Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berzelius, Jöns Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära hade måst pantsätta sin dyrbara
instrumentsamling för att kunna betäcka de till dessa
föredrag erforderliga omkostnaderna. Han var
vid denna tid äfven anställd vid Wernerska
bruns-inrättningen, hvilken han högeligen
gagnade genom afhandlingen Några underrättelser
om nyttan af artificiella mineralvatten (1803).
Efter att 1804 hafva blifvit promoverad till
med. doktor, förordnades B. att upprätthålla
farmacie professorns tjenst i Stockholm.
Zoologen Qvensel blef emellertid (1805) utnämnd till
professor i farmaci, och B., som för sitt
förordnande godtgjordes endast med assessors titel,
nödgades då mottaga fattigläkaretjensten i Adolf
Fredriks församling, med en lön af 66 rdr 32
sk. b:ko (100 kr.). "Det var litet", säger han sjelf,
"men med inskränkta behof är litet ofta nog".
Året derefter blef han jämväl lärare i kemi vid
Karlbergs krigsakademi. Efter Qvensel
utnämndes han 1807 till professor i medicin och
farmaci vid den i Stockholm då bestående
medicinska skolan, hvilken sedermera blef
Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nitälskande
för läkarebildningens höjande, åvägabragte han
s. å. stiftandet af Svenska läkare-sällskapet och
sträfvade ifrigt för att det nämnda institutet
måtte blifva utvidgadt och få större rättigheter.
Så t. ex. utverkade han tillstånd att få inreda
ett laboratorium i ett hus på Riddarholmen.
Vid samma tid, 1808, började han utgifvandet
af sin stora Lärbok i kemien (I–VI., 1808–30).
Detta verk, hvars två förste delar utkommo i
ny upplaga, öfversattes på de flesta europeiska
språk. Tillsammans med Hisinger hade B. 1806
börjat utgifva en samling vetenskapliga rön
under titeln Afhandlingar i fysik, kemi och
mineralogi (1806–18). I detta arbetes sex
volymer (de tre sista utgaf han med biträde af flere
andra kemister och mineraloger) framlade B.
under tolf års tid de ymniga resultaten af en
nästan otalig mängd experiment. I denna
samling finner man hans och Hisingers
undersökningar öfver den galvaniske strömmens inverkan
på salter, redogörelse för deras upptäckt af
elementet cerium, B:i arbeten i fysiologisk kemi
(om benen, märgen, exkrementen, djurvätskorna
m. m.), redogörelse för hans upptäckt af
elementet selen och för hans långvariga,
omfattande och ytterst noggranna undersökningar
öfver de kemiska proportionerna samt en mängd
mineral-analytiska arbeten, bland hvilka
särskildt må framhållas de glänsande
undersökningarna öfver de vid Falun funna sällsynta
mineralen. En sådan samling undersökningar
torde vara utan like i något lands literatur, och
likväl äro de endast en del af hvad B. producerade.
1808 kallades B. till ledamot af Vetenskaps-akademien,
och 1810 valdes han till hennes
preses. Han stod nu på höjden af anseende. 1812
besökte han England. 1817 fick han, vid den
berömde Klaproths frånfälle, anbud att blifva
dennes efterträdare såsom professor i Berlin,
med rättighet att sjelf bestämma vilkoren, och
då han afslog anbudet, blef han af den
preussiska regeringen anmodad att bland sina
landsmän utse en lämplig person till platsen. Men
B. föreslog i stället en ung preussare,
Mitscherlich, upptäckaren af isomorfin, och denne
afsändes då till Stockholm för att under B:i
ledning förkofra sig i sin vetenskap. Vid Karl
Johans kröning, 1818, upphöjdes B. i adligt
stånd, med rätt att oförändradt behålla det namn
hans forskningar gjort så äradt. S. å. utsågs
han af Vetenskaps-akademien till hennes
ständige sekreterare, med nära dubbelt så stor lön
som de föregående sekreterarna haft. Under
den tid han skötte denna befattning åvägabragte
han stora och vigtiga förändringar inom
akademien. Nya grundregler antogos, och 1828
inköptes det stora hus, der riksmuseet nu är
inrymdt. Dettas samlingar tillväxte i
rikhaltighet, på samma gång vården af dem
anförtroddes åt förtjenstfulla vetenskapsmän. Dess
numera så ytterst dyrbara mineralkabinett
grundades af B. och hans vän Hisinger. Vigtigast
af hvad B. åstadkom voro dock de
årsberättelser om vetenskapernas framsteg under det
förflutna året, hvilka på akademiens
högtidsdagar afgåfvos af riksmuseets intendenter. 1821–47
aflemnade B. punktligt en fullständig, stundom
ganska utförlig redogörelse för alla under året
utgifna kemiska arbeten – ett verk på 26
volymer, innehållande icke allenast referat, utan
äfven kritiska granskningar. Genom detta högst
vigtiga och fullständiga arbete, som under ett
par år fortsattes af L. F. Svanberg, blef den
vidlyftiga kemiska literaturen så väl ordnad,
att man med lätthet kan finna den
historiska utvecklingen af hvarje del af vetenskapen.
Dylika årsberättelser utgåfvos sedermera och
utgifvas ännu i Tyskland. B. tillkommer
hedern att först hafva satt i verket dessa
gagnande företag. – 1820 fick B. af
bruks-societeten en guldmedalj och ett årligt anslag af
500 Edr b:ko (750 kr.) såsom erkänsla för det
gagn hans undersökningar och undervisning
tillskyndat bergshandteringen.
De män, hvilka af Berzelius invigdes eller
utbildades i hans vetenskap, utgjorde en talrik
krets, och många bland dem hafva efterlemnat
lysande namn såsom forskare eller lärare. Bland
hans svenske lärjungar märkas H. G. Trolle-Wachtmeister,
J. A. Arfvedson, B. G. Bredberg,
Mosander, L. F. Svanberg, Ullgren m. fl.; bland
utlänningar bör i första hand nämnas Wöhler,
vidare den förut omtalade Mitscherlich, H. Rose,
G. Rose, Gmelin, v. Bonsdorff, N. Nordenskiöld,
Magnus m. fl. – Med samtidens förnämste
kemister och naturforskare stod B. i lifliga
förbindelser. I England, hvilket land han besökte
1812, blef han personligen bekant med
Humphrey Davy, Wollaston m. fl. För att
återställa sin helsa, hvilken tagit skada vid hans
undersökningar öfver den af honom upptäckta
selenen, företog han 1818 en resa bl. a. till
Frankrike, sammanträffade der med Humboldt,
Arago, Ampère m. fl., emottogs på Arcueil af
den gamle Berthollet, gjorde excursioner med
Cuvier och Brongniart samt afhörde
föreläsningar af Thénard, Gay Lussac, Vauquelin, Biot
och Brongniart. 1822 besökte B. för helsans
vårdande Karlsbad, hvilket besök gaf anledning
till hans förträffliga analys af Karlsbadvattnet,
hvari han fann fluor, strontian, fosforsyra jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
