Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander-slaget - Alexander-tåget - Alexandra - Alexandra Paulovna - Alexandra - Alexandralandet - Alexandre - Alexandrette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss Lamprecht. Men detta namn är troligtvis
en förtyskning af det franska Lambert li Cors
(Court), hvars egare i 12:te årh. tillsammans med
Alexandre de Bernay skref en alexanderdikt, Rouman
d’Alexandre. Det var sannolikt efter denna dikt
som alexandrinen, hvilket versslag förekommer deri,
fick sitt namn. Ett latinskt poem öfver detta ämne,
Alexandreis, som allmänt lästes under medeltiden,
författades af Philipp Gaultier de Lille eller de
Chatillon (Gualterus Castellionæus), som lefde
omkring 1200. Det öfversattes på isländska af biskopen
Brandr Jónsson i Holum, omkr. 1250. Gaultier fick
äfven sin efterföljare i spanioren Juan Lorenzo de
Segura, som i första hälften af 13:de årh. skref
sitt Poëma de Alexandro. Af tyskar, som behandlat
detta ämne, märkas Rudolf von Montfort l. von Ems
och Ulrich von Eschenbach, båda i 13:de årh. Strömmen
af Alexandersagor svällde mäktigt under medeltiden:
den hann äfven England, Holland och Danmark. Att
österlandets folk skulle med förkärlek omfatta
detta ämne med dess fantastiska vidunderligheter,
är naturligt. Persernas Firdusi bär Alexanders
drag. Araber, turkar och muhammedanska hinduer hafva
tillegnat sig sagan. Ännu i dag utgör hon en kär
folkbok för malajerna. På sin väg genom österlanden
bibehåller hon dock den form hon ursprungligen fick
genom den föregifne Kallisthenes.
Alexander-slaget kallas den berömdaste af alla
antika mosaikbilder, funnen 1831 i Pompeji i det
s. k. Casa del Fauno. Goethe skref om detta fynd
till W. v. Zahn: "Samtid och efterverld skola icke
förslå att rätt kommentera ett sådant konstens under,
och huru kritiskt vi än må beskåda och undersöka det,
nödgas vi alltjämt återgå till den rena, oförställda
beundran." Denna mosaik gör också epok i vår tids
kännedom om den antika målarekonstens komposition
och färgsinne. Visserligen hafva olika tolkningar
blifvit gjorda, och Burckhardt vill i denna bild
se framställningen af ett slag mellan greker eller
romare och kelter, men man kan numera, efter Welckers
och Overbecks analyser, anse det som gifvet, att
vi här stå framför Alexander och Darius i slaget
vid Issus. Alexander framtränger oemotståndligt och
stormar in i sjelfva det persiska högqvarteret. Redan
har Darius låtit vända sin stridsvagn till flykt, då
han öfverraskas af Alexander och räddar sig endast
genom att hastigt bestiga en i beredskap hållen
häst, i det Alexander genombryter kedjan af Darii
trogne män, som försvara hans person – allt således
i fullaste öfverensstämmelse med Curtii berättelse
(III. 27). Det tragisk-dramatiska i kompositionen
åvägabringas genom motsatsen mellan den framstormande
segraren och det höga allvar, som utmärker den
persiske konungen, hvilken ser sina vänner falla
kring sig för att rädda hans lif och som med en åtbörd
tyckes säga, att det är hans konungapligt att falla
med de sina, under det vagnstyraren drifver hans
spann framåt och en ädel perser erbjuder honom den
sadlade hästen. Hela slagets brusande larm och det
ödesdigra i ögonblicket är tecknadt med en styrka, som
konsten ej ofta nått. Vi få här ett högt begrepp om
den antika historiemålningen, som vi annars ej känna,
och vi se, att hon är befryndad med den grekiska
tragedien. Kompositionens mästare är sannolikt en
qvinna, nämligen Helena, egyptiern Timons dotter, om
hvilken man vet, att hon hade framställt slaget vid
Issus i bild. Denna tafla flyttades af Vespasianus
till Rom, och sålunda blef den sannolikt kopierad i
mosaik för Pompeji. Bildens bård, som visar en flod
med krokodiler, hippopotamos (flodhäst), ichneumon,
ibis m. m. och alltså framställer Nilfloden, kunde vara
en påminnelse om konstnärinnans fädernesland. Från
Pompeji flyttades den dyrbara mosaiken till Museo
nazionale i Neapel, der den är infälld i golfvet
framför den bekanta Flora Farnese. Den håller
21 f. i längd och är något öfver 12 f. bred.
L. D.
Alexander-tåget, Thorvaldsens berömda relieffris,
utfördes 1812 i Rom för en sal i Qvirinalen och
framställer Alexander den stores intåg i Babylon. Se
Thorvaldsen.
Alexandra, astron., nummer 54 bland planetoiderna,
belägen på ett afstånd från solen lika med 2,89 gånger
jordens. Den upptäcktes 1858 af Goldschmidt i Paris.
R. N.
Alexandra Paulovna, dotter af ryske storfursten Paul,
hvilken sedermera blef kejsare, och sondotter till
kejsarinnan Katarina II. Vid sitt besök i Petersburg
1796 begärde Gustaf IV Adolf henne till gemål,
och förlofningen blef äfven besluten, men gick om
intet, emedan Gustaf Adolf vägrade att underskrifva en
försäkran, att hon skulle få njuta fri religionsöfning
i Sverige. A. blef sedermera (1799) förmäld med
ärkehertig Josef, vicekonung i Ungern. Hon dog 1801.
Alexandra, Carolina Maria Charlotta Lovisa
Julia, dotter af n. v. danske konungen,
Kristian IX, och drottning Lovisa, föddes
den 1 Dec. 1844. Hon förmäldes den 10 Mars
1863 med prinsen af Wales, Albert Edvard, med
hvilken hon har 5 barn, 2 söner och 3 döttrar.
C. R.
Alexandralandet är sedan 1865 det officiella
namnet för det område, som omfattar Australiens
mellersta fastland. 26°–16° s. br. och 149°–158°
ö. lgd. Det gränsar blott med sitt nordöstra hörn
till Carpentaria-viken. 18,758 qv.-mil.
Det har hittills bebotts endast af infödingar.
Alexandre, Rabbi Aaron, berömd schackspelare, f. 1766
i Hohenfeld i Bajern, d. 1850 i London. Han vistades
en stor del af sin tid i Frankrike och utgaf de
värdefulla arbetena Encyclopédie des échecs (Paris
1837) och Collections des plus beaux problèmes
d’échecs (Paris 1846).
Alexandrette, Turk. Iskanderun l. Skanderun,
obetydlig hamnstad på Syriens kust, vid
Alexandrette-viken (Iskanderun-viken). Omkring 800
innev. Det grundlades 333 f. Kr. af Alexander den
store till minne af slaget vid Issus och kallades
derför Alexandria ad Issum. Var fordom en betydande
stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
