Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodomlopp - Blodpinkning - Blodregn - Blodrenande medel - Blodrot - Blodshämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
system, nämligen å ena sidan lungornas
kapillarnät och å andra sidan kapillarnäten i den
öfrige delen af kroppen. De senares alla arterer
taga sitt ursprung ur en gemensam stam, den
stora kroppspulsådern (aorta), som utgår
från venstra sidan af hjertat, och deras vener
förena sig slutligen till två stora stammar, den
öfre och den nedre hålvenen, hvilka
inmynna i hjertats högra sida. De arterer, som
mata lungornas kapillarnät, utgå alla från
samme stam, lungpulsådern, hvilken utspringer
från hjertats högra sida; och de vener, som
bortleda blodet från lungorna, förena sig
slutligen till fyra stammar, lungvenerna, som
inmynna i venstra sidan af hjertat. För att
blodet skall kunna strömma genom hvartdera
systemets pulsådror, kapillärer och vener,
fordras att i pulsådrorna ständigt underhålles ett
betydligt tryck. Detta åstadkommes genom
hjertat, som i grunden icke är annat än två
med hvarandra till ett helt sammanvuxna,
sjelfverkande tryckpumpar, försedda med
ventilinrättningar, som icke tillåta blodet att strömma
annat än i en viss riktning. Den venstra af
dessa tryckpumpar (venstra hjertförmaket och
venstre hjertkammaren) inpressar det från
lungvenerna kommande blodet i aorta, och den högra
(högra förmaket och högra kammaren) det från
hålvenerna inströmmande blodet in i
lungpulsådern. På detta sätt kommer blodet att vid
sin rörelse utföra ett fullständigt kretslopp
(cirkulation), näml.: från högra hjerthalfvan
genom lungornas pulsådror, kapillärer och
vener till venstra hjerthalfvan, samt från denna
genom den öfrige kroppens pulsådror,
kapillarer och vener tillbaka till högra hjerthalfvan
igen. Blodets strömning från högra hjertat
genom lungorna till venstra hjertat kallar man
ofta det lilla kretsloppet, och den öfrige
delen af strömbanan benämnes det stora
kretsloppet; men tydligt är af det
ofvanstående, att hvartdera af dessa endast är ett halft
kretslopp.
En afvikelse från det nu angifna sättet för
blodets rörelse gör det blod, som
genomströmmar magsäcken, tarmarna, mjälten och
bukspottkörteln, i så måtto nämligen, att den stora
ven, portådern, som bortför blodet från dessa
organ, icke direkt tömmer sig i hålvenerna,
utan inom lefvern, alldeles såsom en arter först
upplöser sig i kapillarnät, från hvilka blodet
genom andra vener (lefvervenerna) föres till
den nedre hålvenen och genom denna till
hjertat. Man talar derför stundom om "portåderns
kretslopp" ("portalcirkulationen"). C. L.
Blodpinkning, Hematuri, patol., blodafgång
med urinen, beror på lidande i njurarna,
urinvägarna eller urinblåsan och är ofta orsakad af
sten eller grus. (Jfr Blåsesten, Njurgrus,
Njursten.) Jhm.
Blodregn l. Rödt regn, meteor., omtalas
icke sällan af de gamle klassiske författarna.
Enligt nyare undersökningar, förnämligast af
Ehrenberg i Berlin, innehåller det röda regnet
fin qvartssand och ett ännu finare gul- eller
rödaktigt stoft af oorganiskt ursprung jämte en
mängd lemningar af mikroskopiska organismer,
infusionsdjur m. m., af hvilka Ehrenberg
kunnat urskilja mer än 140 arter. Detta stoft, som
nämnde naturforskare benämner "passad-dam"
eller "meteor-dam", förekommer nästan ständigt
på nordvest-kusten af Afrika, mellan Kap
Bojadör och Kap Blanco, der luften fördunklas
deraf såsom af en rök eller ett töcken, hvarför
denna kuststräcka blifvit kallad "dimkusten".
Mera sporadiskt (dock alltid en eller flere
gånger om året) faller passad-dammet uti Italien
och på Medelhafvet, ännu mera sällan i
nordligare delar af Europa. Ehuru det äfven i torrt
tillstånd, om ock i allmänhet långsamt, sätter
sig till marken, finner man likväl den största
myckenheten deraf efter ett starkare regn,
hvilket rycker med sig stoftpartiklarna samt
afsätter dem på fönsterrutor och andra föremål i
det fria. Sjöfarande berätta om en "röd
dimma", hvilken de under stundom träffa i
granskapet af Kap Verde-öarna. Hon är tegelröd eller
kanelfärgad och någon gång så intensiv, att hon
förmörkar solen, skymmer horisonten och
betäcker fartyget med ett tjockt lager af stoft.
Meteordammets ensartade sammansättning och den
omständigheten, att specielt syd-amerikanska
växt- och djurformer förekomma deri, gör det
(enligt Ehrenberg) sannolikt, att Orinocos och
Amazonflodens områden äro dess egentliga
hemland. Under den torra årstiden förbränner
nämligen solens lodräta strålar all vegetation i
dessa trakter, marken uttorkas fullkomligt,
hvirfvelvinden upprifver den finaste sanden och
upplyfter honom i de högre luftlagren, der han af den
öfre passadvinden föres ut öfver oceanen. R. R.
Blodrenande medel, med. farmak., den
populära benämningen på en stor mängd såväl
organiska som oorganiska läkemedel, hvilka man
tillskrifvit förmåga att befria blodet från förmodade
föroreningar eller sjukdomsämnen. De
åstadkomma vanligen en förökning af hudens, njurarnas
eller tarmarnas afsöndringar. Dekokter på
sassaparill, qvajak-ved, enrötter, sassafras m. fl.
hafva åtnjutit stort rykte såsom synnerligen
"blodrenande". Deras anseende har dock lidit
svårt afbräck genom nyare fysiologiska
undersökningar; men de förekomma emellertid ännu
ganska allmänt i s. k. huskurer. O. T. S.
Blodrot, bot. farmak. Se Tormentilla.
Blodshämd, hämd, som slägtingar till en dräpt
person egenmäktigt utöfva genom att döda
banemannen eller någon af hans slägt. – Det har
funnits tider, då hämden, liksom många
andra slag af egenmäktigt förfarande, räknades
såsom ett fullgodt sätt att förverkliga rätten.
En sådan uppfattning möter man i den
äldsta nordiska rätten. När en rättskränkning
egt rum, kunde den kränkte visserligen söka
sig rätt hos den samlade menigheten – och om
rätten var tvifvelaktig eller den egna styrkan
för svag, var det rådligast att anlita denne
utväg –; men man kunde ock på egen hand och
under eget ansvar kräfva ut (om så behöfdes,
medelst våld) hvad man ansåg som sin
obestridliga rätt. Derför egde man ock rätt att sjelf
skaffa sig upprättelse för lidna oförrätter
genom att hämnas. Blodshämden var en särskild
art af denna laggilda hämd. Den hade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
