Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lasta tyngder på duvan. A i kan ändå inte följa
efter henne, och det är djurplågeri.”
Peter Winn var redo att erkänna sig besegrad.
Detektiverna voro maktlösa, och Peter visste ej vart
mannen skulle sikta nästa slag — kanske mot deras
liv, som stodo honom nära och voro honom kära.
Han telefonerade till och med till San Francisco efter
tio tusen dollars i sedlar. Men Peter hade en son,
Peter Winn junior, med samma energiska haka som
fadern och samma inbitna, ruvande beslutsamhet i
ögonen. Han var endast tjugusex år, men han var karlaktig
alltigenom, på samma gång föremål för hemlig oro
och förtjusning hos finansmannen, som slets mellan sin
stolthet över sonens aeroplanbragder och ängslan för
ett förtidigt och ohyggligt slut.
»Stå på dig, far, skicka inte pengarna», sade Peter
Winn junior. »Nurnro åtta är färdig, och nu är jag
säker på att jag har fått den där revinrättningen
riktigt i bästa ordning. Den skall fungera bra och ställa
till revolution inom flygkonsten. Hastighet — det
är just vad som behövs, och vidare stor bäryta för
att kunna starta och stiga högt. Bägge delarna ä’
klara. Då jag väl kommer upp, revar jag. Det är
knuten. Ju mindre bäryta desto högre fart. Det
är en lag som jag upptäckte då jag sysslade med
Langleytypen. Och jag har tillämpat den. Jag kan
höja mig då luften är stilla och full av gropar, och
jag kan höja mig då den kokar, och genom att
moderera mina bärplan kan jag åstadkomma nästan vilken
hastighet jag vill — i synnerhet med den nya
Sangster-Endholm-motorn.»
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
