Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vanligtvis ett visst givet ögonblick, som man
gjort till det stora, det ögonblick, då de mottagit
”upplysningen”.
Något sådant mötte också Whitman. Men vi
stå inför gåtor nu. Både när det gäller hans yttre
och inre utveckling. Så mycket veta vi, att
Whitman älskat och haft flera barn, men om den
kvinna han älskat veta vi ingenting. Det står oss
då fritt att drömma oss henne som vi behaga,
men man kan inte tänka sig henne annat än
som en mänska med mycket fina känslor för
vad som kan leva djupt inne hos en man, som
blivit längtande av rytmer och vindar. Det var
hon, som ledde hans väg vidare och egentligen
gjorde honom seende. Det var ett hölje som föll
för Whitman, och han såg världen med andra
ögon. Men ännu står han med tafatta händer.
Sångerna han ville sjunga, den ädla
utformningen — ack inte!
Det kom en undran i hans ögon, en undran
inför världen. Han väntade, han hade så god
tid. Sju år arbetade han vid sitt vardagsarbete,
sju år grubblade han och längtade. Visionerna
kommo till honom, rytmerna kommo allt
närmare till honom. Men hans händer voro ännu
trevande.
Men till sist brast bojan, och sångerna tonade
ut. Han hade funnit vad han ville besjunga:
det var världen; och så sjöng han om sig själv.
5. — N o r l i n d, Skapande liv.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
