Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Den hade delat ut några nyp. Då de andra blifvit
soldaternas fångar, hade Antonio, inklämd i ett
hörn, en lång stund försvarat sig mot ett tjugutal
soldater, och nu var han Tarijaflickornas gunst
ling. Han har hett blod min Antonio. En argen
tinare hälsade honom en gång här med ett “god
dag, landsman". Antonio trodde det var en boli
vian och med ett spanskt “Fan ska vara lands
man med er“, riktade han ett knifhugg mot
honom, som gjorde landsmannen niofingrad. Men
Antonio är en präktig pojke, lägrets styfvaste
ryttare och största flickjägare, fast Albino är allt en
huggare, han också. Han är vår trognaste tjänare,
Antonio. Då han är full och blodet är i brand,
då är knifven hans vän. Ja, jag glömmer aldrig,
när Antonio en gång var lifvad och ville slåss,
och Boman skulle lugna honom, och han om
famnade denne helt vänligt och klappade honom
med flatan af den breda knifven på ryggen.
Vi vandra omkring hit och dit och komma
till stadens yttersta del, där stupen äro helt
nära inpå. Dit hämtar, så säger man här, “la
viuda“ när hon vill ha kärlek och vill fira sin
karneval, en gosse från krogen. Från det kärleksäfventyret kommer han ej lefvande hem, utan
ligger krossad i djupet af någon afgrund. Ja, det
bor andar och troll i stupen, och när någon full
går ut bland dem i mörkret, så störtar bränn
vinet och andarne honom lätt ned i la viudas
famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
