Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänna institutet för döfstumma och blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan genom Kongl. resolutionen af d. 23 Sept. 1688
medgafs pensionsrätt åt statens tjenstemän i
allmänhet, och i Kongl. förordningen af d. 24
Jan. 1778 förklarades särskildt beträffande
civilstaten, att en tjenstemän, som uppnått 70
års ålder samt länge och väl tjenat, skulle vid
afskedstagandet få behålla hela lönen, hvilket
stadgande borde gälla, till dess någon annan
författning blefve vidtagen, "hvarigenom orkeslöse
och väl förtjente ämbetsmän till någon sin bergning
vid afskedstagandet kunde hugnas". De utgifter,
som föranleddes af detta medgifvande, blefvo vid
1809-10 årens riksdag i riksstaten sammanförda
under benämningen "allmänna indragningsstaten". –
Pensioneringen är vilkorlig; i fall pensionären
sedermera skaffar sig annan af staten aflönad tjenst,
minskas eller borttages den pension han åtnjutit
från allmänna indragningsstaten. För närvarande
meddelas derifrån pension åt civilstatens ämbets-
och tjenstemän samt betjente vid 70 års ålder
och efter minst 30 års oafbruten tjenstetid
eller, såvida försvagad helsa kan styrkas genom
läkareattest, vid 65 års ålder och efter omkring 40
års tjenstgöring. När lönen icke öfverstigit 3,000
kr., lemnas dess fulla belopp i pension; men om
lönen varit högre, fås endast 80 % deraf i pension,
dock minst 3,000 och högst 8,000 kr. Pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten tillkommer statsråd,
presidenter och landshöfdingar samt alla sådana
löntagare, som tillika äro pligtiga att ingå såsom
delegare i Civilstatens pensionsinrättning, och
således icke de löntagare, hvilka tillhöra arméns
och flottans civilstater eller de civila verk och
inrättningar, för hvilka andra grunder med afseende
å pensionering blifvit fastställda genom särskilda
pensionsreglementen. Riksdagen har derjämte tid efter
annan medgifvit inträde åt flere kårer, hvilka icke
tillhöra civilstatens pensionsinrättning, nämligen
läkarne vid armén och flottan (1854), lärarne
vid rikets elementarläroverk (1858) och senast åt
universitetens ordinarie lärare och största delen af
deras öfrige tjenstemän (1874).
Utom den pensionering för civila tjenstemän, som
sålunda efter bestämda grunder eger rum från allmänna
indragningsstaten, utbetalas äfven, jämlikt särskilda
riksdagsbeslut, s. k. beneficier och benådningar
till tjenstemän, både civila och militära, hvilka
icke uppnått pensionsåldern eller hvilka sakna
pensionsrätt, men af en eller annan orsak afgå från
sin befattning. I dylika fall, och i synnerhet när
framstående förtjenster om det allmänna eller ömmande
omständigheter kunna anföras, beviljad riksdagen
pension. Detta gäller äfven om enkor och oförsörjda
barn efter framstående män.
Å allmänna indragningsstaten äro jämväl uppförda
de s. k. hofstatspensionerna, understöd åt
officerare och underofficerare, hvilka deltagit
i Sveriges senaste krig, samt understöd åt
f. d. landtvärnsmän från 1808–1809 årens krig.
Kbg.
Allmänna institutet för döfstumma och blinda.
Stiftaren af detta institut, Per Aron Borg,
lyckades, sedan han en tid sysselsatt sig med
undervisning af döfstumma och blinda, år
1809 utverka ett årligt anslag af 5,000 kr. till
underhåll och uppfostran af 13 döfstumma eller
blinda barn, ett från hvarje stift och ett från
Stockholm. Året 1809 räknas som institutets stiftelseår.
I början hade institutet icke någon egen lokal. År
1812 inköpte Borg för egna medel Öfre Manilla å
K. Djurgården vid Stockholm. Sedan inlöstes detta
för inrättningens egna medel. Då företaget redan var
stadt i en lefvande utveckling, uppstod mellan Borg
och styrelsen oenighet om undervisningen och andra
frågor, som rörde institutet. Borg tog afsked, Öfre
Manilla såldes, en egendom i Stockholm inköptes för
institutets räkning, och en dansk lärare, Castberg,
blef hennes föreståndare (1816). Emellertid anlade
Borg ett enskildt institut, Manhem, tätt invid
Manilla. Efter några år (1819) måste statens institut,
som redan var bragt nära sin upplösning, förenas med
Borgs, hvilket å nyo inköptes för inrättningens egna
tillgångar. Borg blef åter institutets föreståndare
och fortfor att vara det till sin död; 1839.
Sedan 1819 har institutet oupphörligt gått
framåt. Enskilda donationer och ökade statsanslag
hafva tid efter annan föranledt anstaltens
utvidgning. År 1864 fullbordades en dels för
institutets egna medel, dels för statsanslag uppförd
större byggnad.
Efter år 1816 intogos emellertid icke några blinda
elever. Dels räckte icke anslaget till, dels visade
redan några få års erfarenhet olämpligheten af de
båda afdelningarnas förening inom samma institut. Men
1844 beviljades af riksdagen ett anslag för de blindes
räkning, och Oskar I skänkte Öfre Manilla till lokal
åt sådana. Undervisningen derstädes tog sin början
hösten 1846.
Vid 1874 års slut egde institutet fastigheter till ett
bokfördt värde af 268,250 kr. samt förräntade medel
till ett belopp af 293,538,87 kr., eller tillsammans
561,788,87 kr. Sedan 1865–66 har institutets årliga
statsanslag utgjort 81,000 kr.
Vid institutet undervisades läsåret 1874–75 157
döfstumma (94 gossar, 63 flickor) och 59 blinda (36
gossar, 23 flickor). – 125 af dessa voro frielever;
42, hvilka inskrefvos före höstt. 1874, erlade 250
kr.; 39, hvilka inskrefvos under läsåret, betalte
den afgift, som fr. o. m. höstt. 1874 skall erläggas:
300 kr.; 10 erlade nedsatt afgift. Inberäknadt dem,
som nu vistas vid institutet, hafva från dess början
1,044 döfstumma och 249 blinda elever blifvit intagna
derstädes.
Nu gällande reglemente är utfärdadt d. 19 Juni
1846. Anstalten står under ledning af en af
Kongl. Maj:t förordnad direktion. Undervisningen
bestreds år 1874–75 af en direktor samt dessutom af
13 lärare och 6 lärarinnor för den intellektuella
undervisningen och 10 lärare och lärarinnor för den
tekniska. – Undervisningstiden för fullständig kurs
beräknas till 6-8 år.
Sedan år 1874 finnes vid institutet ett seminarium
för bildande af döfstumlärare. År 1874–75 räknade
seminariet 5 elever och 4 auskultanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
