Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athalia - Athamas - athanasianska symbolum - Athanasius - Athanor - Athapaska - Athapasker - Athelstan, angelsachsisk konung. Se Ethelstan - Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Athamas-Athen.
1200
samma tillfälle gripen och dödad. - A. är
huf-vudpersonen i den berömda tragedien "Atlialie"
af Racine.
A’thamas, Grek. wytoL, son af den tessaliske konungen
Aiolos och Enarete, broder till Kre-tevs, Sisyphos,
Salmonevs m. fl. Han var konung i Orchomenos och
hade med Nephele barnen Phrixos och Helle samt med
Inö Learchos och Melikertes (se Ar g o na v ter
na). Emedan Inö hade upptagit sin syster Semeles
son Dio-nysos (Bacchos) som fosterbarn, träffades
A. och hans familj af Heras förbannelse. A. dödade
i vansinne Learchos, och Inö störtade sig med
Melikertes i hafvet. Till följd af mordet nödgad
att gå i landsflykt, nedsatte sig A. i Phthi-otis
och äktade der Hypsevs’ dotter Themisto. som födde
honom flere söner. Athamas’ saga behandlades
flitigt af de grekiske sorgespels-författarna,
v. K.
Athanasianska Sy mbolum kallas, efter kyrkofadern A t
han as i u s, den tredje i ordningen af den kristna
kyrkans bekännelseskrifter. Det benämnes äfven Sy
mbolum quicunque efter dess latinska begynnelseord:
Quicunque milt salvus esse etc. Detta symboluin
är visserligen icke författadt af Athanasius,
men det är dock i allo grundadt på den bekännelse,
som denne med så mycken ståndaktighet försvarade i
striden mot arianerna. Det är sannolikt författadt
af den nordafrikanske kyrkoläraren Vigilius
af Tapsos, som lefde i slutet af 5:te årh.
j. n. B.
Athanasius, kyrkofader, var en bland den
österländska kyrkans ypperste lärare. Till följd
af sina framstående egenskaper, sina omfattande
kunskaper och sin gagnerika verksamhet har han med
skäl fått tillnamnet "den store". Han har äfven
blifvit kallad "rättrogenhetens fader" (pater
orthodoxiœ). A. föddes i Alexandria i slutet af
det 3:dje eller början af det 4:de årh. Tidigt
bestämdes han för det andliga ståndet och egnade
sig åt detsamma med hela sin själ. Redan som ung
archidiaconus väckte han allmänt uppseende vid
det ekumeniska kyrkomötet i Nicæa (325) genom den
dialektiska skärpa och den glänsande vältalighet han
der utvecklade i den då nyss började kyrkliga striden
mot aria-nismen. Det var ock just i denna strid -
äfven i dess senare utvecklingsskeden - som A. skar
sina vackraste lagrar, genom den fasthet och energi,
med hvilken han försvarade det kyrkliga lärobegreppet,
och detta i trots af upprepade afsättningar och
landsförvisningar. Från år 326 till sin död,
373, innehade han patriarkstolen i Alexandria
med undantag af sammanlagdt omkr. 20 år. som han
tillbragte i landsflykt. - Hans många skrifter äro
hufvudsakligen af polemisk-apologetiskt, exege-tiskt
och homiletiskt innehåll; men han efter-lemnade
jämväl kyrkohistoriska arbeten af stort värde.
j. H. B.
Athänor (A t an or), teknol., en tillbyggnad på
ugnar, i hvilken nian kan inlägga en stor mängd kol
på en gång och ur hvilken kolen, utan att kunna i
athanorn antändas, utfalla på rosten och förbrinna,
så att ugnen på längre tid ej behöfver inmatning.
w. c.
Athapa Ska (Eng. Elk-river, Fr. Riviére de la
Jiiche). 1) Flod i britiska Nord-Arne rika, rinner
upp på Rocky inountains, flyter hufvudsakligen i
n.n.ö. och faller ut i en sjö med samma namn. 1,000
kilom. (95 mil) lång. Nära denna flods källor ligger
Athapaska portage, en märkvärdig, 2,208 meter
(7,419 f.) djup, af storartade jöklar omgifven
insänkning i Rocky mountains emellan Mount Hooker
och Mount Brown. - 2) Sj ö i britiska Nord-Amerika,
330 kilom. (31 mil) lång i ö. och v. Dess vatten föres
genom Slaf-floden och Mackcnzie-floden till Ishafvet.
Athapa Sker, ett gemensamt namn för alla de
indianstammar, som bebo den stora landsträckan
i Nord-Amerika mellan eskimå-områdena i n. och
Beaver-river (omkr. 54° n. br.) i s. samt Hudson bay
i ö. och Rocky mountains i v. Namnet är taget efter
Athapaskafloden. Hufvud stammarna i denna folkgrupp
äro Chippe-\vay, Kinai, Takal, Uinpqva, Apache och
Nova-joe. Athapaskernas språk har gjorts till föremål
för grundliga forskningar af prof. Buschinann.
Athelstan, angelsachsisk konung. Se Ethel-stan.
Athén (Grek. Athénai, Nygrek. Athitié] utgjorde
fordom i politisk mening hufvudorten i det
grekiska landskapet Ättika (se d. o.), men är
från kulturhistorisk synpunkt att betrakta såsom
hufvudorten inom hela den foragrekiska verlden,
f. n. hufvudstad i konungariket Grekland. Äthens
läge på den i vestre delen af den attiska halfön
mot den Saroniska hafsviken sig långsamt sänkande
slätten bestämmes hufvudsakligen af några midt på
slätten uppstigande bergshöjder, på och invid hvilka
stadens olika delar under alla tider grupperat
sig. Den förnämsta af dessa höjder är A kr opolis
(se d. o.), stadens såväl topografiske som historiske
medelpunkt. Bland de öfriga märkas: M u seio n,
s. om Akropolis och af nästan samma höjd som denna;
Areopagen, en vild och skroflig klippmassa v. om
Akropolis, sätet för den berömde domstolen af samma
namn (se Areopagen), samt ännu längre mot v. den
s. k. Nymfernas kulle. Mellan de båda sistnämnda,
men längre mot s., uppstiger med sakta sluttning en
höjd, hvilken man länge allmänt ansett för det gamla
P ny x, eller folkförsamlingsplatsen, till dess i
senare tider några framstående arkeologer trodde sig i
densamma snarare igenkänna en åt Zevs Hypsistos helgad
altarplats. Helt nära staden reser sig i n. ö. en
enstaka spetsig bergskägla, de gamles Lykabettos,
nu S:t Georgs berg efter det på dess spets anlagda
kapellet. I s. ö. och s. begränsas Äthens område
af Hiss o s (en obetydlig bäck, som under den heta
årstiden alldeles uttorkar), och v. om staden flyter
på omkr. */4 mils afstånd den större och ständigt
vattenförande Kephissos.
Äthens ursprung och äldsta historia döljer sig
i sagans natt. Enligt den vanligaste traditionen
hade det blifvit grundadt af den ur-gamle konung
Kekrops och till en början regerats af honom och
hans afkomlingar. Detta äldsta Athen var sannolikt
inskränkt till sjelfva borgklippan Akropolis, hvars
vidsträckta platå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
