Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resten? I alla händelser var det nog för henne:
Fröken Wilhelmina hade väl inte så värst många
tankar i sitt lilla ljushåriga, slätkammade huvud, och
de som funnos voro ej vidare komplicerade. Men
det, som fastnade där, det blev sittande säkert som
hällebärg. Det här var så enkelt och naturligt för
henne. Ätt tycka om en schal, eller en katt, en
häst, en klänning — eller en man! Det var väl
hennes rätt? Vem kunde förmena henne den?
Gent emot denna egendomliga fasthet och detta
lugn, som inte frågade efter s. k. förnuftsskäl, stodo
föräldrarna villrådiga. Det var så vitt de kunde
minnas det första självständiga beslut hon fattat i hela
sitt 30-åriga liv. Det var inte utan, att det
imponerade.
Tja . . . kanske det kunde låta sig göra! Kar’n
hade ju inga fysiska fel åtminstone, var nykter och
så vidare. Och så lät han »hantera» sig, se det
var något att beakta! Lindkvist skulle man helt visst
kunna hålla i schack, så att han inte begick några
äventyrligheter, och det var alltid en god sak, det
–tja!
Flickan var en smula till åren, det var ju så
naturligt, att hon ville ha sig en man. Det fick man
inte förtänka henne. Och då ingen annan syntes
vilja anmäla sig —; ja, det vill säga, en och annan
som man inte ville veta av, hade nog slagit sina
krokar förstås, spelevinkar, som kanske komme att
sätta över med så mycket hon ägde, och mer till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
