Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kärleken, döden och det eviga livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embryonala substansen som en liten nästan
omärklig stamspets. Fröet gror, hjärtbladen växa ut, och
stamspetsen skjuter upp, avlande ur sig stam och
blad, tills en dag på de gröna bladen följa röda,
gula eller blå och stamspetsen upplöser sig i
ståndare och pistiller. Tiden går och från den döende
stjälken falla bladen av, men den embryonala
substansen lever kvar i de under tiden i pistillen
bildade fröna, för att nästa vår avla nya stjälkar, nya
blad och nya blommor och efter deras död åter i
form av den omärkliga stamspetsen i ett frö
förbida vårens ankomst.
Ungmön, som spirat upp ur ett ägg, bär
evigheten inom sig, icke i sitt bröst, men i äggstockarna.
Liksom när örten avslutar sin tillväxt, den
embryonala substansen i dess stamspets övergår i fröna,
så tar den hos den fullvuxna människan form av
spermatozoer eller ägg, och könskörtlarna äro att
förlikna med den ståndar- och pistillalstrande
vegetationspunkten i växternas stamspets. Liksom
sandstarrens rotstock löper fram i sanden, då och då
sändande skott upp i dagsljuset, så löper den
embryonala substansen fram genom generationernas
räcka, allt jämt alstrande individ på individ. Det
är läran om den embryonala substansens kontinuitet,
sådan den framställts av Sachs, botanisten, och
Weismann, zoologen.
Ärftligheten, som så länge utgjort en gåta, blir
numera ej något under. Då det är samma
embryonala substans, som frambringar de olika generatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
