Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
tande, ofta slocknande talgljus nedstuckna i grafmyllan gifva en sparsam, orolig belysning. Ibland
är det dödstyst, och de i den fuktvarma natten
halfnakna gräfvarne plocka fram kota för kota,
ibland framkastar någon en rå kvickhet för att
muntra upp sig själf och de andra.
Öfver skogen bortom Rio Grande har månen
gått upp lagom för att lysa oss på hemridten.
Chiriguanen får rida bakpå i en säck. Don Fran
sisco och don Juan komma med. Jag har bjudit
dem på fylla i byn, i Caiza, för att tacka för
hjälpen. Det har varit ruskigt göra, och stäm
ningen kan behöfva lifvas med litet sprit. Så
rida vi genom skogen, först min tjänare Albino
med chiriguanen bakpå, så don Fransisco, så jag
och sist don Juan. Månen lyser oss vägen.
Rio Grandes vatten glittrar. Eldflugorna lysa
till och försvinna eller krypa omkring i det fuk
tiga gräset. Det är en fuktvarm natt. Alla rida
tysta, man hör ej annat än skramlet af ryttarnes
väldiga sporrhjul och då och då en svordom
öfver en kvist eller gren, som rifvit någon i
ansiktet, som suttit och slumrat till.
På krogen i Caiza är det glam. Stämningen
är redan hög. Man dricker chicha och öl, dricker
“obligos“ls) och måste dricka med hyggliga ny
byggare, hästtjufvar och banditer. Mången treflig
man möter man där, som rymt bort från den
argentinska polisen. Man har spelat taba, och
don Felix har spelat falskt och blifvit utkastad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
