Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blanqui, Louis Auguste - Blanzeflor, medeltidsdikt. Se Flores - Blaps - Blarer, Ambrosius, tysk prest. Se Blaurer - Blasche, Bernhard Heinrich - Blaserad - Blasfemi - Blasiiholmen - Blasiiholms-kyrkan - Blasius - Blasius, Ernst - Blasius, Johann Heinrich - Blasnavac, Milivoye Petrovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängelse, förr än han kastade sig in i nya
äfventyrligheter. Han skyndade till Paris för att
öfvervaka den provisoriska regeringens mått och
steg eller för att hota henne och stiftade
La société republicaine centrale (Republikanska
central-klubben), som blef den fana, kring hvilken
massorna samlade sig 1848 vid de stora
folkdemonstrationerna d. 17 Mars och d. 16 April
samt vid det mot nationalförsamlingen riktade
"attentatet af den 15 Maj". Vid sistnämnda
tillfälle invaldes (eller "inskreks") han i den
provisoriska styrelse, som på stället tillsattes, måste
likväl samma dag sticka sig undan för
nationalgardets bataljoner, men blef efter en veckas
tid ertappad och dömd till 10 års fästning. 1859
lössläpptes han, men dömdes 1861 för
sammansvärjning åter till fyra års fängelse och satt
i häkte till Jan. året derpå, då han erhöll
förskoning från återstoden af straffet och flyttades
till ett sjukhus. Hotad med nytt straff för nya
stämplingar, flydde han 1865 till Belgien. Vid
utbrottet af 1870 års krig återkom han till
Frankrike. Efter kejsaredömets fall d. 4 Sept.
1870 tycktes honom stunden för den
socialistiska republiken hafva kommit, och han beslöt
att verka för henne: han utgaf i Paris under
belägringen den radikala tidningen "La patrie
en danger" (Fäderneslandet i fara), deltog i
resningarna mot nationalförsvarsregeringen d.
31 Okt. 1870 och d. 22 Jan. 1871 och stod i
spetsen för den revolutionära centralkomitén i
Paris. Dock inskränkte han icke sin
verksamhet till hufvudstaden, utan begaf sig till de
stora fabriksdistrikten för att uppvigla
arbetarna. Äfven nu blef fängelset en följd af hans
sträfvan, och han måste försaka det
ledamotskap i Paris-kommunens styrelse, hvartill flere
arrondissement kallat honom. För sitt
deltagande i kommun-upproret dömdes han i Maj
1872 till deportation till Nya Kaledonien, men
i anledning af hans brutna helsa förvandlade
man detta straff till fängelsestraff. B. dog i
Mars 1876 i Clairvaux såsom fånge.
Blanzeflor, medeltidsdikt. Se Flores.
Blaps, Lat., zool., insektslägte af
skalbaggarnas ordning och omfattande 36 europeiska arter.
Dessa insekter äro mörkfärgade och ljusskygga
samt afsöndra en egendomligt luktande, skarp
vätska. En art, B. mortisaga, dödsbudet (3
centim. = 10 lin. lång), ansågs fordom förebåda
något dödsfall, då den visade sig i husen.
Egypterna använda flere arter såsom födoämnen, och
en, B. sulcata, brukas af dem, fastän utan
påföljd, såsom ett medel mot skorpionens bett. A. Sg.
Blarer, Ambrosius, tysk prest. Se
Blaurer.
Blasche, Bernhard Heinrich, tysk
pedagog, f. 1766, d. 1832 såsom furstligt
schwarzburgiskt "edukationsrath", verkade för
ungdomens uppfostran mycket godt både som lärare
och som författare till bl. a. Der papp-arbeiter
(1797, 5:te uppl. 1847), Werkstätte der kinder
(1800–02) och Der technologische jugendfreund
(1804–10).
Blaserad (Fr. blasé, af blaser, förslöa),
försvagad, slö, öfvermätt på lifvet till följd af
mycken njutning.
Blasfemi (Grek. blasfemos, smädande),
hädelse mot Gud eller religionen. – Blasfemist,
den som gör sig skyldig till sådan hädelse.
Blasiiholmen, en af de holmar, på hvilka
Stockholm anlades, var i äldre tider genom
Näckströmmen skild från Norrmalm, med
hvilken stadsdel den nu, sedan strömmen blifvit
igenfylld, är förenad. B. kallades fordom
Käpplingen och tros hafva fått sitt nuvarande namn
efter en välmående borgare på 1590-talet,
Blasius Dundej. Holmen är i historien ryktbar
genom det mord, som de s. k. hättebröderna
der begingo 1389 mot ett större antal svenska
borgare.
Blasiiholms-kyrkan, en å Blasiiholmen
belägen luthersk kyrka utan territorialförsamling.
Hon byggdes 1865–67 efter ritning af
arkitekten G. Sjöberg för medel, som till störste
delen insamlats genom pastor G. E. Beskow.
Tillstånd till kyrkans uppförande erhölls af K. M:t
d. 28 April 1865, och den första gudstjensten
derstädes hölls d. 12 Jan. 1868. Med det nya templet
afsågs ingalunda att gynna någon annan
bekännelse än den "rena evangeliska". Församlingen
är fullkomligt fri. Hvem som vill får i kyrkan
hålla sig bänkrum och kommunicera, men inga
civila längder föras. Kyrkans egare
representeras af en styrelse, "Blasiiholmskyrkostiftelsens
styrelse", som kompletterar sig sjelf och eger
patronatsrätt.
Blasius, katolskt helgon, biskop i
Kappadocien, led martyrdöden 316 under Licinius.
Legenden berättar, att han genom sin bön räddade
en gosse, som fått ett fiskben i halsen, från en
ögonskenlig dödsfara. Han anropas derför om
hjelp vid halssjukdomar.
Blasius, Ernst, tysk kirurg, f. 1802 i
Berlin, blef 1834 professor i kirurgi vid högskolan
i Halle och direktör för den kirurgiska
universitetskliniken. Hans förnämsta vetenskapliga
verk är Handbuch der akiurgie (1830–32;
2:dra uppl. 1839–42). Många af sina
egendomliga operationsmetoder har han beskrifvits
smärre broschyrer och tidskriftsuppsatser.
Blasius, Johann Heinrich, tysk
naturforskare, f. 1809, d. 1870, blef 1836 professor i
naturhistoria vid Carolinum i Braunschweig samt
direktör för de naturvetenskapliga samlingarna
och den botaniske trädgården derstädes. Han
författade en högt värderad Fauna der
wirbelthiere Deutschlands (I, "Säugethiere", 1857)
och började tillsammans med Keyserling ett
stort anlagdt verk, Die wirbelthiere Europa’s
(1:ste del. 1840; fortsättning uteblef).
Blasnavac, Milivoye Petrovitsch,
serbisk statsman och militär, f. 1826 i byn
Blasnavac, efter hvilken han tog sig namn, blef 1849
major i serbiska armén och begaf sig derefter
utomlands. I Wien och Metz studerade han
militära ämnen, i Paris nationalekonomi, under
M. Chevalier, och i Belgien vapen- och
maskintillverkning. När Mikael Obrenovitsch d. 26
Sept. 1860 blef furste i Serbien, återvände
B. hem och utnämndes till krigsminister samt
uppsatte i denne egenskap en milisstyrka på
80,000 man. Under den allmänna förvirring,
som följde på furst Mikaels mord (d. 10 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
