uppstad och residensstad för landshöfdingen öfver Örebro län, är beläget på och omkring en låg sandås på Nerikeslätten, på bägge sidor om Svartån, som från v. till ö. flyter genom staden och ej långt nedanför infaller i Hjelmaren (vid »oset»). Regelbundet anlagdt och till större delen väl bebyggdt, är Ö. en bland våra mera framstående landsortsstäder. Medelpunkten är det gamla slottet på sin holme i Svartån, som delar staden i en nordlig och en sydlig hälft, bägge med breda, raka gator, vackra planteringar och flere ståtliga byggnader. Hufvudnäringar äro handel, industri, handtverk och jordbruk, för hvilket sistnämnda finnes utrymme å stadens egoområde, som uppgår till 2,056 har (utom vatten), satt till 29 5/16 mantal. Innevånarnas antal har utgjort: år 1749 2.147, 1840 4.227, 1870 9.100, 1880 11.785, 1890 14.547 och 1892 14.893. Taxeringsvärdet å all fast egendom utgjorde sistnämnda år 25.965.200 kr., deraf 1.890.800 kr. för jordbruksfastighet. Stadens tillgångar voro 1891 bokförda till 2.774.123 kr., skulderna till 1.865.611 kr. För hvarje krona bevillning uttaxerades för kommunala behof kr. 6 och 6:59. S. å. funnos 277 handlare, med 157 biträden, samt 254 handtverkare, med 302 arbetare. Fabriksverksamheten har under de senaste årtiondena icke obetydligt ökats och omfattade 1891 39 fabriker, med ett sammanlagdt tillverkningsvärde af när 1.100.000 kr. samt med 551 arbetare. Bland industriella verk må nämnas mekaniska verkstäder, orgelbyggeri, snickerifabriker, bryggerier och färgeri. Sjöfarten är naturligtvis obetydlig, men var, ända tills staden erhöll jernväg, ett lifsvilkor för densamma, hvarför också betydliga kostnader tid efter annan nedlagts för densammas främjande, dels genom kanalisering af Svartån till Hjelmaren och muddring i denna sjö, dels för underhåll af Hjelmare kanal. År 1891 besöktes staden af 126 ankomna och afgångna fartyg om tillsammans 7.391 tons drägtighet. På platsen hemmahörande fartig voro 5 om 338 tons. I hamnafgifter inflöto endast omkr. 1.360 kr. Så mycket lifligare äro stadens landkommunikationer medelst de jernvägar, som förena Ö. dels söderut med Hallsberg å Vestra stambanan, dels norrut med jernvägsnätet i Vestmanland (Ö. är ändstationen på Köping - Hult-jernvägen) och Värmland. - Den förnämsta gatan är Storgatan - Drottninggatan, som från n. till s. genomlöper staden och i södra stadsdelen korsar det långsträckta Stortorget, vid hvilket ligger stadskyrkan, från 1200-talet, ursprungligen i gotisk stil, sedermera tillbyggd och flere gånger smaklöst förändrad, men numera restaurerad. Äfven kyrkans inre har på sista tiden undergått förändringar; hon prydes af vägg- och glasmålningar. Inom densamma, men på okänd plats, begrofs folkhjelten Engelbrekt Engelbrektsson, hvilkens staty (af Qvarnström, rest 1865) pryder platsen utanför kyrkan. Vid sidan af torget ligger det prydliga, i gotisk stil 1859 - 63 uppförda stadshuset, inrymmande lokaler för magistraten och öfriga stadsmyndigheter samt teknisk skola. Öfriga framstående byggnader äro stora hotellet, teaterhuset, sparbankshuset, länslasarettet, frimurarelogen, cellfängelset, jernvägsstationshuset, vattentornet (Ö. har en förträfflig vattenledning, sedan 1888), Vasakyrkan, Betelkapellet. Den anmärkningsvärdaste byggnaden är emellertid slottet, en gammaldags, fyrkantig, fyravåningars byggnad med lägre rundtorn i de fyra hörnen samt en trång borggård. Ett äldre slott (Örebro hus) fanns redan 1364 och spelade under den följande tiden en framstående rol både i krig och i fred, tills det efter en lång belägring eröfrades och förstördes af Gustaf Vasa 1523, som dock snart gaf befallning om det nuvarande slottets uppbyggande. Det blef färdigt under den tid hertig Karl Filip hade provinsen i förläning. Sedermera fick det förfalla ända in på 1700-talet, då det nödtorftigt reparerades. De nedre våningarna användas nu till länsresidens. I sydvestra tornet är Nerikes fornminnesmuseum inrymdt. En annan gammal byggnad är den inne på en tomt vid Jerntorgets vestra sida befintliga s. k. kungsstugan, uppförd under slutet af medeltiden eller förra hälften af 1500-talet i en arkitektur påminnande om Ornässtugan och med delvis bibehållna målningar. Antagligen har hon under 1500-talet utgjort bostad för konungarna under deras besök i staden. - Bland offentliga, ej