Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnelse av en den på en gång subjektivaste
och universellaste av alla diktare. De känslor
han tolkade voro alltets, ett lidande och
jublande världsallts känslor, makrokosmos’ våndor
och fröjder. Men på samma gång voro dessa
känslor så innerligt hans egna som de kunde
vara, det var ur sitt eget bröst han tog dem:
Walt Whitman, ett kosmos, en son av Manhattan.
Eller:
Jag vet jag har inom mig tid och rymd — har
aldrig fått min gräns och får den aldrig.
Jordens våndor, solsystemets bildning, det är
kosmos, det är Walt Whitman. ”Jag vet jag var
också där.” Årtusenden stodo vakt vid hans
vagga:
Stigande, stigande skara sig fantomerna bakom mig.
Fjärran, fjärran ser jag det omätliga första Intet —
jag vet jag var också där.
Jag väntade, osedd och evigt, och sov genom
letar-giska dimmor
Och tog mig tid, och tog ingen skada av det
stinkande kolet.
Alla mänskliga känslor och lidelser är han
förtrogen med. På alla känslolivets strängar
spelar han, både på de vita och de svarta tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
