Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkermes - Alkeste - Alkibiades - Alkifron - Alkinoos - Alkmaar - Alkmaion - Alkman - Alkmene - Alkohol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med afseende på såväl förutsättningar som metod
och syfte. Förhållandet mellan dessa båda har,
ej fullt riktigt, jämförts med förhållandet mellan
astrologien och astronomien, af hvilka den förra
förutsätter den senare och endast på godtyckligt
sätt nyttjar hennes iakttagelser och beräkningar.
V. R.
Alkermes (Span. alguermes, af Arab. al-kirmis, som,
trol. sjelf lånadt från Pers. kirm, mask, är liktydigt
med det franska cochenille), ett slags likör,
destillerad af socker, kryddnejlikor, muskatnötter
m. m. och rödfärgad med kermes (de torkade honorna
af en art af insektslägtet Coccus). Det bästa slaget
af alkermes kommer från Florens.
Alkeste l. Alkestis. Grek. mytol., gemål till
Admetus. Se d. o.
Alkibiades, atheniensisk statsman och krigare.
Se Alcibiades.
Alkifron, grekisk författare. Se Alciphron.
Alkinoos, Grek. mytol., fæakernas konung.
Se Alcinous.
Alkmaar l. Alkmar, stad i den nederländska
prov. Nord-Holland. Präktig gotisk kyrka
(S:t Laurentius), vackert rådhus och ett stort
bibliotek. Omkr. 12,000 innev. Betydlig handel med
ost, säd och boskap. Saltsjuderier och fabriker. –
Den 18 Okt. 1799 slöts i A. emellan hertigen af
York och franske generalen Brune en konvention,
hvarigenom den engelsk-ryska armén förband sig att
genast utrymma Holland.
Alkmaion och Alkmaionider, Grek. mytol. Se Alcmæon
och Alcmæonider.
Alkman, grekisk skald. Se Alcman.
Alkmene, Grek. mytol., Herakles’ moder. Se Alcmene.
Alkohol (Arab. alkohol, "det finaste, lättaste"),
den flyktiga och verksamma beståndsdelen i jästa
drycker. – 1) <i>Kem. Alkoholhaltiga, jästa drycker
hafva sedan äldsta tider varit kända. Att man
genom deras destillering kan erhålla alkohol,
blef bekant redan under medeltiden, och denna
upptäckt tillskrifves Arnold af Villa Nova
(f. 1240). Hans lärjunge Rajmundus Lullus upptäckte
konsten att befria alkohol från vatten och benämnde
den sålunda renade alkoholen aqva vitæ ardens
("brinnande lifsvatten"). Den vanliga alkoholen,
etylalkoholen, är i rent tillstånd en färglös,
lättrörlig vätska af 0,8095 egentlig vigt vid 0°
eller 0,7939 vid 15°. Dess kemiska sammansättning
kan uttryckas med formeln C2 H6 O. Alkohol har svag
lukt och brännande smak. Den kan ej ens genom den
starkaste afkylning förmås att stelna. Den kokar vid
78,4° och brinner med blåaktig, ej lysande låga. Den
upptager begärligt vatten och kan blandas dermed i
alla förhållanden. Då alkohol och vatten blandas,
sammandrager sig blandningsvolymen. Alkohol löser
hartser och eteriska oljor. På denna dess egenskap
grundar sig dess användning för beredande af fernissor
och luktvatten. I vattenfritt tillstånd är alkohol
ett häftigt gift-, i utspädt tillstånd verkar den
berusande. Den hindrar förruttnelse och användes
derför till konservering af anatomiska och zoologiska
föremål. Genom inverkan af oxiderande ämnen
eller af luft vid närvaro af porösa ämnen borttagas
från alkoholen 2 atomer väte, hvarigenom aldehyd,
C2 H4 O, uppstår. Genom fortsatt inverkan af
syre på aldehyden bildas ättiksyra, C2 H4 O2. Om alkohol upphettas med svafvelsyra, uppstår allt efter
omständigheterna eter, C4 H10 O, eller ett gasformigt
kolväte, etylen, C2 H4. I förra fallet borttages
en molekyl vatten från tvänne molekyler alkohol,
i senare fallet en molekyl vatten från en molekyl
alkohol. Alkohol kan äfven, såsom Berthelot visat,
bildas af etylen genom dess förening med vatten (C2
H4 + H2 O = C2 H6 O), och då etylen uppkommer vid
upphettning utan lufttillträde (torr destillering)
af många organiska ämnen, är äfven möjligheten
gifven att af dem bereda alkohol. Så innehåller
t. ex. stenkolslysgas etylen, och man kan följaktligen
ur stenkol erhålla alkohol, ehuruväl beredningssättet
är så kostsamt och den alkohol som fås är så ringa,
att detta sätt att bereda alkohol aldrig kan blifva
af praktisk betydelse.
I kemiskt hänseende är alkohol ett hydrat af radikalen
etyl, C2 H5, hvarför alkoholens formel blifver C2
H5 . OH. Dess vid syret bundna väteatom kan utbytas
emot radikaler, t. ex. emot metallerna kalium och
natrium, hvarvid alkoholater bildas (t. ex. C2 H5
. ONa, natriumalkoholat). Företrädesvis är det dock
mot negativa, syrbildande radikaler, som detta väte
kan utbytas, och de nya ämnen, som derigenom uppstå
och som motsvara den oorganiska kemiens salter,
kallas eterarter. Såsom exempel på en eterart må
nämnas ättiketern (C2 H5 . O . C2 H3 O).
Etylalkoholen är den äldste kände representanten
för en stor klass föreningar i den organiska
kemien, hvilka med ett gemensamt namn kallas
alkoholer och hvilka hufvudsakligen under de
senaste årtiondena blifvit upptäckta eller till
sin verkliga natur kända. Till alkoholerna höra
träspriten (metylalkohol, CH3 . OH), som bildas vid
torr destillering af trä, amylalkoholen (C5 H11 . OH),
hvilken utgör huvudbeståndsdelen i finkeloljan, samt
den fasta cetylalkoholen (C16 H33</sub> . OH), som erhålles
af sperma ceti. Samtliga dessa alkoholer äro,
emedan de innehålla endast en grupp OH, en-atomiga
alkoholer. Det redan af Scheele upptäckta glycerinet
befans genom Berthelots undersökningar vara en
tre-atomig alkohol (C3 H5 . 3 OH), hvars eterarter med
vissa organiska syror utgöra de i växt- och djurriket
förekommande fettarterna. Såsom representant för
två-atomiga alkoholer kan nämnas den af Wurtz
upptäckta glykolen (C2 H4 . 2 OH). Såsom exempel
på mång-atomiga alkoholer kan anföras mannit, eller
mannasocker (C6 H8 . 6 OH), en sex-atomig alkohol,
som finnes i manna och som för öfrigt bildas vid vissa
jäsningsprocesser. De sex-atomiga alkoholerna stå
i ett mycket nära samband med sockerarterna, hvilka
utgöra ett slags aldehydartade derivater af dem. –
De senaste årens forskningar hafva riktat kemien med
många nya grupper alkoholer. De utmärkas alla deraf,
att de genom syrsättning gifva upphof till organiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
