Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berlin, Nils Johan - Berlinblått - Berlinchen - Berlingske tidende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upsala 1830, filos. magister 1833 och, sedan han
vintern 1833–34 åtnjutit Berzelii personliga
handledning samt arbetat på hans laboratorium,
sistnämnda år docent i kemi, hvarefter han
idkade medicinska studier och promoverades till
med. doktor 1837. Två år derefter förordnades
han till farmacie adjunkt vid Karolinska
institutet och s. å. till lärare vid
Apotekare-societetens farmacevtiska institut. Utom dessa
befattningar skötte han (sedan 1837) en
lärareplats vid Nya elementarskolan i Stockholm och
utöfvade derjämte någon praktik såsom läkare,
då han 1842 kallades till professor i kemi vid
Helsingfors universitet. B. afslog dock
anbudet, när Karl Johan, på Sundhetskollegii
framställning, tilldelade honom ett årligt anslag af
500 rdr b:ko (att utgå, till dess någon
befordran yppade sig för honom inom
fäderneslandet). Detta inträffade 1845, då han
förordnades till e. o. professor i farmakologi vid Lunds
universitet, hvarest han 1847 utnämndes till
professor i kemi och mineralogi. 1862, då en
nyupprättad professur i medicinsk och
fysiologisk kemi skulle tillsättas, kallades B. till denne
plats. 1864 utnämndes han till general-direktör
och t. f. ordförande i Sundhetskollegium, 1873
till ordförande derstädes. Han är ledamot af
Vetenskaps-akademien (sedan 1844) och af flere
andra in- och utländska lärda samfund,
direktionsledamot eller ordförande i många
inrättningar för allmän nytta och välgörenhet samt
har ofta användts i offentliga uppdrag:
komitéer, utländska kongresser m. m. 1867–73
hade han plats i förste kammaren såsom
representant för Malmöhus län.
B:s lif visar en oafbruten kedja af
verksamhetsresultat, hvilka förutsätta en synnerligen hög
grad af vetenskaplig begåfning, flit och
arbetsförmåga. Noggranhet och ovanlig klarhet i
framställningen äro de utmärkande egenskaperna i
hans stil liksom i hans muntliga föredrag.
Såsom akademisk lärare och särskildt såsom
föreläsare intog han ett mycket framstående rum;
såsom författare af läroböcker har han kraftigare
än någon annan främjat och höjt den kemiska,
mineralogiska och farmakologiska bildningen
inom vårt land samt förstått ingifva äfven den
obildade intresse för den vetenskapliga
förklaringen af naturens alster och företeelser.
Såsom chef för det svenska medicinalväsendet har
B. utvecklat en rastlös och fruktbärande
verksamhet. Genom sina för folkundervisningen
afsedda skrifter har han gjort sitt namn kändt i
en stor del af Europa. Hans Lärobok i
naturläran för folkskolor och
folkskollärare-seminarier (1852) har redan utkommit i 9 upplagor
(tillsammans 250,000 exemplar), af hvilka den
sista undergått en ej obetydlig omarbetning.
B:s Läsebok i naturläran för Sveriges allmoge
(1852), ett mönster för skrifter af detta slag,
har hittills utkommit i 7 upplagor på svenska
(tillsammans öfver 100,000 exemplar), i 5
upplagor på norska, 4 på danska och 6 på tyska
(bearbetad af Tutschek). Denna bok är
öfversatt äfven på finska och en del deraf på
grönländska. För hvardera af dessa skrifter fick B.
ett af kongl. maj:t utfäst pris. I "Sveriges
läkare-historia" (ny följd) finnes en fullständig
förteckning (2 sidor) på B:s skrifter. Såsom de
mest betydande af dessa må, utom de förut
nämnda, här anföras: Anvisning till de
allmännaste gifters upptäckande på kemisk väg (1845),
In pharmacopoeam suecicam commentarius
medico-practicus (1846; 4:de uppl. 1869), Den
svenska pharmacopéen öfversatt och
kommenterad (1849–51) och Elementarlärobok i
oorganisk kemi (1857; 3:dje uppl., bearb, af C. V.
Blomstrand, 1870). Dessutom har B.,
förnämligast i in- och utländska tidskrifter offentliggjort
flere vigtiga forskningsresultat (t. ex. om krom,
om molybden, om cer- och ytter-jord),
granskningar och referat m. m.
Berlin-blått, kem., kallas en vackert
mörkblå målarefärg, som upptäcktes 1704 af
Diesbach i Berlin. Dess kemiska sammansättning
utröntes af Schéele 1782. Berlin-blått, som i
renaste tillstånd kallas Paris-blått, beredes
genom fällning af jernsalter med en lösning af
gult blodlutsalt (kaliumjern-cyanur) och utgöres
af en förening af tvänne slag cyanjern enligt
formeln 2Fe2 (CN)6 + 3Fe (CN)2. Rent
Berlinblått är mörkblått, men antager en metallartad,
kopparröd glans, då det utsattes för tryck. Det
förändras ej af utspädda syror, men sönderdelas
af alkalier. Det användes hufvudsakligen till
vattenfärg, mera sällan till oljefärg. Dess
vigtigaste användning är till färgning af ylle- och
bomullstyg samt i tygtryck, i hvilka fall färgen
utfälles på sjelfva väfnaden. P. T. C.
Berlinchen, stad i preussiska
regerings-området Frankfurt, vid Plönes utlopp i
Berlinchensjön. 4,756 innev. (1871).
Berlingske tidende, Danmarks äldsta
tidning, kan anses som en fortsättning af Wielandts
"Månedlige relationer" (från 1720), derigenom
att dennes enka 1748 öfverflyttade
tidningsprivilegiet på boktryckaren E. H. Berling, hvars
efterkommande ännu äro egare af detsamma.
Nämnde Berling (hvilken tillhör samma slägt
som grundläggaren af Berlingska boktryckeriet
i Lund) utgaf d. 3 Jan. 1749 första numret af
"Kjöbenhavnske danske post-tidender", hvilka
utkommo i 8:o en gång i veckan och från 1751
i 4:to två gånger i veckan. 1749–63 utkom
äfven en tysk upplaga, och 1750–1802 en
månadsupplaga under namn af "Nye statstidender"
med underrättelser af mera officiel natur (under
de sista åren nästan endast af Höjeste ret
afkunnade domar). Från 1762 hette tidningen
"De til forsendelse med posten allene
privilegerede kjöbenhavnske tidender", och från d. 3
Okt. 1806 "Den danske statstidende". Från
samma tid utkom hon i två-spaltig folio, men
till d. 1 Juli 1828 endast två gånger i veckan.
Derefter utgafs tidningen 4 gånger i veckan,
från Okt. 1831 nästan hvarje söckendag,
1840–44 hvarje dag och från 1845 två gånger
hvarje söckendag. Dessutom utvidgades
formatet 1836 till tre-spaltigt, 1840 till fyra-spaltigt
och 1859 till femspaltigt folio. Med Jan. 1833
antog tidningen namnet "Den berlingske
politiske og avertissements-tidende", enär hennes
förra namn tycktes antyda ett närmare
förhållande till regeringen, och denna omständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
