Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birk - Birka - Birkarlar l. Birkarlaboar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämndes domaren, birkedommeren, och
skrifvaren, birkeskriveren, af godsegaren,
birkepatronen, inom det kungliga birket
af konungen. Den adlige patronatsrätten
inskränktes 1809 och upphäfdes helt och hållet
genom grundlagen af d. 5 Juni 1849, hvarför
det numera ej är någon skilnad mellan
"birkedommer" och "herredsfoged" (såsom domare på
landet allmänt kallas). – Birkeret. 1) Den
inom ett birk gällande lagen och särskildt den
af Kristian IV 1623 utgifna förordningen
rörande rättegångsväsendet inom städerna och
birken. – 2) Rättigheten att förse ett birk med
domare och andra tjenstemän.
C. R.
Birka, en forntida stad i Sverige, i hvilken
Ansgar predikade kristendomen och i hvilken
den svenske ärkebiskopen Unne dog. Om denne
stads läge hafva många olika meningar blifvit
uttalade. Under medeltiden och ganska länge
derefter antog man som gifvet, att med B.
menades Björkö i Mälaren. Namnolikheten är
allenast skenbar, alldenstund birk är en ålderdomligare
form än nysvenskans björk (under medeltiden
hette det bjærk), och a är den latinska
ändelse, som de på latin skrifvande Rimbert
och Adam af Bremen (dessas arbeten äro de
enda källskrifter, i hvilka Birka omtalas) gåfvo det
svenska namnet. Under 1700- och 1800-talen har
man velat förlägga B. till andra ställen, t. ex.
Stockholm, Sigtuna, Björkeleds socken i Vestmanland,
Birkenäs (Björkenäs) straxt norr om Kalmar,
Visby och, nu senast, till Söderköping. –
Det är allenast i de två nyss nämnde författarnas
skrifter, särskildt i Adams, som vi kunna få
några upplysningar om stadens läge; men hvad
i dem förekommer står i en viss motsägelse mot
hvartannat, hvarigenom de olika meningarna
blifvit möjliga. Det visar sig uppenbarligen,
att Adam visste rätt mycket om Sverige, men
ock att hans vetande ej var fullt korrekt – han
trodde t. ex., att den skandinaviska halföns
sträckning gick i öster och vester –, och man
måste derför, vid försöken att bestämma B:s
läge, noga skilja mellan de uppgifter, som äro
beroende af hans felaktiga uppfattning, och dem,
som äro fullkomligt oberoende deraf. Till det
senare slaget, hvilket naturligtvis bör vara det
bestämmande, höra uppgifterna, att Birka
ligger "midt i Sverige", "icke långt från
Upsala", emellan (Söder-) Telge och Sigtuna; och
till dessa uppgifter kunna vi lägga en, som
förekommer i ett af tilläggen till Adams bok,
nämligen att biskop Adalvard d. y., när han for
till Sigtuna, gjorde en liten afkrok för att kunna
besöka B. Beroende på Adams oriktiga
föreställningar om de svenska förhållandena äro
hans med de förut nämnda oförenliga uppgifterna,
att B. var en gotisk stad, samt att det låg
midt för Jomsborg och lika långt från alla
Östersjöns stränder. Den förra uppgiften beror
på hans föreställning, att Götaland sträckte sig
ända upp till Mälaren, den senare på hans
tro, att Sverige låg i öster och vester. Dertill
kommer, att man på Björkö funnit en mängd
bevis för att der, vid hednatidens slut, fans
en ganska betydande stad. Jfr Björkö (i
Mälaren).
Hd.
Birkarlar l. Birkarlaboar (på finska
Pirkkalaiset) kallades ett förbund eller sällskap,
som under medeltidens senare hälft spelade en
synnerligen betydande rol i Finlands och norra
Sveriges odlingshistoria. Sannolikt är, att
birkarlarna hade köpenskap till sitt ursprungliga
näringsfång, att de voro bosatta i trakten kring
de vest-tavastländske insjöarna (d. v. s. i de
nuvarande socknarna Birkkala och Rengo), samt
att de plägade förmedla varubytet mellan de
på nordlanden seglande tyske handelsmännen
och lapparna. Såsom birkarlarnas vigtigaste
mötesplats med tyskarna nämnes den vid Kumo
elfs mynning belägne Ylistaro by, som fordom
torde hafva varit mycket betydande och burit
namnet Teljän kaupunki (Telje stad). Med
lapparna deremot, hvilka ännu vid den nya
tidens början innehade ungefär hälften af det
nuvarande Finland, idkade birkarlarna handel
under långt utsträckta bytes- och fångstfärder.
Huru långt de om sider lyckats sträcka sin
köpenskap ses af ett vid herredagen i Telge 1328
fattadt beslut, som gaf dem bekräftelse på rättigheten
att liksom förr handla med lapparna i Vesterbotten,
vid Torneå, Luleå och Piteå elfvar.
Birkarlarna hade samtidigt utvidgat sin
verksamhet äfven på annat sätt: dels genom att
börja utkräfva skatt af lapparna, dels genom
att slå under sig det vinstgifvande fisket i de
bottniska elfvarna och anlägga nybyggen. En
äldre uppgift förtäljer, att Magnus Ladulås
omkr. 1277 lofvat lapparna till egendom åt den,
som kunde bringa dem under Sveriges krona,
samt att birkarlarna då drogo ut under
anförande af en ansedd man, Mattias Kurk
(troligen rättare Kurki, det finska namnet på
trana; jfr slägtnamnet Kurck). Sålunda skulle
birkarlarna hafva fått lagligt välde öfver
lapparna, mot vederlag åt kronan af några timmer
gråskinn årligen. Sägnens pålitlighet har dock
i senare tid blifvit dragen i tvifvelsmål.
Det är ganska svårt att afgöra huru stor del
birkarlarna togo i uppodlingen af norra Finlands
obygder – en fråga, som eger nära samband
med några af de dunklaste punkterna i landets
äldre historia. T. o. m. derom hafva forskarna
varit oense, huruvida birkarlarna voro till börd
och språk finnar eller svenskar och huruvida
de uppkallades efter socknen Birkkala eller
tvärtom gåfvo henne namn. Onekligen tyckes
ordet birkarl vara svenskt; men om birkarlarna
verkligen närmast utgingo från Birkkala och
Rengo, i hvilka nejder det icke finnes det
ringaste spår af någon större eller mindre svensk
koloni, kan namnet i och för sig ej anses
bevisa mycket. Finska språket kan i sådant fall
helt enkelt hafva från svenskan lånat ordet
pirkkalainen i betydelsen handelsman, på samma
sätt som ett tyskt folknamn, förfinskadt till
saksa, fått beteckna både handelsman och tysk.
Ej osannolik tyckes den hypotesen, att birkarlarna
ej uteslutande tillhört någondera nationaliteten,
utan att deras namn betecknat både
svenskar och finnar, dock att det senare
folkelementet efter hand blifvit öfvervägande. På
sådant sätt tyckes också Österbottens hastigt
fortgående kolonisation vinna sin naturligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
