Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(338). Äfven efter denna svåra motgång lyckades
det statsmannen Lykurgos att under sin talangfulla
finansförvaltning (338-326) ordna statens affärer,
så att medel funnos att tillgå t. o. m. för
offentliga praktbyggnader. Under denna tid
anlades det ofvannämnda Lykeion; Dionysos-teatern
fullbordades, och på andra sidan om Ilis-sos anlades
det pan-atheneiska stadiet, ett slags circus eller
plats för gymnastiska täflings-strider. Under
de följande seklen fick Athen röna flere bevis
på främmande furstars välvilja. Den egyptiske
konungen Ptolemaeos Philadel-plios uppbyggde på
norra sidan om torget ett gymnasium med tillhörande
bibliotek. Konung Evmenes i Pergamos byggde invid
Dionysos-teatern en pelargång, afsedd att tjcna
såsom öfningsplats för den dramatiske chören och
såsom tillflyktsort för åskådarna vid inträffande
regnväder - således ett slags teaterfoyer. Evmenes’
efterträdare, Attalos, uppförde i Kerameikos en annan
pelargång, af hvilken man återfunnit lemningar. Äfven
under det romerska väldet blef Athen behandladt
med stor mildhet och välvilja, om man undantager
Sullas våldsamma framfart (86 f. Kr.) till straff
derför att Athen tagit parti för romarnas fiende,
konung Mithri-dates i Pontos. Staden intogs och
plundrades, de långa murarna samt Pmei befästningar
ned-refvos för andra gången och blefvo sedan ej
mera iståndsatta. Till denna tid hör för öfrigt
det af Andronikos från Kyrrhe invid Akropolis norra
sluttning uppförda egendomliga monument, hvilket,
ännu nästan fullkomligt bibehållet, brukar kallas
"Vindarnas torn". Bland de romerske kejsarna visade
i synnerhet Hadrianus en storartad frikostighet mot
Athen. Först och främst fullbordades med utomordentlig
prakt det sedan mer än 600 år under byggnad varande
Olympieiou vid Ilissos. Tempelcellan, som inneslöt
Zevs’ i guld och elfenben utförda kolossalstaty,
omgafs af dubbla och på kortsidorna af tredubbla
rader jättestora korintiska marmorpelare. Af dessa
160 pelare stå ännu 16 på sin plats och en sjuttonde
ligger kullfallen. Kring Olympieion uppväxte en ny
präktig stadsdel, hvilken förbands med det gamla
Athen genom en ännu bibehållen hvalfport, hvars
inskrift betecknar den nye stadsdelen såsom Hadriani
stad, i motsats mot det äldre Athen såsom Thesevs’
stad. Hadrianus skänkte dessutom Athen ett praktfullt
bibliotek och ett vidlyftigt gymnasium, smyckadt med
100 pelare af dyrbar afrikansk marmor. Detta gymnasium
har man med tämligen stor visshet trott sig återfinna
i de betydande ruiner norr om Akropolis, hvilka på
vestra sidan begränsa den nuv. basaren. Af Antoninus
Pius fick Athen en vattenledning från de flere mil
aflägsna, mot n. liggande bergen, och vid samma tid
gjorde sig den rike privatmannen Herodes Atticus
förtjent om sin fädernestad genom flere dyrbara
anläggningar. Han lät på sydvestra sidan af Akropolis
uppbygga Odeion, en teater med tak af cederträ och
rymmande 6,000 personer samt hufvudsakligen afsedd
för musikaliska representationer. Dessutom försåg
han hela det pan-atheneiska stadiet med en praktfull
beklädnad af pentelisk
marmor. Under denna tid besöktes Athen af
resebeskrifvaren Pausanias, hvars "rundresa i
Grekland" utgör en af de vigtigaste källorna
för vår kunskap om det forna Athens topografi
och byggnader. - Ännu in i den byzantinska tiden
fortfor denne stad att vara en medelpunkt för den
klassiska bildningen; det egentliga förfallet
började först i 6:te årh., då retorernas och
filosofernas skolor på kejsar Justiniani befallning
tillslötos och templen förstördes eller förvandlades
till kristna kyrkor. Under den senare delen af
medeltiden (efter 1204) beher-skades Athen af
frankiska och florentinska hertigar af husen la
Roche och Acciajoli, till dess det 1456 eröfrades
af turkarna. Det turkiska herraväldet, som varade
ända till det grekiska befrielsekriget (1821-1829),
var en period af djupaste förnedring för Athen,
som nedsjönk till en obetydlig landsortsstad med
knappt 4,000 innevånare. Återstoden af dess härliga
fornlemningar behandlades af turkarna med rått våld,
och stadens till större delen albanesiska befolkning
åsåg förstörelsen med slösinnad likgiltighet.
Sedan 1834 är Athen hufvudstaden i det nya
konungariket Grekland och har i denna nya egenskap
haft att fröjda sig åt en särdeles snabb utveckling,
så att dess befolkning 1875 uppskattades till
60,000. Detta unga Athen sträcker sig n. och ö.,
men icke som Akropolis. Gatorna i den äldre delen
af staden närmast Akropolis äro trånga och krokiga,
såsom i de flesta af Orientens städer. Deremot har
den nyare, nordlige stadsdelen fullkomligt utseende
af en modern europeisk stad med raka gator och breda
bulevarder. Stadens hufvudgator äro Aiolos-gatan
och Hermes-gatan. Den förra börjar nära foten af
Akropolis, invid "Vindarnas torn", sträcker sig i
rät riktning mot n. och fortsattes utanför staden af
den till byn Pa-tissia ledande landsvägen, Athens
mest besökta promenadplats. Aiolos-gatan korsas
i vin-kelrät riktning af Hermes-gatan, som äfven
genomskär staden i hela dess utsträckning och mot
ö. utmynnar midt för den rymliga Slotts-platsen
(äfven kallad "konstitutionsplatsen"). Centrum i
stadens nordlige del är den s. k. Endrägtsplatsen
(Hörnorna), kring hvilken ett vidlyftigt system af
nyanlagda gator grupperar sig. De största af dessa
äro universitets-bulevarden och stadion-gatan,
hvilka, löpande parallelt i sydöstlig riktning,
sammanbinda en-drägtsplatsen med slottsplatsen. Af
mera betydande byggnader märkas: det kungliga
slottet, en mera storartad än smakfull byggnad med
fasad af pentelisk marmor; metropolitan-kyrkan i
byzantinsk stil; universitetet vid den liknämnda
bulevarden, instiftadt 1836 och besökt af mer
än 1,200 studenter; vetenskapsakademien, invid
universitetet, en praktbyggnad i ionisk stil, uppförd
af pentelisk marmor på bekostnad af baron Sina,
som likaledes skänkt det på Nymfernas kulle liggande
astronomiska observatoriet; polytechnicum samt ett
under byggnad varande arkeologiskt museum, båda vid
patissia-vägen. Utom de båda nämnda stiftelserna af
baron Sina hafva flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
