Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motsatser. Och sammansmälter för mig deras
färg till ett — det måste väl vara något inre
hos dem som dook är gemensamt.
Ett grundaxiom: mänskligheten utvecklas,
och denna utveckling kan vara mer eller mindre
medveten hos tidens individer. Tydligare
uttryckt : individen kan mer eller mindre klart
känna sig som ett väsen som utvecklas, måste
utvidgas utöver det snäva mått som det är varje
individ beskärt att förnimma som en skranka.
De allra mest klarseende, de som ha sin inre
blick oförvillad, de måste se sitt liv som ett
steg vidare, en klar väg framåt, och jag
vill tro att det är mycket sol över deras vision
av ”vägen”. Och visst är nog också att i
grunden dessa klarseende har densamma
visionen, de mångsammansatta vågorna ha de alla
höjt sig över. Det behöver inte vara något
underligt alls, om jag säger att en
överjordisk väg har öppnat sig för dem. Överjordisk
inte i betydelse av något avskilt, ty det är just
i det enande som de leva, i det element där
mångfalden inte stör, kort sagt: i solljuset.
Dylika klarseende äro inte några anomalier.
De äro sin tids sannaste uttryck, profeter, men
sin tids profeter. Dock här ett ännu: olika tider
ha nog olika förutsättningar för andens
klarsyn. Är det något kätterskt i den tanken att
varje tid har någon bestämd uppgift att hämta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
