Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abel, Heinrich Friedr. Otto - Abel de Pujol, Alexandre - Abélard - Abelia - 1. Abelin, Hjalmar August - 2. Abelin, Gustaf Rudolf - Abelin, Johann Philipp - Abeliter (äfven Abelonier, Abelinner o. Abeloniter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abel, Heinrich Friedr. Otto, tysk
historieskrifvare, född 1824 i Reichenbach i
Würtemberg, död 1854. Efter grundliga historiska
studier vid de förnämsta tyska universiteten
blef han i Berlin medarbetare i Pertz’
Monumenta historica Germaniæ, för hvars räkning
han ordnade till tryckning en samling
schwabiska urkunder från Hohenstaufernas tid. Af
sitt tillämnade stora arbete om kejsar Fredrik
II medhann A. endast inledningen: König
Philipp der Hohenstaufe (Berlin 1852) samt
fragmentet Kaiser Otto IV und König Friedrich
II (Berlin 1856).
Abel de Pujol [dö pysjåll], Alexandre
Denis, fransk historiemålare, f. i Valenciennes
1787, d. i Paris 1861. Studerade först under
Davids ledning och utbildade sig sedermera i
Rom, der han så ifrigt egnade sig åt antikens
studium, att till och med hans religiösa figurer
blefvo hållna i starkt antikiserande stil. Han
målade med lätthet, men hans arbeten bära
alltid prägel mera af energisk flit än af stor
talang. Hans stora målningar, af hvilka de
flesta äro religiösa, finnas i kyrkor och museer
dels i Paris, dels i franska provinsstäder. Bland
de mera berömda må nämnas: Britannicus’
död (1814, i Dijon), den Hel. Stefan (1817,
i S:t Etienne, Paris), Cæsar på väg till senaten
(1819) samt Marias begrafning (1819, i Nôtre
Dame, Paris). – I sina försök att gifva nytt
lif åt freskomåleriet (t. ex. i S:t Rochuskapellet
i S:t Sulpice, Paris) var han mindre lycklig.
Abélard, skolastiker. Se Abailard.
Abelia R. Br., växtslägte af nat. fam.
Caprifoliaceæ, Tetrandria Monogynia L., buskar
med motsatta blad och sköna, hängande
trattformiga blommor i bladvecken. Åtskilliga arter,
härstammande från Indien, Kina, Japan eller
Mejico, odlas äfven hos oss. Slägtet är
uppkalladt efter Cl. Abel, som var läkare vid
Lord Amhersts beskickning till Kina och dog
i Kalkutta 1826.
1. Abelin, Hjalmar August, läkare, född i
Linköping 1817, studerade medicin i Upsala,
der han 1846 blef med. licentiat, och vid
Karolinska institutet i Stockholm, der han blef
kir. magister 1847. Efter att under sin
studietid hafva varit förordnad till biträdande
uppbördsläkare i tvänne sjöexpeditioner, af
hvilka en till Goda hopps udden, 1847, blef han
vid sin återkomst till Sverige antagen till
amanuens vid kliniken å Allmänna barnhuset i
Stockholm. A. har sedan dess hufvudsakligen
egnat sig åt studiet af barnsjukdomar och
barnvård och för detta ändamål företagit flere
vetenskapliga resor till England, Frankrike,
Tyskland och Ryssland. Han blef 1856
öfverläkare vid Allmänna barnhuset och 1858
professor i pediatrik vid Karolinska med. kir.
institutet samt invaldes 1866 till ledamot af
Vetenskaps-akademien. A. har i flere tidskrifter
vid åtskilliga tillfällen meddelat sina
iakttagelser i pediatrik och utgaf senast 1874 en
förtjenstfull skrift, Om vården af barn under
de första lefnadsåren. Han har derjämte
genom offentliga föredrag sökt utbreda
kännedom om och intresse för detta vigtiga ämne.
2. Abelin, Gustaf Rudolf, militär,
statsman, den föregåendes broder, född i Linköping
1819. Sin militära bana begynte han 1837
såsom volontär vid Första
lifgrenadier-regementet; undergick officersexamen 1839 och
utnämndes s. å. till underlöjtnant vid Nerikes
regemente, der han blef löjtnant 1846,
regementsqvartermästare 1850 och kapten 1855.
År 1862 befordrades han till öfverstelöjtnant
och förste major vid Södra skånska
infanteriregementet. Under de följande åren arbetade
han som ledamot i flere komitéer, bland andra
i den, som tillsattes för afgifvande af förslag
till bakladdningsgevär för armén. 1867
förflyttades han till öfverste och chef för Norra
skånska infanteriet, men redan samma år
utnämndes han till generalmajor i armén samt
kallades till statsråd och chef för
landtförsvarsdepartementet. Denna förtroendepost var så
mycket mera maktpåliggande, som det ålåg
det nya statsrådet att utarbeta förslag till en
ändamålsenlig organisation af försvarsväsendet
till lands. 1867 års riksdag hade nämligen
hos Kongl. Maj:t anhållit, att ett förslag i
nämnda syfte måtte uppgöras på en sådan
grund, "att svenska armén skulle bestå af
stam, innefattande befäl och trupp, samt
beväring". Redan till 1869 års riksdag var
Abelin färdig med ett sådant förslag, hvilket dock
ej vann riksdagens bifall. Han framlade
derefter för lagtima riksdagen 1870 samt för lag-
och urtima riksdagarne 1871 olika
modifikationer af sitt första förslag, men ej häller
något af dessa blef i sin helhet antaget af
båda kamrarne. Deremot bifölls på den
lagtima riksdagen 1871 det vigtigaste af hvad
som det för samma riksdag framlagda förslaget
innehöll rörande artilleriets och
fortifikationstruppernas organisation, och genomförandet af
berörda organisation har sedermera fortgått i
öfverensstämmelse dermed. År 1871, efter
urtima riksdagens slut, blef Abelin utnämnd till
generallöjtnant och återgick till chefskapet för
Norra skånska infanteri-regementet; förordnades
1872 till generalbefälhafvare i andra
militärdistriktet och deltog 1874-75 i komitén för
uppgörande af förslag till öfvergång från nu
varande till ny härordning. Blef 1871 ledamot
af riksdagens Första kammare för
Östergötlands län.
Abelin, Johann Philipp, tysk författare,
som äfven skref under namnen Abeleus, Phil.
Arlanibäus och Joh. Ludw. Gottfried eller
Godofredus, var bördig från Strassburg, der han
dog emellan åren 1634 och 1637. A. gjorde sig
mest bekant såsom grundläggare af Theatrum
Europæum, ett historiskt arbete, af hvilket han
sjelf skref de första banden. Efter hans död
fullföljdes det af andra författare till 1718. A.
författade äfven arbetena Arma Suecica och
Inventarium Sueciæ, utgörande den första
samtidiga framställningen af Gustaf Adolfs tyska
krig. Han utmärkte sig egentligen som flitig
samlare af historiska aktstycken, men saknade
förmågan af högre historisk framställning.
Abeliter (äfven Abelonier, Abelianer o.
Abeloniter). 1) Kristen (troligen gnostisk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
