Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anacardium - Anacharis - Anacharsis - Anacletus - Anaconda - Anacreon - Anacyclus - Anadoli - Anadyomene - Anadyr - Anafi - Anaglypt - Anagni - Anagnost - Anagoge - Anagram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
667 Anacardium - Anagram. 668
balsamer. Flere arter af slägtet Rhus innehålla
garfämne dels i bladen (Sumach) och dels i
egendomliga, genom styng af bladlöss å grenarne
föranledda, utväxter (kinesiska galläpplen). Andra
arter af samma slägte äro högst giftiga; redan
utdunstningen från Rhus toxicodendron Lin. kan
häftigt reta och farligt inflammera huden hos den,
som kommer trädet nära. Om frukterna af Anacardium
occidentale Lin. (jfr fig.) se Acajou. Å andra sidan
finnas anakardiaceer med välsmakande syrliga frukter,
såsom af Magnifera indica Lin., Ostindiens mangoträd,
och flere arter af Spondias. Fröna af Pistacia vera
Lin. i östra medelhafstrakterna, pistaciemandlarne,
äro födande genom sin halt af mild olja.
O. T. S.
Anacardium, bot. Se Acajou.
Anacharis Rich., bot. Se Elodeæ.
Anacharsis, en skyt af kunglig börd, hvilken jämte
sin vän Toxaris besökte Athen på Solons tid och
der väckte mycket uppseende genom sina framstående
snillegåfvor. Efter återkomsten till sitt hemland blef
han mördad på befallning af konungen, som ville hindra
hans försök att införa de grekiska mysterierna. -
Den franske historikern J. J. Barthélemy låter sin
hjelte i Voyage du jeune Anacharsis en Grèce (1788)
besöka Grekland några år före Alexander den stores
födelse. Detta Barthélemys arbete innehåller en
lifligt tecknad framställning af det gamla grekiska
kulturlifvet, hvilken dock i rent vetenskapligt
hänseende är värdelös till följd af bristande
kritik och derför att B. sammanförde olika tiders
förhållanden till en tid.
Anacletus l. Anencletus, namn på tvänne påfvar. 1)
A. I. Hans hela historia är höljd i dunkel och
man är ännu i dag ej ense om tiden för hans
uppträdande. Enligt det allmännaste antagandet
är han densamme som Cletus och efterträdde Linus
som biskop i Rom samt led martyrdöden under kejsar
Domitianus i slutet af 1:sta årh. Den 12 Juli är
hans åminnelsedag. - 2) A. II hette egentligen Petrus
och var först munk, sedan kardinal och vid flere
tillfällen påflig legat i Frankrike och England. Efter
Honorius II:s död, 1130, utsågs han af det italienska
partiet till påfve, ehuru han såsom sådan egentligen
aldrig blef erkänd utom Rom. Han lyckades dock att
gent emot sin motpåfve, Innocentius II, bibehålla
sin påfliga värdighet till sin död, 1138.
J. H. B.
Anaconda, zool., äfven kallad Cucuribu (Eunectes
murinus), en jätteorm af Boa-familjen. Hans egentliga
hemland är Syd-Amerika. Fullvuxen har han en längd
af ungefär 40 fot. Är ofvan mörkgrön, med stora,
ovala svarta fläckar; på buksidan gul, med fyrkantiga
fläckar af svart. På båda tinningarna har han ett
snedt, gult band, kantadt af svart. Hans zoologiska
karakter är ett uttryck af hans lefnadssätt:
näsborrarna äro riktade rätt uppåt, mynna ut på
ryggsidan af nosen och kunna tillslutas hårdt,
hvilket allt kommer honom väl till pass, enär han
hufvudsakligen lefver och söker sin föda i vatten
eller i närheten af sådant. Han är en ypperlig dykare
och simmare. Fiskar uppgifvas vara hans egentliga
föda. Han ligger ofta stilla på någon bank, med endast
hufvudet höjdt öfver vattnet, eller ringlad omkring
ett träd vid stranden, der han tåligt väntar, till
dess en aguti, ett alpakadjur eller ett vattensvin
kommer i hans närhet, då han omslingrar, ihjelkramar
och slukar det. Berättelserna om hans angrepp på
menniskor äro betviflade. Han dödas ofta med käppslag,
pilar eller kula, i synnerhet af indianerna, hvilka
äta hans kött, nyttja hans fett till hvarjehanda
bruk samt göra skodon och säckar af hans hud.
F. A. S.
Anacreon, grekisk skald. Se Anakreon.
Anacyclus Lin., bot., växtslägte af
nat. fam. Synanthereæ Rich., Syngenesia
Lin., hvaraf arter förekomma i södra Europa,
särdeles i medelhafstrakterna. Mest bekanta äro
A. Pyrethrum DC. (Anthemis Pyrethrum Lin.), som
lemnar den romerska bertramsroten (Radix Pyrethri
romani) och A. officinarum Hayne, en i Tyskland
odlad ettårig art (eller afart), hvars rot är
upptagen i svenska farmakopén under namn af Radix
Pyrethri (germanici) eller (tysk) bertramsrot.
O. T. S.
Anadoli (af Grek. anatole, uppgång [solens], öster,
österland), turkarnes namn på Mindre Asien. Deraf de
stundom brukliga namnen Anatolien och Natolien. Se
Mindre Asien.
Anadyomene, Grek. mytol., "den (ur hafvet)
uppdykande", binamn till Aphrodite, som, enligt den
grekiska sagan, ansågs vara född ur hafvets skum. Se
Aphrodite. V. K.
Anadyr, flod i nordöstra Sibirien. Hon rinner upp
ur bergsjön Ivaschka och mynnar ut i Anadyr-viken,
s. om Behrings sund. Längd 155 mil.
Anafi l. Nanfi (det gamla Anaphe), grekisk ö
bland Cykladerna, öster om Santorin (Thera). 1 1/2
qv.-mil. 729 innev. (1870). På öns södra kust ruiner
efter ett Apollotempel.
Anaglypt l. Anaglyf (af Grek. anaglyfe, upphöjdt
snidverk, relief), plastiskt konstverk i halfupphöjdt
arbete, basrelief. - Anaglyptik, konsten att arbeta
anaglypter.
Anagni [ana’nji], stad i italienska prov. Rom,
området Frosinone, s. ö. om Rom. Omkr. 8,000
innev. Biskopssäte sedan 487. A. är det gamla
Anagnia. hernikernas hufvudstad.
Anagnost (Grek. anagnostes, af anagignoskein, noga
känna, urskilja, föreläsa), föreläsare; hos greker
och romare vanligen en slaf eller frigifven, som
tjenstgjorde i denna egenskap. I den äldre kristna
kyrkan titel på den kyrkotjenare, som för
menigheten föreläste ur bibeln.
Anagoge l. Anagogi (Grek. anagoge, af anagein,
föra uppåt), upphöjande, lyftning. Användes dels om
sinnets lyftning genom betraktelse af de himmelska
tingen, dels om det slags tolkning (i synnerhet i
fråga om bibeln), hvilken består deri, att man höjer
sig från den naturliga och bokstafliga betydelsen
till en andlig och symbolisk. Det var i synnerhet
den judisk-alexandrinska skolan (Filo, samtidig med
Kristus), som begagnade den s. k. anagogiska
tolkningen.
Anagram (Grek. anagramma, af anagrafein,
uppskrifva), en bokstafslek, bestående deruti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
