Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ackommodation - Ackommodationsobligation - Ackommodationsvexel - Ackommodera - Ackompanjera - Ackord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afstånd. Ett normalt öga har en sådan byggnad,
att ljusstrålar, som äro utgångna från
en på oändligt eller mycket stort afstånd befintlig
punkt, och hvilka således kunna anses
såsom parallela, af ögats ljusbrytande delar
brytas tillsammans så, att de förenas i en
punkt på näthinnan, der sålunda en tydlig,
omvänd bild af föremålet bildas. Ögats ljusbrytande
delar utgöra således tillsammans en
lins (solglas), hvars brännpunkt (focus) ligger
i näthinnan. Dessa ljusbrytande "media" utgöras
af hornhinnan, ögonvätskorna och en
särskild, inuti ögat befintlig lins. Vore ögat
oföränderligt, skulle endast mycket aflägsna
föremål kunna med tydlighet uppfattas, ty för
närmare belägna skulle nödvändigtvis brännpunkten
falla bakom näthinnan, och bilden
blifva otydlig. I en camera obscura, hvarmed
ögat ofta och med skäl jämföres, afhjelpes
denna olägenhet genom linsens fram- eller tillbakaflyttande,
men detta kan ej ske med ögats
ljusbrytande "media", af hvilka hornhinnan och
vätskorna äro alldeles oföränderliga. I stället
förmår ögats lins, att, påverkad af en särskildt
dertill afsedd, inuti ögat befintlig muskel, förändra
sin form, så att den blir kullrigare och
mera ljusbrytande, allt efter som föremålets
närmande intill ögat kräfver en starkare brytning.
En gräns gifves dock för denna förändring,
så att på ett visst afstånd från ögat
alla bilder blifva otydliga. Den närmaste punkt,
för hvilken ögat ännu kan inställa sig kallas
dess närpunkt, den aflägsnaste dess fjärrpunkt.
Hos närsynta är ögats brytningskraft för stark,
så att endast mer eller mindre närbelägna föremål
kunna tydligt skönjas; både fjärrpunkt
och närpunkt äro ryckta närmare detsamma.
Hos öfvermåttan långsynta är förhållandet motsatt.
Men äfven hos normalseende är närpunkten
ej densamma hela lifvet igenom. Med åren
förlorar linsen allt mera af sin elasticitet och
kan derför ej antaga samma grad af konvexitet
som i ungdomen. Denna förändring inträder
till och med ganska snart. Vid tio år kan en
menniska ännu tydligt se smärre föremål på 2
tums afstånd. Vid 20 år har närpunkten redan
ryckt ut till 3 1/2 tum, vid 40 år till 6–8 tum.
Dittills visar sig i vanliga fall ingen olägenhet
af denna "ackommodationsbreddens" aftagande,
men derefter blir det allt svårare att se tydligt
på vanligt arbetshåll. Vid 50 år befinner
sig närpunkten i regeln vid 12 tum eller ännu
längre bort. Det blir derför nödvändigt att
på annat sätt öka ögats brytningsförmåga, och
detta sker genom att framför ögat sätta glasögon,
konvexa, hvilka naturligtvis måste tagas
allt starkare, ju mera sjelfva ögats brytningskraft
minskas. Då dessa förhållanden äro
tämligen likformiga, kan man i viss mån bestämma
glasögonens styrka efter menniskornas
ålder, men då verkligt normala ögon höra till
undantagen, inses lätt, huru osäker denna bestämning
är.
Genom långvariga ansträngningar liksom genom
vissa sjukdomar kan ackommodationsförmågan
lida eller alldeles förderfvas. Å andra
sidan kan en krampaktig sammandragning af
ofvannämnde muskel (ciliarmuskeln) förhindra
eller otydliggöra seendet på afstånd, hvarigenom
en skenbar närsynthet uppkommer, eller en svagare
grad deraf förefaller starkare, än den verkligen
är. Af föregående är äfven klart, hvarför
närsynta personer ej behöfva glasögon för
att se på nära håll, eller, om graden af närsynthet
är ringa, åtminstone långt senare än
andra behöfva taga sin tillflykt dertill, hvaremot
å andra sidan de öfvermåttan långsynte måste
tidigare anlägga glasögon.
Då det förnämsta ljusbrytande organet, eller
linsen, blifvit aflägsnadt, såsom efter
starr-operationer, blir ögat ej allenast svagt
ljusbrytande, d. v. s. öfvermåttan långsynt,
utan det saknar äfvenledes ackommodationsförmåga,
hvarför ett sådant öga behöfver i ersättning rätt
starka konvexglas redan för att se i fjärran,
och ändå starkare för att se på nära håll. Rsr.
Ackommodationsobligation, handelst., en förbindelse,
hvarigenom man skenbart öfverlåter
sin egendom till en annan, på det att denne
må kunna låna penningar med tillhjelp af denna
förbindelse. Jfr Obligation.
Ackommodationsvexel, handelst., en vexel,
som icke grundar sig på ett verkligt handelsföretag,
utan endast utställes för diskontering
eller för anskaffande af penningar. Jfr Vexel.
Ackommodera, passa; öfverensstämma med
någons beqvämlighet eller fördel; lämpa något
efter något; göra passande för någon. Jfr
Ackommodation.
Ackompanjera l. Ackompagnera [-panjera],
beledsaga (jfr Kompanjon). – Musikt., beledsaga,
en hufvusdstämma med sång eller instrument.
– Ackompanjemang l. Ackompagnement,
hufvudstämmans beledsagande
med sång eller instrument; den eller de underordnade
stämmor, hvika utgöra den harmoniska
fyllnaden till en melodi. – Ackompanjatör,
fem. -tris, person, som utför ett ackompanjemang.
Ackord (Fr. accord, af Lat. ad, till, och cor
hjerta), öfverensstämmelse; aftal. 1) Jur., ett
aftal mellan en i konkurstillstånd försatt gäldenär
och hans fordringsegare angående gäldens
betalning, genom hvilket de juridiska verkningarna
af konkursen upphäfvas. Förslag till
ackord skall af gäldenären ingifvas till rätten
i hans hemort senast å inställelsedagen i konkursen.
För ackordets giltighet fordras, att vid
pröfningen af förslaget antingen alla tillstädesvarande
fordringsegare godkänna det, och att
dessa fordringsegare bevakat två tredjedelar af
samtliga i konkursen anmälda, till betalning
godkända, icke prioriterade fordringar, eller ock
att fyra femtedelar af dem bifallit detsamma,
och att dessa jämväl bevakat fyra femtedelar
af nyss nämnda fordringar, samt i bägge fallen,
att ackordet af rätten fastställes. Se vidare
Konkurslagen, kap. 6.
2) Ackord, kamer., ett förr brukligt, genom
häfd legaliseradt sätt att förvärfva sig en tjenst
genom att köpa henne af innehafvaren. Förekom
synnerligast uti den indelta arméns officerskår,
men afskaffades genom regleringen af indelta
arméns löner 1833. Kbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
