Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
sten och följde någon gyllene sky, som sakta upplöstes
och seglade bort på den klara aftonhimlen. Mycket ofta
gick hon under dagen ner till hafvet; skuggorna, som
hastigt gledo öfver detta och gåfvo kraft och färg åt ;
klipporna, förtjuste henne, och ibland kunde hon med
förvånande ’ skicklighet i sin skissbok återgifva dessa
ljuseffekter, ibland ritade hon utaf personer, som
frapperade henne. Fiskarena i trakten blefvo icke litet
förvånade, när de i hennes bok sågo sina väderbitna
ansikten “afskrifna“. j
Dessa fiskare utgjorde Haralds käraste sällskap.
Hans af naturen stolta sinne led af familjens
förändrade ställning. Lifvet på Sjövik föreföll honom därför
odfägligt enformigt, och han längtade bort; men som
han hitintills icke kunnat bestämma sig för något
lefnadsyrke, och som hans far ansåg honom vara för litet
utvecklad att vind för våg skickas ut i världen, så hade
han under faderns uppsikt och handledd af
pastorsadjunkten, en ung teologie kandidat, fått fortsätta sina
studier.
Fristunderna tillbragte han i fiskläget nere vid
hafvet. Där hjälpte han gubbarna att binda på noten, där
for han ut med dem, om så bränningarna fräste kring
skären, och där hade han förvärfvat sig rykte för att
vara den styfvaste pojken på kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
