Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bischoff, Theodor Ludwig Wilhelm - Bischweiler l. Bischwiller - Biscoe - Biscuit - Bise, schweizisk benämning på nordöstvinden. Se Alperna, I, sp. 539 - Bisektion - Bisektris - Biserta - Bisextil - Bisexuel - Bishop, Henry Rowley - Bishop, Anna - Bishop Auckland - Bishophill - Bishop Stortford - Bisilikat - Bisittare - Bisjarin - Biskara, stad i Alger. Se Biskra - Biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades B. 1850 till råds i e u rättegång och afgaf
med anledning deraf ett betänkande Ueber die
selbstverbrennung.
Bischweiler l. Bischwiller, stad i Nedre
Elsass, kretsen Hagenau, vid floden Moder.
7,106 innev. (1875). Klädes- och yllefabriker;
medelpunkt för humleodlingen, i Elsass.
Biscoe [-kå], engelsk sjöfarande, upptäckte
under en två-årig färd (1830–32) till södra
ishafvet Enderby-öarna, Grahamsland och de
framför det senare liggande Biscoe-öarna,
hvilka han tog i besittning för Englands räkning.
Biscuit [biskui]. Fr. (af Lat. bis coctum, två
gånger upphettadt), litet sockerbröd af mjöl, ägg,
smör och socker; äfven skeppsbröd; oglaseradt
porslin, afsedt för plastiska ändamål.
Bise [bis], schweizisk benämning på
nordöstvinden. Se Alperna, I, sp. 539.
Bisektion (af Lat. bis, två gånger, och secare,
dela, skära), delning i två hälfter.
Bisektris (af Lat. bis, två gånger, och
secare, skära), matem., en rät linie, som skär en
vinkel midt i tu. En triangels tre bisektriser
skära hvarandra i en punkt, som tillika är
medelpunkten för den i triangeln inskrifne cirkeln.
Biserta (romarnas Hippo zarytus), stad i
Tunis vid Medelliafvet. Omkr. 5,000 innev.
Ännu i förra årh. var det en betydande
handelsort. Numera är hamnen igengrundad.
Bisextil (Lat. bissextilis [dies], egentl. "den
två gånger sjette dagen", skottdagen, så kallad,
emedan i den julianska tideräkningen skottdagen,
eller den dubbla 24 Febr., enligt romersk
datering var d. 6:te dagen före 1 Mars) hvad
som angår en skottdag. – Annus
bissextilis, skottår.
Bisexuel (af Lat. bis, två gånger, och sexus,
kön), tvåkönad, hermafroditisk (i synnerhet om
växter).
Bishop [-sjåpp]. 1) Henry Rowley B.,
engelsk tonsättare, f. 1782, d. 1855 som
professor i musik vid universitetet i Oxford. Elev
af Bianchi, uppträdde han 1809 med operan
The circassian bride, hvarefter följde en rad af
operor, som alla med framgång uppfördes på
Drury-lane-teatern, men nu äro tämligen glömda.
Mera varaktigt rykte fick B. genom sina
flerstämmige sånger (Mynheer van Dunk m. fl.)
och sina ballader, hvilka senare blefvo mycket
populära och förskaffade honom hederstiteln
"Englands moderne bard". – 2) Anna B., den
förres hustru, född Rivière, engelsk sångerska,
f. 1814 i London, der hon 1837 med stor
framgång uppträdde på de filharmoniska konserterna.
Efter att hafva sjungit (mest klassisk musik)
på flere musikfester i England, genomreste hon
– till en början i sällskap med harpvirtuosen
Bochsa – Europa (i Stockholm var hon 1840),
Amerika och Australien samt väckte dervid
uppseende öfverallt. Återkommen till England 1858,
gifte hon om sig. Död 1862 i Minnesota i
Nord-Amerika. A. L.
Bishop Auckland [-sjåpp å’kland], stad i
engelska grefskapet Durham, vid Wear. 8,736
innev. (1871). Eger ett gammalt biskopligt
palats.
Bishophill [-sjåpp-], svenskt nybygge i den
nord-amerikanske staten Illinois, vid jernvägen
mellan Chicago och Burlington, 196 kilom. (74
eng. mil) från sistnämnde plats, anlades 1846
af den beryktade Erik Jansson och uppkallades
efter hans födelsesocken, Biskopskulla. Det
utgjorde först ett rent kommunistiskt samhälle
(med egendomsgemenskap o. s. v.); men mot
slutet af 1850-talet upplöstes den kommunistiska
samhällsordningen, hvarvid vissa inflytelserika
män slogo under sig det mesta af egendomen.
På en del af området byggdes en liten stad,
Galva (en rådbråkning af Gefle).
Bishop Stortford [-sjåpp], stad i engelska
grefskapet Hertford, vid Stort. 6,250 innev.
(1871).
Bisilikat, min., ett sådant silikat (kiselsyradt
salt), sorn, när det betraktas såsom en förening
af kiselsyra med en basisk oxid, innehåller
dubbelt så mycket syre i kiselsyran som i oxiden.
Formeln för ett bisilikat är derför, om med R
betecknas en metall,
| II | ||
| R O . Si O2 (= RSi O3 eller | ||
| I | VI | |
| R O2Si O) | R2 O . Si O2, | R2 O3 3 Si O2 (= R2 .
O6 . 3 Si O).</table> Om kiselsyran skrifves, såsom förr brukades, med eqvivalentformeln Si O3, blir ett bisilikat 3 R O 2 Si O3. P. T. C. Bisittare, jur., ledamot af en underdomstol eller af ett handtverksskrå. Bisjarin l. Bisjarîb, en af Bedsjafolkets stammar, i nordöstra Afrika, ö. om Nilen. Bisjarinerna, som idka betydlig kamel- och getskötsel, lefva i ständiga fejder med sina grannar och fruktas för sin vildhet, roflystnad och trolöshet. Biskara, stad i Alger. Se Biskra. Biskop (Grek. episkopos, tillsyningsman), namn på ämbetsmän i den kristna kyrkan. Till en början kallades de personer, som apostlarna förordnat till sina medhjelpare eller ställföreträdare i de af dem stiftade församlingarna, än "de äldste" (presbyteroi), än biskopar. Med tiden gafs dock biskopsnamnet endast åt den, som inom det af dessa äldste bestående förvaltnings- och lärare-kollegiet utöfvade mest inflytande, och biskopen höjde sig snart – genom särskilda privilegier och derigenom att vissa förrättningar voro honom förbehållna – öfver både församlingen och "de äldste". Äfven den jämnlikhet, som i början rådde mellan de olika församlingarnas biskopar, gaf småningom vika för ett subordinations-förhållande. Biskoparna i moderförsamlingarna, hvilka till störste delen uppstått i de mera betydande städerna, betraktades som ett slags förmän för biskoparna i de senare bildade stiften (dioikesis, dioeces, förvaltningsområde) och benämndes vanligen med någon äretitel, t. ex. papa, patriark, ärkebiskop (hvilka voro uttryck af vördnad) eller metropolit, emedan biskopssätet alltid låg i någon "metropolis" (moderstad, hufvudstad). När kristendomen blifvit romersk statsreligion, gynnades denna lutning till kyrklig monarkism af det romerska rikets monarkiska författning: metropoliten, hvilkens << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Wed May 8 15:34:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/nfab/0295.html 
|