redan nämnda inrättningar må anföras: högre allmänna läroverket ("Karolinska läroverket", uppkalladt efter Karl XIII; utanför den södra af dess tvänne byggnader restes 1834 en obelisk till minne af Olaus och Laurentius Petri), länets hypoteksförening, Örebro-Nora stadshypoteksförening, Köping - Hult-jernvägens och Hjelmare - Qvismare sjösänkningsaktiebolags styrelser, kemisk station, döfstumskola, idiotanstalt på lägenheten Lilläng, teknisk söndags- och aftonskola, två högre läroverk för qvinnlig ungdom, en arbets- och uppfostringsinrättning för fattiga barn, afdelningskontor af riksbanken, Ö. enskilda bank, Ö. folkbank, sparbank, pantbank m. m. Till Ö. äro förlagda chefsämbetena för Lifregementet till fot och Lifregementets husarer. Den periodiska pressen företrädes af tidningarna "Nerikes Allehanda" och "Örebro Tidning", hvilka hvardera utkomma 4 ggr i veckan, samt "Fosterlandsvännen", som utgifves 1 gång i veckan. - I kyrkligt hänseende utgör staden jämte Ånsta och Längbro ett regalt pastorat af Strengnäs stift. (Ånsta och Längbro skola enl. k. bref 1876 skiljas från Ö. och med Eker bilda ett särskildt pastorat, så snart kyrka byggts och pastorsboställe anskaffats.) Till riksdagens Andra kammare väljer den en ledamot. - Stadens vapen är en svart örn, med öga, näbb och klor röda, på guldbotten.
Eyrarsundsbro (jfr Ör) var usprungliga namnet (som sedermera sammandrogs till Örabro) på det samhälle, som under medeltiden uppstod vid det för landskapets handel välbelägna öfvergångsstället öfver Svartån, vid segelled och stora vägen mellan de öfre Mälarelandskapen och det nedre landet. Redan på 1200-talet omtalas staden, ehuru inga äldre privilegier än från 1404 äro kända. Vid Ö. höllos landstingen och samtidigt den stora årsmarknaden Hindersmässan (Henriksmässan; numera framflyttad från Henriksdagen, d. 19 Jan., till omkr. d. 26 s. m.), hvilken ännu fortlefver. Der mottogo konungarna hyllning af nerikingarna, och vid karmelitklostret ("Vårfruklostret", se nedan) uppstod redan i 14:de årh. en skola. Platsens vigt såsom landskapets hufvudort i förening med dess läge gaf den betydelse för hela riket, så att den ofta användes för möte och herredagar, bl. a. i Febr. 1529, då ett kyrkomöte der fattade vigtiga beslut och gjorde betydelsefulla uttalanden i reformatorisk riktning, och Dec. 1539 - Jan. 1540, då rättegång hölls med Olaus Petri och Laurentius Andreæ, och då herrarna d. 4 Jan. 1540 på Gustaf Vasas "blotta" svärd svuro att blifva äfven konungens "lifsarfherrar trogne och hulde", d. v. s. förbundo sig till arfrikets erkännande. Äfven i 19:de årh. hafva riksdagar hållits i Ö., nämligen 1810, då fursten af Ponte-Corvo d. 21 Aug. valdes till tronföljare, och 1812, då vår nu gällande tryckfrihetsförordning antogs och beväringsinstitutionen infördes. I Ö. (i "fru Hjorts hus") afslöts d. 18 Juli 1812 fred mellan England och Ryssland, hvarigenom "grunden lades till Napoleons omstörtande". Underhandlare voro L. von Engeström, Thornton och van Suchtelen. 1849 och 1850 höllo de liberale "reformmöten" i Ö., hvarvid diskuterades och antogs förslag till regeringsform och vallag. Staden har några gånger varit hemsökt af större eldsvådor, senast 1854. Jfr J. Fr. Bagge: "Beskrifning om upstaden Örebro" (1785).
A. G.
Örebro kloster, beläget på Tingstugubacken, n. om ån, der grundmurarna nyligen blifvit uppgräfda och aftecknade, bar namnet Vårfruklostret och tillhörde munkar af "den heliga Guds moders och obefläckade jungfru Marias af berget Karmel orden". Det var sålunda ett af de få karmelit-kloster, som i vårt land förekommit. Första gången det omtalas är i ett bref, hvarmed konung Karl Knutsson 1456 till klostret upplät sin rättighet å den n. ö. om staden belägna skogen Kränglan (Kräklan), med vilkor att klostret skulle underhålla broar och vägar derstädes. Ännu 1480 stod klostret i skuld för sina byggnader och måste då pantförskrifva fast egendom. Antalet munkar utgjorde 1495 tolf, förutom priorn. Klostret egde några tomter inom staden samt dessutom några landtgårdar, men uppnådde aldrig någon större betydelse; det märkligaste man vet om detta kloster är, att reformationens främste förkämpe i Sverige, Olaus Petri, äfvensom hans broder Laurentius der erhållit sin första undervisning. Se H. Hofberg: "Nerikes Gamla Minnen".
C. S-e.
