Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonpland, Aimé - Bonsdorff, finsk slägt - Bonsdorff, Gabriel von - Bonsdorff, Johan - Bonsdorff, Per Adolf von - Bonsdorff, Johan Gabriel von - Bonsdorff, Evert Julius - Bon sens, Fr., sundt förnuft. Jfr Bon - Bon soir, Fr., god afton. Jfr Bon - Bonstetten, Karl Victor von - Bonstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synerhet af orangeträd, och sysselsatte sig med
merinofårskötsel. 1832 ämnade han återvända
till Europa med sina samlingar, men d:r
Francias död gaf honom anledning att återvända
till Paraguay, der han fortsatte sina
undersökningar. 1850 flyttade han till Corrientes, till ett
landtgods, hvilket han af staten fått såsom
belöning för sina tjenster vid inrättandet af ett
naturhistoriskt museum. Under sina
vidtsväfvande experiment förstörde han sin lilla
förmögenhet och råkade i stor fattigdom. Hans
stolthet, kanske äfven hans äktenskap med en
indiansk qvinna, hindrade honom från att
återvända till Europa: B. dog i armod d. 4 Maj
1858. Hans anteckningar till det under resorna
i sällskap med Humboldt samlade herbariet
offentliggjordes (1815–25) af Kunth i "Nova
genera et species plantarum".
Bonsdorff, finsk slägt, omkr. midten af
1600-talet inflyttad från Lüneburg. En gren adlades
1819. Flere medlemmar hafva utmärkt sig i
kyrkans, skolans eller statens tjenst. Fem hafva
varit universitetsprofessorer. – 1. Gabriel von
B., finsk läkare, f. i Borgå 1762, blef 1779
student i Åbo, der han 1782 blef filosofie magister.
Sina medicinska studier fortsatte han i Upsala.
1786 blef han "professor historiae naturalis et
artis veterinariae", för hvilka ämnen en lärostol
nyss förut blifvit inrättad. 1794 utbytte han
denne plats mot professuren i anatomi och
kirurgi. 1815 blef han ordförande i "Collegium
medicum", och 1817 utnämndes han till
arkiater (första gången denna värdighet bortgafs i
Finland). Två år derefter upphöjdes han i finskt
adligt stånd. Död 1831. – 2. Johan B., den
förres broder, språkforskare, f. i Borgå 1772,
blef student 1788, filos. magister 1792,
studerade sedan orientaliska språk i Upsala under
Tingstadii ledning, blef docent i Åbo 1794
samt professor i orientaliska och grekiska
språken 1807. Efter professurens delning (1811)
blef han 1812 professor i grekiska. Han
erhöll afsked som emeritus 1832 och dog 1840.
I akademiska disputationer utgaf B. några
ganska märkliga kritiska afhandlingar om bibliska
ämnen. – 3. Per Adolf von B., son till
Gabriel von B., finsk kemist, f. 1791, vann den
filosofiska graden 1815, blef docent i kemi 1816,
adjunkt 1818 och professor 1823. Död 1839.
Han hörde till Berzelii mest framstående
elever. Bland hans arbeten må nämnas de i Sv.
vetenskapsakademiens handlingar införda
afhandlingarna Försök att bestämma
sammansättningen af de mineralier, hvilka kristallisera i
amfibolens form (1821) och Om atmosferiska
luftens inverkan vid metallers oxidation (1836),
hvilken senare af nämnda akademi belönades
med Lindblomska guldmedaljen. B. var en bland
de verksammaste stiftarna af Finska
vetenskaps-societeten (1838). – 4. Johan Gabriel von
B., den förres broder, finsk kameralist, f. i Åbo
1795, vann den filosofiska graden derstädes 1815,
blef juris doktor i Upsala 1818 och
senatskamererare 1826. På begäran fick han afsked 1844.
1868 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död
1873. B. utgaf 1833 Storfurstendömet
Finlands kamerallagfarenhet, systematiskt framställd
– ett verk, som trots enskilda brister varit och
är en oumbärlig hjelpreda för alla kamerala
tjenstemän i Finland. På det administrativa
området utmärkte han sig mest genom sitt
förslag till förenkling af jordeboksräntans
beräkning, hvilket 1840 blef till sina allmänna
grunder godkändt af senaten och från 1850 fick i sin
helhet gällande kraft. Denna nya
räntepersedelsättning förenklade väl skatteväsendet (derigenom
att 4 persedlar fastställdes i stället för de äldre
30), men har i förening med ändrade
prisförhållanden stegrat grundräntans värde med omkr.
50 %, hvarför en ny förvandling sedan längre
tid varit under beredning. B. egnade sig med
framgång äfven åt landthushållningen och deltog
jemväl i det politiska lifvet. Han var likaledes
känd som en i Finland oöfverträffad
Bellmanssångare. 1868 blef han juris-jubeldoktor och
1869 jubel-magister. – 5. Evert Julius B.,
son till Johan B., finsk universitetslärare,
anatom, f. i Åbo 1810, blef student 1826, filos.
magister 1832 samt med. och kirurg. doktor
1840. År 1846 utnämndes han till professor i
anatomi och fysiologi i Helsingfors, och 1871
lemnade han som emeritus denna befattning. –
B. har i Finland utvecklat en kraftig och
fruktbringande verksamhet för den moderna anatomien.
Han införde dissektionsöfningar, grundlade ett
anatomiskt och osteologiskt museum och gaf
derigenom ett ökadt intresse åt de medicinska
studierna. – Bland hans många skrifter må
nämnas Om det sympatiska nervsystemets
förhållande till det cerebro-spinala och det s. k.
hämmande nervsystemet (1865) och Anatomisk
beskrifning af det gangliösa nervsystemet hos
menniskan jämte anmärkningar öfver detta
nervsystems fysiologiska verksamhet (1868). E. G. P., F. W.
Bon sens [bång sang], Fr., sundt förnuft.
Jfr Bon.
Bon soir [bång såar], Fr., god afton. Jfr Bon.
Bonstetten, Karl Victor von, schweizisk
författare, f. 1745 i staden Bern, blef 1775
medlem af stora rådet i kantonen af samma namn.
Han följde med intresse de literära händelserna
och stod i vänskapligt förhållande till en
ofantlig mängd framstående personligheter.
Matthisson, Salis, Johannes v. Müller, madame Staël
von Holstein, Friederike Brun, Öhlenschläger,
B. v. Beskow (jfr dennes "Minnesbilder", II. 111
o. f.) m. fl. hörde under längre eller kortare
tid till hans dagliga umgänge. Då
omstörtningarna i Schweiz 1796 drefvo honom från
hemmet, begaf han sig först till Italien och sedan
till Köpenhamn, der han uppehöll sig flere år.
1802 återvände han till sitt fädernesland och
slog sig ned i Genève, der han dog 1832. Om
denne man har blifvit yttradt, att han förenade
en åttioårings lefnadsvishet med en ynglings
liflighet och ett barns oskuld. Bland hans många
arbeten må nämnas: Kleine schriften
(1793–1801), Neue schriften (1799–1801), Recherches
sur la nature et les lois de l’imagination (1807),
Etudes de l’homme (1821), L’homme du midi
et l’homme du nord (1824), La Scandinavie et
les Alpes (1826) och Souvenirs, écrits en 1831.
Bonstorp, socken i Jönköpings län, Östbo
härad. Arealen 10,047 hekt. (20,352 tnld).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
