Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bardwan - Barège - Barèges-les-Bains - Barejnöarna - Bar-el-abiad, biflod till Nilen. Se Afrika - Bar-el-asrak, biflod till Nilen. Se Afrika - Barents, Willem - Barère de Vieuzac, Bertrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaiktitta. Arealen 32,928 qv.-kilpm. (598
qv.-mil). 7,286,957 innev.’ (1872). Östre delen
af. B. är en af de fruktbaraste och tätast befolkade
trakterna i hela Indien, den vestre deremot är
torr och stenig:. Hufvudstad: Bardwan med 32,321
inner. (1872).
Barége [baråsch], Fr., ett slags, glest tyg af
ylle eller silke, uppkalladt efter den ursprungliga
tillverkningsorten, Baréges i Pyrenéerna.
Baréges-les-Bains [barasch-lä-bä’ns], badort i franska
depart. Öfre Pyrenéerna, s. ö. om Argelés, i en trång
och vild dal, vid floden <iavc de Gaston. Berömdt
svafvelbad, 39-56° C.
Barejn-öarna 1. A vä" l- öarna, en till Arabien
hörande ögrupp i Persiska viken, i den af halfön
Barejn bildade stora bukten af samma namn, hvilken
är bekant för sitt rika perlfiske. Dettas afkastning
har under de senare åren i medeltal uppgått till
3,500.000 kr. - Den största ön är Barejn 1. Aval
med hufvudstaden Manarna, perlhandelns hufvudort
(omkr. 40,000 innev.). - Barejn-öarna voro under
namnen Tyrus och Aradus kända redan i forntiden.
Bar-el-abiad (Bahr-el-abjad), biflod till Nilen. Se
Afrika, sp. 215.
Bar-el-asrak (Bahr-), biflod till Nilen. Se Afrika,
sp. 215.
Barents (rättare Barentszoon), Willem,
holländsk ishafsfarare, deltog i de tre holländska
expeditioner, som företogos 1594-96 för upptäckandet
af en kortare farväg till Kina förbi Nordkap
(nordöstpassagen). Under den första af dessa
expeditioner förde B. befälet på -ett af de två
fartyg, som deri deltogo, upptäckte d. 10 Juli 1594
No väj a Semlja samt fortsatte färden förbi Iskap
ända till omkr. 77° n. br., då han af isen tvangs
att återvända. När emellertid det andra fartygets
befälhafvare, CornelisNai, hade genom Jugor-sundet,
mellan Yaigatsch och ryska fastlandet, seglat in i
Ka-riska hafvet, ansåg man dermed vägen till Kina
funnen, och året derpå utrustades en ny expedition,
hvilken dock måste återvända med oför-rättadt
ärende. 1596 utrustades åter en expedition,
bestående af tre fartyg. B. var endast styrman på
ett af dessa, men det oaktadt blef lian företagets
egentlige ledare. På denna resa upptäcktes först
Beei-en Eiland och Spets-ber gen, hvarefter fartygen
åtskildes och B. fortsatte till Novaja Semlja (Juli
1596), hvars nordligaste udde (Hook derbegeerte) han
passerade. Kariska hafvets ismassor tvungo honom dock
att i Ishamn, på sydöstra kusten af Novaja Semlja,
söka skydd och öfvervintra i en af drif-ved uppförd
koja. På våren 1597 bröto deltagarna i denna första
kända öfvervintring i polartrakterna åter upp och
foro under B:s ledning i två öppna båtar längs Novaja
Semljas öst- och nordkust. B. hann dock ej längre
än till Iskap, der han d. 20 Juni 1597 dukade under
för den sjukdom, som förut bortryckt fyra af hans
kamrater. Han hade dessförinnan utstakat den kosa
man borde taga, längs Novaja Semljas vestkust öfver
hafvet till ryska Lappmarken. I Sept. anlände de
öfverlefvande lyckligt dit och träffade i Kola ett
holländskt fartyg, som förde dem hem. - Sedan dess
har ingen be-
sökt B:s öfvervintringsplats. förr än norske
kaptenen Carlsen d. 9 Sept. 1871 i Ishamn upptäckte
hans koja, med deri ännu befintliga hus-geråd
och böcker. Det berättas, att en norsk fångstman
senare (sommaren 1875) funnit B:s resejournal.-
Gerhard de Yeer utgaf 1598 en beskrifning öfver B:s
tre expeditioner. B. L. Barére de Vieuzac [bårar
da viösa’k], Bertrand, en af de mest beryktade
medlemmarna af franska nationalkonventet, föddes
i Tarbes (Gascogne) 1755. Han valde den juridiska
banan och praktiserade med framgång, såsom advokat
vid parlamentet i Toulouse samt skref några, små
uppsatser, bl. a. en för att lofprisa konungadömet
och en annan, .som hade till ändamål att försvara
kyrkan. Sistnämnda skrift prisbelönades af ett
literärt samfund i södra Frankrike. 1789 valdes
B. till deputerad hos riksständerna. I början
rojalist, utgaf han en tidning, Le point du jour
(dagbräckningen), som innehöll redogörelse för
nationalförsamlingens debatter. Sedermera kom han i
förbindelse med hertigen af Orleans och öfvergick då
snart till det republikanska partiet. B, var svag
och ostadig och synes hafva varit helt och hållet
utan samvete och grundsatser; hans handlingssätt
leddes endast af föresatsen att vara på den
starkastes sida. Efter nationalförsamlingens
slut utsågs han att vara en af domarena i den
nyinrättade kassationsdomstolen. 1792 valdes han
till deputerad i nationalkonventet. Han tillhörde
först girondisternas parti och insattes af detta
till medlem af det i anledning af Duinouriez’ affall
tillförordnade välfärdsutskottet. Sedan öfvergick
han till bergpartiet samt försvarade och främjade
alla skräckregeringens åtgärder. Han röstade för
konungens död, han föreslog, att nio girondistiska
deputerade skulle dragas inför rätta och att sexton
andra girondister skulle dödas utan rättegång;
han motionerade, att Marie Antoinette skulle
lagforas och att alla medlemmarna af huset Gapet,
utom drottningens tvänne barn, skulle-för alltid
landsförvisas, att staden Lyon skulle förstöras,
att ingen pardon skulle gifvas åt någon engelsk eller
hanoveransk soldat. Allt detta antogs. Den sorglöshet,
som B. visade under dessa förskräckliga tider, och
hans stora munvighet förskaffade honom tillnamnet
"guillotinens Anakreon". Efter Eobes-Sierres fall var
han den förste som föreslog, att enne skulle jämte
sina anhängare utan förhör afrättas. Fem månader
senare inleddes rättegång mot B. och hans stallbröder
Collot d’Herbois och Billaud-Yarennes. Alla tre sändes
till ön Oléron. B. flyttades derpå till Saintes,
hvarifrån han flydde till Bordeaux, der han höll sig
dold i flere år. Sedan Napoleon blifvit förste konsul,
begärde och erhöll B. den nya styrelsens beskydd
samt blef af denna använd såsom skriftställare och
såsom spion på sina gamla vänner terroristerna. En
artikel af honom i "Le Moniteur" emot Gustaf IV Adolf
upp-bragte denne på det högsta och föranledde den
franske ministerns aflägsnande från Stockholm samt
andra åtgärder i samma syfte. När Karl Johan blifvit
vald till svensk tronföljare, uppvaktades han genast
med krypande hyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
