Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aschan, Johan Lorentz - Aschaneus, Martin Laurentii - Aschango, geogr. Se Asjango - Aschanti, geogr. Se Asjanti - Aschbach, Josef - Ascheberg, Rutger von - Aschehoug, Torkel Halvorsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flesta afseenden var jämförligt med det vida dyrare
engelska." - A. förvärfvade en mycket betydlig
förmögenhet, vid hans död uppgående till öfver
tre mill. kr. Af denna gjorde han tid efter annan
betydliga donationer: till understöd för ynglingar,
som egna sig åt kemiens studium, till stipendier vid
Linköpings och Vexiö gymnasier samt för studerande
af Östgöta och Smålands nationer i Upsala och Lund,
slägtstipendier o. s. v. Han dog den 20 Maj 1856.
Aschaneus, Martin Laurentii, fornforskare,
föddes på Aske gård i Håtuna i Upland. Död 1641. Sedan
han under Gustaf II Adolfs ryska krig tjenstgjort som
fältpredikant vid Kongl. Maj:ts Lif-fana, blef han
1620 befordrad till kyrkoherde i Fresta och Hammarby i
ärkestiftet. 1630 gaf konungen honom och Joh. Axehjelm
fullmakt att jämte Bureus vara "antikvarier", eller
hvad vi skulle kalla antiqvitets-intendenter, och om
hans flit och verksamhet i denna befattning vittnar
hans efter-lemnade rika samling af handskrifter
om svenska antiqviteter och mynt. - Hammarskölds
uppgift, att A. äfven skulle vara författare till
tvänne bibliska dramer, har blifvit vederlagd af
Klemming och Ljunggren.
Aschango, geogr. Se Asjango.
Aschanti, geogr. Se Asjanti.
Aschbach, Josef, tysk historieskrifvare, f. 1801 i
Höchst (Nassau), är sedan 1853 professor i Wien. Till
hans tidigare verksamhet såsom lärare i Frankfurt
a. M. höra flere värdefulla arbeten öfver Pyreneiska
halföns äldre historia, såsom Geschichte der
westgothen (1827), Geschichte der omajjaden in Spanien
(1829-30, ny upp]. 1860) och Geschichte Spaniens und
Portugals zur zeit der herrschaft der almora-viden und
almohaden (1833-37). I Wien har A. inest egriat sig åt
studiet af den äldre romerska kejsartiden och utgifvit
flere afhandlingar, som äro införda i Wien-akademiens
"Detik-schriften". Till universitetets jubelfest 1865
utgaf han äfven en historia öfver Wiens universitet
under första årh. af dess tillvaro.
Ascheberg, Rutger von, svensk härförare, föddes i
Kurland d. 2 Juni 1621 och dog i Göteborg d. 17 April
1693. Hans fader, som var arf herre till Abgullen i
Semgallen, sände sonen, som redan tidigt visade lust
för krigiska idrotter, vid tretton års ålder ut i det
stora tyska kriget, i hvilket han började sin bana
som page i Bernhards af Weimar här. Som sådan var han
närvarande i slaget vid Nord-lingen. Sedermera tog
han tjenst såsom ryttare vid landtgrefve Fredriks
af Hessen-Kassel regemente i Baners här och deltog
i Torstenssons fälttåg. Först 1644, under tåget mot
Danmark, blef A. kornett, och sedan han utmärkt sig
äfven i slaget vid Jankowitz, 1646 rytt-mästare. Efter
freden var hans sqvadron den sista, som Karl Gustaf
afskedade. 1651 blef A. anställd såsom öfveramtman
i en del af Hessen-Darmstadt. Vid början af det
polska kriget förmådde honom emellertid Karl X genom
egenhändiga bref att uppsätta ett regemente och dermed
åter ingå i svensk tjenst.
Han befordrades derefter snart till öfverste
och rättfärdigade konungens tillit genom lysande
bragder i både det polska och det danska kriget,
t. ex. i slagen vid Colombo och Varsjav, på tåget
öfver de isbelagda Bälten och vid stormningen af
Köpenhamn. Ehuru förmyndarestyrelsen emot löfte
lät upplösa hans regemente och med otack lönade
hans stora för-tjenster, lät A. dock öfvertala sig
att slå sig ned i Sverige, och då man snart åter
behöfde bistånd af hans tapperhet, emedan staden
Bremen, under åberopande af sin riksfrihet, vägrade
hyllning, utnämndes han 1664 till generalmajor, och
sedan han under Karl Gustaf Wran-gels öfverbefäl
deltagit i fälttåget emot Bremen och lyckligen
återfört sina trupper till Sverige, 1670 till
generallöjtnant. Höjden af ära och ryktbarhet nådde
A. i det sedan följande danska kriget, i hvilket hans
tappra och trogna tjenster gjorde honom till Karl XLs
förklarade gunstling. 1675 lyckades han rädda Bohus
län från infall af den norska hären. Följande året
kallade konungen honom till sin egen sida och företog
på hans tillstyrkan slaget vid Halmstad. Aschebergs
tapperhet och råd bidrogo äfven till de följande
framgångarna och till krigets lyckliga slut. Deri
sparsamme Karl XI öfverhopadc honom med gåfvor
och nådebevis. Han utnämndes till friherre 1673,
general 1674, fältmarskalk 1677, generalguvernör
öfver Göteborg, Bohus län och Dal 1679 samt, efter
Johan Gyllenstjernås död, 1680, öfver Skåne, Halland,
Göteborg och Bohus län. 1681 blef han kongl. råd
och slutligen 1687 grefve. I grefve-brefvet säger
konungen, att Gud genom Ascheberg gifvit honom segern
vid Landskrona och påminner oin hans i slagen vid
Halmstad och Lund samt vid återtagandet af Helsingborg
och Kristianstad inlagda förtjenster. Efter hans
död skref samme konung i sin dagbok, att Ascheberg
i kriget varit hans läromästare och prax-eptor,
samt infann sig i Göteborg för att bevista hans
begrafning. - Som generalguvernör visade sig A. lika
utmärkt i fredliga värf som förut i krigiska. Han
återställde ordning och välmåga i de härjade
landsdelarna, ordnade indelnings- och reduktionsverken
samt lyckades med Sverige fast införlifva de från
Danmark lösryckta landskapen. Äfven Lunds högskola,
som blifvit upplöst under kriget, blef genom hans
nit och omsorg åter satt i full verksamhet.
A. hade ej mindre än 25 barn; men hans grefliga
ätt utgick på manssidan redan med sonen,
general-löjtnanten Kristian Ludvig A., som dog år
1722. Längst af barnen lefde hans utmärkta dotter
Margareta, f. 1671, d. 1753, gift 1691 med öfversten
Kjell Kristoffer Barn e-ko w och enka redan 1700. Hon
tyckes hafva ärft sin faders stora duglighet, mod
och arbetsförmåga samt skötte t. o. m. sin aflidne
mans regemente. Till följd af sin moderliga omsorg
för en stor mängd underhafvande på sina gods i Skåne
efterlemnade hon ett äradf och välsig-nadt namn.
E. v. M.
Aschehoug [-haug], Torkel Halvorsen, norsk
vetenskapsman och statsman, föddes på Id i Smålenene
d. 27 Juni 1822. Sedan han 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
