Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arrhenius, Johan - Arrhidæos - Arria - Arrianius - Arriaza y Superviela, Juan Baptista de - Arrie - Arrière-garde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arrhenius blef 1862 kallad till sekreterare
i Landtbruksakademien, hvars Handlingar (nya
följden) och Tidskrift, hvilken då upprättades,
han fortfarande redigerar. Dessförinnan hade han
tjenstgjort såsom sekreterare äfven vid de allmänna
svenska laridtbruksmotena 1846, 1847 och 1855 (det
l:sta, 2:dra och 7:de), hvilkas förhandlingar han
redigerat och utgifvit. 1866 offentliggjorde han sin
Landtbruks-praktika etter jordbrukslärans hufvudyr
under, afsedd till handledning och rådgifvare
för mindre jordbrukare - ett arbete, som allt
sedan nyttjats vid undervisningen i samtliga
landtbruksskolor i Sverige och sedan 1868, då det
öfversattes på finska, äfven i landtbruksläroverk i
Finland. Vidare har A. utgifvit Landtbrukskalender
för åren 1873-76, Mindeboy for landmcend, 1874,
samt Nordens matsvampar (1874), fri bearbetning
efter Y. Robertson, med ändringar och tillägg
ur egen erfarenhet. Slutligen må erinras, att
A. äfven såsom förläggare verksamt gagnat den
svenska läroboksliteraturen i naturhistoria och
klassiska språk. - "Med full rätt kan man om Arrhenii
skriftställareverksamhet fälla det omdömet, att den
kraftigt bidragit att höja intresset för jordbrukets
förbättrande och deruti lemnat mången god handledning,
som sedan burit frukt". Och detta har han åstadkommit
genom att, sjelf grundlig naturforskare, visa, att
allt fruktbringande landtbruk ytterst måste hvila på
en klok användning af naturvetenskapliga principer
och först då blir hvad det bör vara, när det fattas
och tillämpas som naturvetenskap.
Utom ledamotskap af Landtbruksakademien och af
en stor mängd in- och utländska jordbruks- och
hushållningssällskap hafva många andra utmärkelser
kommit A. till del såväl i Sverige som i utlandet. Här
nämna vi endast, att han sedan 1858 är ledamot af
Vetenskaps-societeten i Upsala och sedan 1862 af
Svenska vetenskaps-akademien. - Såsom representant
i Förste kammaren för södre delen af Kalmar län
bivistade han riksdagarna 1867-72. Under den
förstnämnde invaldes han i det särskilda utskott,
som nedsattes för att yttra sig öfver jordbrukets
dåvarande betryckta ställning, och under riksdagarna
1868-71 var han ledamot af bevillningsutskottet.
A-n.
Arrhidcéos (Aridseos), son till konung Filip II af
Macedonien och en af hans tessaliska älskarinnor,
danserskan Filinna. Han blef under namnet Filip efter
sin halfbroder Alexanders död af fotfolket utropad
till konung. Per-dikkas blef rikets regent. Filip
Arrhidseos, som förmäldes med Evrydike, en dotter till
Filip II:s brorson Amyntas, blef en lekbåll för de
partier, som söndersleto Alexanders välde. Olympias,
Alexander den stores moder, lyckades 317 få-både
A. och hans gemål i sina händer. De sattes i fängelse
för att ihjelhungras; men då denna grymhet väckte
ovilja hos folket, lät Olympias nedskjuta A. med
pilar. Evrydike, som fick välja dödssätt, strypte
sig med sin egen gördel.
A’rria var namnet på den hjeltemodiga makan till
romaren Csecina Psetus, hvilken för sitt deltagande
i ett uppror mot kejsar Clau-
dius, 42 e. Kr., dömdes till döden. De båda makarna
togo då till flykten, men ertappades. När A. såg all
utväg till räddning afskuren, stötte hon dolken i sitt
bröst och räckte honom sedan till sin make med orden:
"Pcete, non doletr (Det gör icke ondt, Psetus!). I
senare tid har man gifvit namnet "Arria och Psetus"
åt en af antikens bäste skulpturgrupper, hvilken
nu finnes i Villa Ludovisi i Rom. Den framställer
en gallisk krigare, hvilken, öfvervunnen och med
fångenskapen för ögonen, stöter det korta svärdet i
sitt eget bröst, sedan han först dödat sin hustru,
som sjunker ned vid hans arm. Gruppen är dock ej af
romerskt ursprung, utan tillhör den pergamensiska
skolan.
ArriätlUS (Grek. -os), grekisk skriftställare,
f. i Mkomedia i Bitynien omkr. 100 e. Kr.,
d. derstädes under Marcus Aurelius. Sedan han fått
romersk medborgarerätt, antog han familjenamnet
Flavius. A. var lärjunge af den stoiske filosofen
Epiktetos och sjelf en ansedd författare i filosofi,
historia m. fl. ämnen. Hans förnämsta verk är en
ännu nästan fullständigt bibehållen historia i
7 böcker om Alexander den stores fälttåg. Titeln
Anabasis fick denna krigshistoria efter Xenophons
liknämnda arbete, af hvilket hon med afseende
på stil och framställningssätt är en lyckad
efterhärmning. Bland förlorade skrifter af A. märkes
i synnerhet en historia i 10 böcker om Alexanders
efterträdare. A. var högt värderad af kejsar
Hadria-nus och blef år 136 af denne utnämnd till
ståthållare öfver Kappadocien. Derifrån tillbakaslog
han segerrikt ett infall af alanerna. A. M. A.
Arriäza y Superviéla, Juan Baptista de» spansk
skald, f. i Madrid 1770, d. derstädes 1837. Efter att
bl. a. hafva varit anställd som legationssekreterare
i London blef han kongl. råd. Genom högstämda Cantos
patrioticos (London 1810) eldade han sina landsmän
till kamp mot fransmännen. Bland dessa sånger
framstår Profetia del Pirineo, som man har jämfört
med "Marseljäsen". Vidare märkas hans Poesias liricas
(6 uppl. 1829-32).
Arrie, socken i Skåne, Malmöhus län, Oxie
härad. Arealen omkr. 745 hektarer (1,488
tnld). Omkr. 9V2 &&. mtl. 410 innev. (1874). A. utgör
tillsammans med Hököpinge ett regalt pastorat af
2:dra kl., Lunds stift, Oxie kontrakt.
Arriére-garde [arriar-], Fr., eftertrupp, krigsv. En
marscherande (tågande) trupp betryggar sin säkerhet
genom att utsända afdelningar framför, bakom och
stundom på sidorna om sig. Arriére-garde kallas
den af dessa afdelningar, som marscherar efter
hufvudstyrkan. En sådan efter-trupps styrka
och sammansättning bero på för-handenvarande
omständigheter. Dess uppgift är väsentligen olika
vid framryckande mot fienden och vid återtåg. En
framryckande kolonns arriére-garde göres jämförelsevis
svagt; dess hufvudsakliga uppgift är att upprätthålla
ordningen bakom kolonnens queue, att upptaga ef ter
lig-gare, att iordningställa stjelpta och skadade
fordon samt att skydda hufvudstyrkan och trossen
mot oförutsedda anfall i ryggen o. s. v. Vid återtåg
deremot bör arriére-gardet vara starkt och om möjligt
bestå af alla vapenslag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
