Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allsvinn - Allting - Alludera - All unisono - Allusion - Alluvial - Alluvial-bildningar - Alluvial-lera - Alluvion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begaf han sig till Paris och derifrån till Rom,
der han grundligt studerade de gamle mästarne
och åtnjöt Thorvaldsens, Coleridges och W. Irvings
förtroliga umgänge. 1809 återvände han till Amerika,
men begaf sig redan två år derefter för andra gången
till London. Der målade och utställde han trenne
större taflor: Elisa uppväcker en död, Engelen Uriel
samt Jakobs dröm, hvilka rönte stort bifall. 1818
återvände han till sitt fädernesland och förde efter
1830 ett stilla och indraget lif i det nära Boston
belägna Cambridge, der han dog 1843. Vid sin död var
han sysselsatt med den redan i England påbörjade
Belsazars gästabud, som, ofullbordad, finnes i
Bostons Ateneum. Bland hans öfriga bibliska målningar
må nämnas Elia i öcknen, Profeten Jeremia och Hexan
i Endor. – I den unga amerikanska konstens historia
intager A. väl ett framstående rum, men hans talang
har dock blifvit i betydlig mån öfverskattad, hvartill
Irvings öfverdrifna loford mycket bidragit. Af sina
landsmän har han blifvit kallad "den amerikanske
Tizian". – Äfven som skald vann Allston rykte. Han
utgaf bland annat Sonetter, The sylphs of the
seasons (1813) och Monaldi, a tale (1841).
Allsvinn (Fornn. alsvinnr, "mycket snabb"),
Nord. mytol., en af de hästar, som draga solens
vagn. Den andre hette Årvak.
Allting, namn, som under medeltiden stundom tillägges
större allmänna tingsförsamlingar (i synnerhet i
Norge och på Gotland, hvars ting kallades Gutna
althing), vanligast betecknas dock med detta ord
Islands gemensamma ting.
I sammanhang med antagandet af den förste lagen på
Island (den s. k. Ulfljotslagen, år 930) infördes
äfven ett allmänt ting for hela ön. Det kallades
alltinget (althingi), och till samlingsort för
detsamma utsågs en i öns sydvestra del belägen
lavaslätt – de s. k. Tingvallarne – hvars medelpunkt
utgjordes af en genom klyftor omsluten klipp-platå,
"lagberget". Om detta lagtings allra äldsta
organisation vet man ej mycket; om alltinget på
1100-talet, som utgjorde den isländske fristatens
blomstringsålder, känner man mera, i synnerhet
om tiden efter 1118, hvilket år de gängse lagarne
upptecknades.
Det isländska alltinget, som årligen, vid
midsommartiden, var samladt under 2 till
3 veckor, bestod af två afdelningar: en
lagstiftande, lagrättan, och en lagskipande,
alltingsdomarne. Lagrättan (lögrétta) bestod af
144 medlemmar (de 39 godarne och 9 andra män från
syd-, vest- och östfjerdingarne, tillsammans 48,
af hvilka en hvar utsett två af sina tingsmän,
män från samma tingslag, såsom rådgifvare); äfven
öns två biskopar hade der säte. Lagsagomannen, som
valdes af lagrättan, var ordförande. Lagstiftningen
skedde dels efter motioner af enskilda medlemmar,
dels under den egendomliga formen af dom i en
rättstvist på begäran af två stridande parter. –
Alltingsdomarne (althingisdómar) utgjordes först af
de fyra fjerdingsdomarne (fjórdungsdómar), hvilka
voro öfverdomstolar för hvar sin fjerding af ön. De
bestodo af 36 medlemmar, af godarne utsedda bland
de närvarande. De upptogo dels mål i första hand,
dels mål från tingslagen, då domen
der ej blifvit enhälligt fälld. Blef ej målet
afgjordt med enstämmighet vid fjerdingsdomen,
gick det till femtedomen (fimtardómr), som bestod
af 48 män: 12 från hvarje fjerding och utsedda af
godarne. Hvarje part skulle utesluta 6, så att 36
dömande återstodo. Femtedomen dömde i sista instansen,
med enkel pluralitet. – I förbindelse med alltinget
stod en kyrklig domstol och synod (prestadómr,
prestastefna), marknad o. s. v.
Redan i slutet af 1100-talet var alltingets makt
i sjunkande, och under partistriderna i början af
1200-talet låg hon fullkomligt nere. Lagrättan
försvann alldeles efter föreningen med Norge
(1262). Som domstol fortfor alltinget (bestående af
de af konungen tillsatta "lagmännen") till år 1800,
då en öfverdomstol inrättades i Reykjavik.
Då provinsialständer 1834 infördes i Danmark,
fick Island en med de danska öarna gemensam
ständerförsamling, men genom kongl. förordn, d. 8
Mars 1843 inrättades i staden Reykjavik ett särskildt,
rådgifvande "allting", hvilket skulle sammanträda
hvartannat år. Genom Islands nya författning af
d. 5 Jan. 1874 blef alltinget nästan likstäldt med
danska riksdagen. Det består af 36 för 6 år utsedda
medlemmar (6 utnämnda af konungen och 30 folkvalda),
fördelade på två afdelningar: 12 i den öfre och
24 i den nedre. Det första alltinget af detta slag
sammanträdde d. 1 Juli 1875. R. T.
Alludera (af Lat. alludere, leka, anspela på),
anspela, hänsyfta, häntyda på, – Allusion,
anspelning, hänsyftning, häntydning.
– Allusorisk, anspelande, hänsyftande, häntydande.
All unisono, Ital., musikt., i enklang. Jfr Unisono.
Allusion, Allusorisk. Se Alludera.
Alluvial (jfr Alluvium), geol., förd med vatten till
en annan plats och derstädes afsatt (om jordarter).
Alluvial-bildningar, geol. Se Alluvium.
Alluvial-lera (jfr Alluvium) och Alluvial-sand, geol.,
äfven kallade svämlera och svämsand, tvänne i
Sverige flerestädes förekommande jordaflagringar,
hvilka bildats på låga, jämna marker, vid dessas
öfversvämning af bäckars, strömmars och insjöars
eller af hafvets vatten. Svämleran har ofta någon
likhet med vanlig åkerlera (postglaciallera); goda
igenkänningstecken på den förra äro emellertid,
att hon vanligen är uppblandad med myllrika ämnen:
växtdelar o. d., som följt med vid öfversvämningar
och afsatt sig jämte lerslammet, samt att hon
ofta är lagrad ofvanpå gyttja och torf, hvilket
icke är förhållandet med åkerleran. Såsom
näringsämne för växtligheten står svämleran
ganska högt i värde. – Svämsand är oftast något
mörkfärgad af inblandade växtlemningar och mylla
samt likaledes ej sällan aflagrad på gyttja och
torf. Mäktigheten af svämleran och svämsanden
öfverstiga sällan 4–6, men är ofta endast 2–3 fot.
E. E.
Alluvion (Lat. alluvio, vattenflöde, uppsvämmad jord
eller mark), jur., den art af accession, som består
deruti, att stranden af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
