Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnmödlingarna - Arno - Arnobius den äldre - Arnold, Christoph - Arnold, Hans Jakob von - Arnold, Samuel - Arnold, Georg Daniel - Arnold, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen och sätta Olofs son Magnus på tronen. Sjelfva
hemtade de denne från Ryssland till Norge. Men då Kalf
och Ejnar båda ville vara den unge konungens ledare,
uppstod ett spändt förhållande mellan dem. Magnus
kunde häller aldrig förlåta den förre hans andel
i faderns död, och Kalfs ställning blef till sist
så ohållbar, att han fann sig föranlåten att lemna
Norge och begifva sig till Orken-öarna. Först
många år derefter, sedan konung Magnus aflidit
och Ejnar blifvit dräpt, kom Kalf tillbaka till
Norge (1050), förlitande sig på den förlikning, som
brodren Finn åstadkommit mellan honom och Harald
Hårdråde. Försoningen var emellertid icke uppriktig å
konungens sida, och redan år 1051, under ett tåg till
Danmark, blef Kalf dräpt under omständigheter, som
tydligt visade, att dråpet var en följd af konungens
beräkning. Detta föranledde en fullständig brytning
mellan konungen och Finn Arnesson, hvilken i det
längsta hållit sig till Olofs ätt. Han hade följt Olof
i landsflykt, kämpat vid sina bröder Torbergs och
Arnes sida vid Stiklastad och der liksom de blifvit
sårad. Han var då högeligen förbittrad på Kalf, men
blef sedan fullkomligt försonad med honom och tog
sin bostad på gården Austråt. Finns förhållande till
konungarna Magnus och Harald var stundom icke rätt
vänligt, ehuru han gjort i synnerhet den senare stora
tjenster, och då brodren Kalf blifvit dräpt på Haralds
anstiftan, lemnade han Norge och trädde i tjenst
hos danske konungen, som gjorde honom till jarl och
höfding öfver Halland. I slaget vid Nissa-ån blef Finn
tillfångatagen af Harald Hårdråde, som likväl inom
kort frigaf honom. Han tyckes hafva aflidit icke långt
derefter. Han efterlemnade endast en dotter, Ingeborg
(jarlamoder), som först var gift med Orkenö-jarlen
Torfinn och sedan med en konung i Skotland. - Kalf
och Finn kunna tillika med Ejnar Tambaskälfvaren
betraktas såsom de mest framstående representanterna
för den äldre norska ländermanna-aristokratien.
Y. N.
Arno (Lat. Arnus), näst Tibern mellersta Italiens
förnämsta flod. Hon rinner upp, 4,450 f. öfver hafvet,
på Monte Falterona i Apenninerna, genomflyter den
fruktbara och på fossila lemningar rika Arnodalen,
vattnar städerna Florens och Pisa saint faller ut
i Toscanska hafvet, s. om sistnämnda ort. A. är
ingenstädes segelbar. Längd 35 mil. Bifloder t. h.:
Sieve, Greve, Ombrone; t. v.: Chiana, Pescia, Elsa,
Era och Pesa.
Arnobius den äldre, lärare i vältalighet i Sicca
i Numidien omkr. 300 e. K., d. omkr. 326. Från att
vara ifrig hedning blef han omvänd till kristendomen
och författade, för att bevisa uppriktigheten af
denna sin omvändelse, sina Disputationes adversus
gentes, hvilket arbete är af vigt för kännedomen om
den grekiska och romerska mytologien. - A. d. yngre
var en semipelagiansk biskop i Gallien och lefde i
midten af 400-talet.
Arnold, Christoph, en för sina astronomiska
iakttagelser berömd tysk bonde, f. 1650 i Sommerfeld
vid Leipzig, d. 1695. Han upprättade ett observatorium
vid sitt boningshus och gjorde der åtskilliga
astronomiska iakttagelser. Han var den förste, s
om fäste uppmärksamheten på kometerna
af 1683 och 1686. Mest frejdad blef A. för sina
iakttagelser af planeten Mercurii gång förbi solen
d. 31 Okt. 1690. Hans observationer offentliggjordes i
"Acta eruditorum". Efter A. gaf Schröter namn åt tre
s. k. "dalar"’ i månen.
Arnold, Hans Jakob von, norsk fältmarskalk, son af
general-majoren Johan von A., föddes i Spydeberg
i Smålenene (året obekant) och bestämdes tidigt
för krigarebanan. Som subaltern-officer följde
han det af Kristian V till Vilhelm III utlegda
norska oplandska infanteriregementet till Irland
1689 och utmärkte sig der under de följande årens
fälttåg. Sannolikt följde han regementet äfven till
Flandern och tjenstgjorde der, till dess regementet
efter freden i Ryswick (1697) återsändes hem. 1736
blef A. kommenderande general i Norge och förde
1743 befälet öfver de norska trupper, som då voro
samlade på Skebergmon i Smålenene, med bestämmelse
att infalla i Sverige. Det väntade kriget uteblef
emellertid, och A. fick sålunda ej tillfälle att
visa sin förmåga som härförare. Deremot inlade han
utmärkta förtjenster såsom administratör och skapade
de norska skidlöparekårerna, som 1747 fingo en bestämd
organisation och sedan fortforo att existera till
den stora arméreduktionen 1816. Vidare genomdref
A. upprättandet af det norska landtvärnet, som
likaledes blef fullständigt ordnadt 1747. A. blef
1749 utnämnd till fältmarskalk och fortfor att i
denna ställning föra befälet öfver norska hären till
sin död, 1758.
Y.N.
Arnold, Samuel, engelsk kompositör, f. 1739 i Tyskland
(enl. Fétis 1740 och icke i Tyskland), d. 1802 i
London såsom kongl. hofkomponist och organist. För
sina öfver 40 operor och intermezzi vann han på sin tid
mycket beröm; de äro grundliga, men torra. Högre värde
ega hans kyrkliga kompositioner och 7 oratorier, bland
hvilka må nämnas The cure of Saul. Ett varaktigare
namn har A. förvärfvat sig genom en praktfull,
ehuru något felaktig, klaverupplaga af Händels
verk. hvilken 1786 utkom i 36 band under konung
Georg III:s auspicier. A. ledde äfven en tid de
1784 stiftade stora musikfestcrna till Händels ära.
A. L.
Arnold, Georg Daniel, berömd jurist och framstående
skald, f. i Strassburg 1780. d. 1829. Som jurist är
han mest bekant för sitt arbete Elementa juris
civilis Justinianei, cum codice Napoleoneo et
reliquis legum, codicibus collata. Af hans dikter
är det i elsassiska dialekten författade lustspelet
Pingsmåndagen mest betydande.
Arnold, Karl, tysk (norsk) pianist och kompositör,
föddes 1794 i Neukirchen vid Mergentheim i
Würtemberg, väckte tidigt uppseende för sitt
klaverspel, hvari han undervisades af Hoffmann
och Aloys Schmitt, under det Vollweiler och
J. A. André voro hans lärare i komposition. Efter
flere konstresor i Tyskland och Polen slog han sig
ned såsom musiklärare i Petersburg; 1819 och gifte
sig straxt derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
