Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armansperg, Josef Ludvig von - Armati, Salvino - Armatoler - Armatur - Armatur l. Magnetisk armatur, fys. Se Armering - Armband - Armben - Armborst - Armbåge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regent. På grund af grekernas allmänt yttrade motvilja
mot honom, måste han 1837 nedlägga sitt ämbete och
återvända till Bajern. Han lefde sedan tillbakadraget
på sina gods och dog 1853 i München.
Armati, Salvino, en florentinare, som i slutet af
13:de årh. skall hafva uppfunnit glasögonen. Denna
uppfinning tillskrifves dock äfven en med A. samtidig
italiensk munk, Alessandro di Spina.
Armatoler ("beväpnade", af Lat. arma, vapen)
l. Klefter (Nygrek., "röfvare"), namn på innevånarna
i de s. k. Armatolierna i norra Grekland (särskildt
i Macedonien, Epiros och Tessalien). Då Grekland
på 1400-talet eröfrades af den turkiske sultanen
Muhammed II, drog sig befolkningen, under tappra
anförare, s. k. "kapitani", tillbaka till bergen i
nämnda landskap och underhöllo derifrån ett ständigt
guerillakrig mot eröfrarna. Kapitano’n samlade
omkring sig en skara af 50-200 ynglingar och män,
som svuro honom trohet i lif och död, och med dem
öfverföll han turkarna, hvar hälst de träffades. Då
de turkiske ståthållarna sågo sig oförmögna att skydda
sig mot deras anfall, inläto de sig vanligen med dem i
underhandlingar, hvilka slutade dermed, att kapitani,
under vilkor att förhålla sig fredligt, fingo sold
och lifsmedel samt rättighet att vara de styrande,
hvar och en inom sin "armatolia", det distrikt som
han skyddat med sina vapen. De bedrifter, som utfördes
af berömda klefter, firades i sånger, hvilka sjöngos
öfver hela Grekland. Det var armatolerna, förnämligast
de albanesiske, som på hetärians kallelse först
grepo till vapen och sålunda började det grekiska
frihetskriget. De utmärktaste armatol-cheferna i detta
krig voro Eustrates, Gogo, Georg Zongas, Safakas,
Georg Makry, Karaiskakis, Mitzo Kondojannis, Johannes
Panuryas, Kaltzodemos (som stupade vid Missolunghi),
Odyssevs, Georg Karatasso, Kristos Mestenopulos och
Markos Botzaris, som stod i spetsen för sulioterna.
Armatur (Lat. armatura, af armare, beväpna,
utrusta), beväpning, utrustning; allt som hör till en
krigshärs, en flottas, ett krigsfartygs, en soldats
o. s. v. fullständiga beväpning och utrustning.
Armatur l. Magnetisk armatur, fys. Se Armering.
Armband är en prydnad, som bäres på armen, vanligen
ofvan handleden. Armband hafva varit i bruk hos alla
både vilda och civiliserade folkslag från äldsta
till närvarande tid. 1 Mose b. omtalar, att sådana
buros af både män och qvinnor bland hebreerna och de
omkring dem boende folken. Äfven mederna och perserna
voro kända för sina praktfulla och dyrbara smycken
af detta och andra slag. Dessa prydnader tjenade
hos dem att angifva dens rang, som bar dem, och så
är förhållandet i österlandet ännu i dag. Äfven i
Europa var armbandet kändt redan under bronsåldern,
liksom ock under jernåldern. Det berättas, att,
redan vid Roms grundläggning, sabinerna buro tunga
guldarmband på den venstra armen. I Grekland synas
sådana prydnader under den historiska tiden
hafva burits endast af qvinnorna. De grekiska
armbanden voro af en rikt omvexlande form. Grekernas
gudinnor, liksom äfven den heliga jungfrun i de
romersk-katolska landen, framställdes ofta prydda
med detta smycke. Hos romarna skänkte man stundom
armband (calbeus) åt tappra krigare. De romerska
qvinnorna buro armband icke allenast såsom prydnader,
utan äfven såsom förvaringsrum för amuletter. Det
berättas, att jämväl kejsar Nero såsom amulett hade
på högra armen ett guldarmband, i hvilket skinnet af
en orm var inneslutet. Under medeltiden, såsom det
äfven är i närvarande tid, blef armbandet ett smycke
uteslutande för qvinnorna. På Ludvig den XIV:s tid
bars det dock äfven af män.
Armben l. Armpipor, anat., de tre i armen ingående
benen: humerus, ulna och radius (se Arm). De
äro till formen cylindriska, med mer eller mindre
skarpa kanter. Deras ändar äro knöligt ansvällda, på
olika sätt för hvarje. Ulna och radius förenas till
största delen af sin längd med en mellanliggande
aponevros (membrana interossea). Ulna stöder mot
öfverarmsbenet, radius hänger vid ulna, och vid
radius är handen fäst.
G. v. D.
Armborst (troligen en förvridning af Lat.
arcubalista, ett med båge försedt kastvapen, af
Lat. arcus, båge, och Grek. ballein, kasta), ett
anfallsvapen, som under gamla tiden och medeltiden
gaf utslag i striderna, men slutligen måste gifva
vika för eld vapnen. Till konstruktionen var
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
