester om denna hed höjer sig, i den
vackra domänskogen Almindingen, öns högsta
berg, Rytterknägten (147 m. = 496 f.) I
n. ö. och n. om Höjlyng finnas en mängd
pittoreska landskap och den höge Ruts
kirkebakke. Mot s. ö. sträcka sig Helvedes- och
Paradisbakkerne samt Slamrebjerg. I
den södre delen af ön, hvilken, liksom den
sydvestre, är mera flack, finnas de isolerade
bergpartierna Åkirkeby bakke och Rispelbjerg.
I n. v. ligga de branta strandskären
Klippebakkerne, och längre mot norr
höjdsträckningen Slotslyngen, med Hammershus
slotsbakke (vackra ruiner). Vid östra kusten
finnes ett intressant strandskärsparti, med
Helligdomskilden – dit vallfärder förr gjordes
från alla delar af ön – och med djupa
grottor, som innevånarna kalla "ovne" (ugnar). På
samma kust finnes äfven det vilda
Randklöveskär. – Vattendragen äro endast bäckar;
någon sjö finnes icke. Jordmånen är af mycket
olika beskaffenhet; den bördigaste finnes i
närheten af hafvet. Den odlade arealen är 19,404
hekt. (36,000 tld). Spanmålsexporten utgjorde
1868 omkr. 36,000 tunnor omalen säd och 51,010
kilogr. (1,200 ctr) mjöl. Skogsarealen utgör,
utom statens hedplanteringar, omkr. 1,617 hekt.
(3,000 tnld). Trädslagen äro bok, hvitbok, ek, alm,
ask, al, poppel, barrträd och oxel. Ön har ringa
tillgång på torf och måste införa bränsle. Jämte
hästar, nötkreatur, får och svin uppfödes en
betydlig mängd fjäderfän, synnerligast kalkoner
och gäss. Af vilda djur finnas harar och
räfvar samt många slags fogel, bl. a. ejdergås.
Lax-, torsk- och sillfisket är betydligt och
förser ön med vinstgifvande exportvaror. De
mineraliska produkterna bestå af stenkol, huggen
sten, cement, fajanslera, lergods och tegelsten.
Industrien, med undantag af urmakeriet (de
bornholmska vägguren äro vidt bekanta), ligger
helt och hållet i lägervall. Den förnämste
staden är Rönne; de öfrige städerna äro Hasle,
Allinge, Sandvig, Svaneke, Nexö och
Åkirkeby. Flere fisklägen finnas, men inga
byar. I administrativt hänseende är ön ett amt,
i ecklesiastikt bildar hon tillsammans med
Kristiansö ett kontrakt i Själlands stift. I juridiskt
hänseende utgör B. tio jurisdiktioner under sex
borgmästare eller herredsfogder. Ön väljer en
medlem till landstinget och två till folketinget.
B., som enligt någras mening fått sitt namn
efter de många borgar, som i äldre tider
funnos på ön, men enligt andra uppkallats efter
burgunderna, som före folkvandringen lära hafva
bott nära Östersjöns kust, tyckes ännu efter
Gorm den gamles tid (förra hälften af 10:de
årh.) hafva haft sina egne konungar eller
höfdingar. Lundabiskopen Egino (1048–85)
införde kristendomen på ön, som dock långt
derefter var ett af vikingarnas stamhåll. Sven
Grate lade under ärkebiskop Eskils tid (12:te
årh.) tre fjerdedelar af ön under Lunds
ärkebiskopsstol. Sedan var B. ofta ett tvistefrö
mellan de danske konungarna och
ärkebiskoparna i Lund, men de senare försvarade sitt
välde, så att de under tiden från Sven Grate
till Kristian II (370 år) utöfvade full
suveränitet öfver ön. 1509 och 1510 härjades och
plundrades B. af lybeckarna. På 1520-talet lade
Kristian II ön under kronan, men 1526
öfverlemnade Fredrik I densamma på 50 år åt
lybeckarna, hvilka 1536, genom freden i Hamburg,
fingo henne på ytterligare 50 år. 1645 var B.
en kort tid under svenskt välde, men kom genom
freden vid Brömsebro s. å. åter till Danmark.
Freden i Roskilde 1658 bragte å nyo ön under
Sverige; men bornholmarna gjorde s. å uppror
mot de svenska myndigheterna, fördrefvo
garnisonen på Hammershus och öfverlemnade sin
ö åt Danmark, till hvilket land B. formligen
afträddes genom freden i Köpenhamn 1660. Vid
öns kuster hafva flere sjöslag utkämpats: 1511,
mellan danskarna (under Jens Holgersson
Ulfstand) och lybeckarna; 1535, likaledes mellan
danskar och lybeckare, hvarvid de senare
öfvervunnos; 1563, då Jakob Bagge vann en lysande
seger öfver danska flottan, och 1565, då Klas
Kristersson Horn besegrade den sistnämnda.
1678 strandade vid B. några fartyg, som
hemförde svenska trupper från Tyskland. 1,583 lik
uppkastades på stranden, och lika många
menniskor fingo sin död i vågorna; endast 3,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
