Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Ändtligen en dag blef det litet blidare, och en del af
befälet gick ut på en promenad. Under tiden inträffade
ishafsdimma, kall och grå, med fuktighet på kläderna
och tyngd öfver sinnet. Den blef för hvarje stund
tätare, och herrarna skildes åt; endast kaptenen och
Harald höllo ihop.
Den förre hade ofta lagt märke till den unge
mannens fina, för att icke säga eleganta sätt, hvilket under
hans förtroliga umgänge med missionären blifvit än
mera behagligt.
Kaptenen tog därför tillfället i akt och gjorde några
frågor angående hans förra lif och hvad som förmått
honom att vid så unga år lämna hem och fädernesland
och deltaga i deras äfventyrliga och med så många
försakelser förenade färd.
Uppmuntrad af sin chefs vänlighet berättade Harald
sina lefnadsöden och framhöll därvid sina svikna
förhoppningar och de förödmjukelser han fått lida.
“Jag förstår så väl edra känslor“, sade kapten
M’Clure, ty jag har själf genomgått något liknande.
Min far, major M’Clure, en allmänt afhållen officer, var
med i kriget mot Spanien och sårades på slagfältet.
Han dog i armarna på sin vän och vapenbroder, general
Le Messure, åt hvars vård han i dödsögonblicket
anförtrodde sitt fader- och moderlösa barn. Generalen, som
stått fadder åt mig — efter honom heter jag Robert Le
Messure M’Clure, — uppfyllde trofast hvad han lofvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
