Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beust, Friedrich Ferdinand - Beuth, Peter Kristian Wilhelm - Beuthen, Ober-Beuthen - Beuvray - Bevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Ryssland vid fredsslutet 1856, men
lyckades dock icke få säte på fredskongressen i Paris.
1859 yrkade han, att tyska förbundet skulle
understödja Österrike mot Frankrike och Italien,
och efter freden blef han en af ledarna för
Würzburg-forbundet, hvilket var riktadt mot
nationalföreningen och Preussens sträfvan att
komma i spetsen för de tyske staterna. I
början af 1860-talet röjde sig hos B. en klarare
uppfattning af tidsandans kraf, och åtskilliga
regeringshandlingar på denna tid hade en
afgjordt frisinnad karakter. Presstvånget
minskades, näringsfrihet infördes, och
handelstraktaten mellan Preussen och Frankrike biträddes,
fastän den omöjliggjorde en närmare
sammanslutning mellan Österrike och "tullföreningen"
(zollverein). Regeringen gick t. o. m. in på
en och annan liberal ändring i den
sachsiske vallagen, och 1862 förvånades verlden
öfver att se B. framträda med ett förslag till
en förbundsreform. Det befans emellertid, att
den föreslagna ändringen endast gick ut på
att korsa Preussens planer och häfda
mellanstaternas öfvervigt. Efter den danske
konungen Fredrik VII:s död (1863) yrkade B., att
förbundsdagen skulle uppträda sjelfständigt i
den slesvig-holsteinska frågan. Han lagade
så, att Sachsen fick deltaga i exekutionen i
Holstein (1864), och lät utse sig till tyska
förbundets representant på
London-konferensen, der han uppträdde som en bitter fiende
till Danmark. När 1866 brytningen mellan
Preussen och Österrike inträffade, slöt sig B.,
trogen sina gamla sympatier, genast till
sistnämnda land samt drog med konungen och
hären till Böhmen, der sachsarna delade
österrikarnas nederlag. – Nu inträdde en vändpunkt
i B:s lif. I Aug. 1866 måste han nämligen
träda ut ur den sachsiska regeringen,
emedan Bismarck vägrade att låta honom
personligen deltaga i fredsunderhandlingarna. Detta
hade till följd, att B. d. 30 Okt. nämnda år
blef utnämnd till österrikisk utrikesminister –
en utnämning, som då uppfattades såsom en
hotelse mot Preussen. B. grep genast med kraftig
hand in i regeringsärendena för att rädda det
af undergång hotade Österrike. Hans
förnämsta ögonmärke blef nu att göra slut på Ungerns
missnöje – ett gammalt frätsår, som inverkade
på hela statsorganismen. Dessa sträfvanden
kröntes med framgång. Efter ett par månaders
underhandling med den ungerske riksdagens
chefer genomdref han försoningen, hvilken
bekräftades genom kejsar Frans Josefs kröning
såsom ungersk konung i Pest, d. 8 Juni 1867.
Samtidigt utnämndes B. till rikskansler, och
1868 fick han greflig värdighet.
Sedan föreningen mellan de båda
rikshälfterna kommit till stånd, genomdref eller
understödde B. en mängd reformer i liberal anda.
Judarna fingo medborgerliga rättigheter,
konkordatet med Rom uppsades, alla konfessioners
likhet inför lagen erkändes, civiläktenskap
infördes, en militärorganisation åvägabragtes,
hvarigenom krigsstyrkan betydligt ökades, och
åtgärder vidtogos för att afhjelpa den
österrikiske statens finansiella nöd.
Under fransk-tyska kriget 1870–71 iakttog
B. sträng neutralitet. Det är likväl ingen
hemlighet, att hans sympatier voro helt och hållet
på Frankrikes sida och att det från början icke
var meningen, att Österrike skulle spela endast
en passiv åskådares rol i detta krig.
B:s politik med afseende på de czechiska
sjelfständighetssträfvandena representerade helt och
hållet den tyska befolkningens tänkesätt. Han
satte sig derför med ifver emot den
Hohenwartska ministèrens försonlighetspolitik och störtade
i Nov. 1871 nämnda kabinett. Kort derefter
måste B. sjelf afgå – en händelse, som kom
alldeles oförmodad och hvars verkliga orsaker
ännu äro insvepta i mörker. Han fick till
reträtt ministerposten i London, hvilken
befattning han ännu (1877) innehar.
B:s verksamhet i Österrike visar, att han
besitter utmärkta egenskaper som organisatör. De
liberala idéer, som han tillämpade i nämnda land,
utgöra ett vittnesbörd om att han slutligen lärde
sig den svåra konsten att fatta och tillmötesgå
situationens kraf. Hade han egt förmåga att
skipa rättvisa åt det slaviska elementet i det
cisleithanska Österrike, skulle han intagit ett
ännu mer framstående rum bland samtidens
statsmän. B. F. O.
Beuth [bö’jt], Peter Kristian Wilhelm,
preussisk ämbetsman, f. 1781, blef 1814
öfverfinansråd i finansdepartementets afdelning för
handel och näringar samt hade en väsentlig
andel i 1817 års skattelag. 1821 utnämndes han
till statsråd, 1828 till chef för ofvannämnda
afdelning i finansministeriet och 1844 till
verkligt geheime-råd. Preussen har till en stor del
honom att tacka för sitt industriella
framåtskridande efter 1815. I enlighet med
Hardenbergs grundsats, att handeln och näringarna
måste vara fria, för att välmågan skall kunna
likformigt sprida sig bland folket, bekämpade B.
med kraft alla privilegier, som inskränkte dessa
verksamhetsgrenar. Till industriens höjande
grundade han ett institut i Berlin, upprättade
slöjdskolor i provinserna samt stiftade 1821 en
förening för näringsflit. Han utträdde ur
finansministeriet 1845 och dog 1853.
Beuthen [bö’jten], Ober-Beuthen, kretsstad
i preussiska prov. Schlesien, regeringsområdet
Oppeln, nära polska gränsen. 19,384 innev.
(1875). Hufvudsäte för Schlesiens jernindustri
och stenkolsbrytning. Vigtiga zink-, bly- och
galmej-grufvor.
Beuvray [bövrä], berg i franska depart.
Saône-et-Loire, v. om staden Autun. 803 m. (2,700 f.)
högt. 1868 påträffades i B. lemningar efter en
gammal keltisk stad, sannolikt Bibracte,
hvilken ort man hittills trott vara densamme som
Autun.
Bevakning. 1) Krigsv. Sammanfattningen af
de åtgärder, genom hvilka befälhafvaren öfver
en sjelfständig afdelning i fält söker skaffa sig
underrättelser om fiendens afsigter och
förehafvanden, på samma gång han söker dölja sina
egna afsigter och företag samt bereder
hufvudstyrkan af sina trupper tillfälle att, skyddade
för öfverraskning, spara sina krafter eller njuta
nödig hvila. Bevakningen betjenar sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
