Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bermudas-båt
- Bermudas-öarna
- Bern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bög och spetsig samt akterstagad (lutar något
hakåt). På denne mast föres ett spetsigt,
triangulärt segel, storsegel, hvars höjd stundom är
2–3 gånger båtens längd (i kölen); underkanten
är fäst till en lång bom. Klyfvarbommen, då
sådan finnes, är mycket kort, och klyfvaren
(förseglet) mycket liten. Det påstås, att inga
båtar "ligga så nära vinden" eller kryssa så
väl i lugnt vatten som Bermudas-båten, och
han är så styf, att han icke kan kantra. På
senare tider förekomma ofta i Sverige, såväl på
båtar som på isjakter, dylika s. k.
"bermudas-segel", hvilka stundom få den oriktiga
benämningen af "latinsegel". Ett dylikt litet segel
föres ibland på en liten mast längst akterut i
båten och kallas då bermuda-jack. R. N.
Bermudas-öarna l. Somers-öarna kallas
en grupp af 300–400 små korall-öar i
Atlantiska oceanen, ö. om den nord-amerikanske
unionsstaten Nord-Carolina, 31° 55’–32° 20’ n.
br., 47° v. lgd,. Arealen 5 qv.-mil. 15,309
innev. (1871). Öarna, som tillhöra det britiska
Nord-Amerika, äro af strategisk vigt såsom
station för en flotta. De begagnas äfven såsom
deportationsort. Största ön är Bermuda med
hufvudstaden Hamilton, säte för en engelsk
guvernör. – Öarna, som upptäcktes 1522 af
spanioren Juan Bermudez, efter hvilken de fått
sitt namn, började först i början af 17:de årh.
att koloniseras af engelsmän.
Bern (Fr. Berne). 1) Den folkrikaste och näst
Graubunden störste kantonen i det schweiziska
edsförbundet. Arealen 6,937 qv.-kilom. (125 qv.-mil).
Det gränsar i n. till Elsass, Basel och
Solothurn; i ö. till Aargau, Luzern,
Unterwalden och Uri; i s. till Wallis; i v. till Pays de
Vaud (Waadt), Freiburg, Neufchâtel och det
franska depart. Doubs. Kantonen delas af
floden Aar i två hufvuddelar. Den norre
genomskäres af förgreningar från Jura-bergen, men
har äfven stora slätter; den södre delen
deremot, kallad Berner-Oberland, är i
allmänhet ett högland, som bildas af Bern-alperna.
Dock förekomma äfven många natursköna och
bördiga dalar, bland hvilka märkas: längst i ö.
Haslidalen (se d. o.) kring Aars öfre lopp,
med det vackra vattenfallet Handeck; den trånga
Lauterbrunnen-dalen, der en biflod till Aar
bildar det berömda vattenfallet vid Staubbach;
Interlaken-dalen vid Brienz-sjön m. fl. –
Hufvudfloden är Aar, som upptager en mängd
bifloder. – Bland sjöarna äro de betydligaste
Brienz- och Thun-sjöarna, som genomflytas af
Aar, samt Biel-sjön och, vid nord vestra
gränsen, Neufchâtel-sjön. Till följd af landets olika
höjd öfver hafvet äro klimatet och jordmånen
mycket vexlande. På höglandet vinnlägga sig
innevånarna mest om boskapsskötsel och
ostberedning (Emmendalen); på slätterna och i
dalarna utgöra jordbruk samt lin-, frukt- och
vin-odling hufvudnäringarna. Bland
industrigrenar märkas: träsnideri, halmflätning, linne-,
siden- och bomulls-manufakturer, jern- och
glastillverkning samt, i nordvestre delen,
förfärdigandet af ur. – Befolkningen uppgick 1870
till 506,465 personer, till störste delen
protestanter. Det tyska språket är det allmännaste.
För upplysningen är sörjdt genom 1,594
folkskolor, 59 "mittelschulen" (lägre och högre
elementarläroverk, realskolor, handtverksskolor),
ett universitet (i staden Bern), 5 lärare- och 2
lärarinne-seminarier samt dessutom 2 anstalter
för döfstumma.
Berns historia. Kantonens nuvarande
område intogs, efter romerska väldets undergång,
af burgunderna, i 5:te årh. e. Kr. och kom
senare under det frankiska riket, hvarefter det
utgjorde en del af det trans-juranska Burgund
och det arelatiska riket, i förening med
hvilket det 1032 hemföll till tyske kejsaren. B:s
egentliga historia börjar dermed, att den siste
hertigen af Zähringen, Berthold V, 1191
grundlade staden Bern. Denne stad, som kejsar
Fredrik II 1218 förklarade för en fri riksstad, blef
snart en tillflyktsort, der landtmän, handtverkare
och köpmän funno skydd mot adelns förtryck,
och tillväxte allt mer i välmåga. Sedan staden
genom köp och eröfringar betydligt utvidgat sitt
område, inträdde han 1353 i det schweiziska
edsförbundet och räknades till de åtta gamle
orterna. Under 15:de årh. tog kantonen en
ärofull del i krigen mot Österrike, Milano,
Burgund, Spanien och Baden samt eröfrade 1415
Aargau och 1536 hela Pays de Vaud, hvilka land
sedan styrdes genom landtfogdar. B:s område
utgjorde då 13,098 qv.-kilom. (236 qv.-mil).
Redan 1528 vann reformationen insteg i B., som
derefter jämte Zürich stod i spetsen för det
reformerta Schweiz. I B., liksom på flere andra
orter, utbröt 1870, med anledning af dogmen
om påfvens ofelbarhet, strid mellan
statsmakten och den katolska hierarkien. Biskopen
afsattes, flere motspänstiga prester
landsförvisades, och en gammalkatolsk fakultet inrättades
vid universitetet.
Författningen var ursprungligen demokratisk.
I slutet af 13:de årh. ställdes vid
schultheissens (fogdens) och rådets sida ett utskott af
200 medborgare; dock rådfrågades i vigtigare
mål hela den i fyra "qvartér" delade kommunen.
Men efter eröfringen af Pays de Vaud
tillskansade sig detta utskott (de 200:s råd) den
egentliga makten. Efter hand uppstod till följd
deraf stort missnöje, hvilket omsider kom till
utbrott vid franska revolutionen. Demokraterna
sökte då hjelp hos Frankrike; Pays de Vaud
och Aargau reste sig, och efter bernarnas
nederlag vid Neueneck, d. 2 Mars 1798, inryckte de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed May 8 15:34:01 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfab/0172.html
