Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bennet, Vilhelm - Bennet, Carl Stefan - Bennet, Henry - Bennet, James Gordon - Bennet, William Sterndale - Bennet, William Cox - Ben Nevis - Bennich, Nils Axel Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästningen Nessevitz, hvarvid han svårt sårades,
var med i slaget vid Holovzin (1708) och vid
stormningen af Viprek s. å. Efter nederlaget vid
Pultava (1709) följde B. konungen till Turkiet
och sändes efter några månaders förlopp i en
hemlig beskickning till tsar Peter. Vid sin
hemkomst befordrades han till öfverstelöjtnant
vid Uplands tre- och fem-männings-regementen
och deltog i slaget vid Helsingborg, der han
i betydande mån medverkade till svenskarnas
seger. 1717 utnämndes B. till generalmajor och
kommenderade förtrupperna under fälttåget i
Norge. Efter Karls död öfverförde han till
Stockholm underrättelsen derom och hade
på samma gång i uppdrag att framställa för
Ulrika Eleonora den hemliga "deklaration,
det generalitetets orygglige föresats vore,
att h. k. h. afsvore suveräneteten". 1719 blef
B. friherre, utnämndes 1728 till landshöfding
i Hallands län samt 1737 till landshöfding och
öfverkommendant i Malmö, der han dog 1740.
2. Bennet [-nä’tt], Carl Stefan, friherre,
landskapsmålare, föddes d. 26 Maj 1800,
blef 1818 fänrik vid Svea lifgarde och 1828
kammarherre. 1838 tog han som kapten afsked ur
krigstjensten. Liksom så många andra svenska
konstnärer på 1830-talet sökte B. sin bildning
i Italien. Hans egentliga område är landskapet,
särskildt utsigten, med dess förening af natur
och arkitektur. Sina motiv har han mestadels
hemtat från Italien och från olika delar af sitt
fosterland: Stockholms-vyer, många utsigter af
större herrgårdar o. s. v. I dessa med sirlig
och vårdad pensel utförda, stundom i en något
kylig violett ton hållna framställningar har
han ej uppenbarat någon stor fantasirikedom, men
deremot en god iakttagelseförmåga, ett fint sinne
för landskapets linieskönhet och den största
samvetsgranhet. B. har äfven målat åtskilliga
porträtt och försökt sig som figurmålare: Karl
Johans hyllning, Revy på Ladugårdsgärdet,
Aftäckningen af Karl Johans staty (vid
Slussplanen i Stockholm), Croquier, samlade under
lägret 1836, af en amateur – stycken, som hafva
sitt intresse genom de behandlade ämnena och
de många porträtten. Konstnären är sedan 1840
ledamot af Akademien för de fria konsterna. Upk.
Bennet, Henry, earl of Arlington, engelsk
statsman, f. 1618, var en trogen anhängare
af Karl I och begaf sig efter dennes
afrättning (1649) till Frankrike, der han
blef sekreterare hos hertigen af York. Karl II
utnämnde honom 1662 till skattkammarlord och
insatte honom 1669 i den ministèr, som efter
initialbokstäfverna i medlemmarnas namn blifvit
kallad "cabal-ministèren". B. upphöjdes 1672
till earl och antog då namnet Arlington. Af
betydelse för cabal-ministèrens historia äro
hans Letters to W. Temple from 1664 to 1674
(1701). B. dog 1685 som medlem af det nybildade
"privy council".
Bennett, James Gordon, nord-amerikansk
publicist, f. i Skottland 1795, d. i New-York
1872, utvandrade 1819 till Canada och begaf sig
derifrån till Förenta staterna, der han utan
någon synnerlig framgång verkade som publicist,
tills han 1855 uppsatte tidningen "New-York
herald", som snart blef en af de mest
spridda tidningar i Amerika och gjorde sin egare
till en ofantligt rik man. Kort före sin död lät
B. på egen bekostnad utrusta en expedition för
att uppsöka missionären Livingstones vistelseort
i Afrika – ett företag, som under ledning
af Henry Stanley, en af "New-York heralds"
korrespondenter, kröntes med fullständig
framgång.
Bennett, William Sterndale, engelsk
tonsättare, f. 1816, studerade för Holmes,
Moscheles m. fl. samt 1836–42 i Tyskland för
Mendelssohn, verkade derefter såsom komponist,
dirigent och lärare i London, hvarest han
1866 blef president för musik-akademien. Död
1875. Hans kompositioner, som röja Mendelssohns
inflytande, utmärka sig för klar och säker
formkänsla, ädel stil samt en mild,
poetisk stämning. Uvertyrerna "Skogsnymfen"
och "Najaderna" hafva blifvit omtyckta
koncertstycken, likaså flere pianosaker
(skisser, kapriser m. m.). Dessutom komponerade
B. oratoriet Resurrection of Lazarus, kantaten
May-queen, sånger o. s. v. samt öfningsverket
Classical practice for pianoforte students (1841).
A. L.
Bennett, William Cox, engelsk skald, f. 1820,
är en sjelfbildad man, som skaffat sig ett aktadt
namn på ballad-diktningens område och inlagt
stor förtjenst om folkbildningens höjande i
England. Hans poetiska begåfning egnar sig i
synnerhet för skildringar af huslig sällhet,
och hans dikt My own easy chair utgör en härlig
målning af stilla familjelycka.
Ben Nevis [bänn ne’vis], topp på Grampian-bergen
i Skotland, grefskapet Inverness. B. N., som är
Stor-Britanniens högste bergspets, ligger 1,300
m. (4,368 f.) öfver hafvet.
Bennich, Nils Axel Gustafsson, ämbetsman,
föddes d. 31 Okt. 1817 på Opphem i Tjärstad
socken i Östergötland, blef student 1835,
tog hofrättsexamen 1838 och ingick derefter
i åtskilliga ämbetsverk i Stockholm. Vid 1840
års riksdag fick han anställning som kanslist
i bevillnings-utskottet och kom derigenom
i tillfälle att på nära håll följa den då
till fullt utbrott komna striden emellan
anhängarna af de gamla skrå- och skyddssystemen
samt förfäktarna af friare närings- och
handelslagstiftning. B. slöt sig till de friare
åsigternas förfäktare, hvilkas sträfvanden
han sedermera på olika verksamhetsfält städse
understödt och fullföljt. Under alla riksdagarna
från 1844 till 1860 var han sekreterare i nämnda
utskott och egnade ständigt, aldrig vikande för
dagens vexlande opinioner, sin erfarenhet och
sin penna åt den sak, som han från ungdomen med
värma omfattat. Sedan representationen ändtligen
vid riksdagen 1853–54 kommit derhän, att hon för
sin del upphäfde det dittills gällande förbudet
mot in- och utförsel af tackjern – en länge och
envist bekämpad seger i frihandels riktning
och en fråga, som ansågs af synnerligen stor
betydelse –, och saken kommit till kongl. maj:ts
pröfning, afstyrktes bifall till beslutet af
alla "vederbörande", sjelfva konseljen inräknad;
men konung Oskar I godkände likväl slutligen
detsamma, väsentligen på grund af åtskilliga af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
