Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vilken riktning den av Hölderlin anade
diktningen skulle ha utvecklat sig, därom är
orimligt svårt att döma. Vi ha bara fragment kvar
och dessutom mest från en tid, då ingenting
kunde vara annat än glimtar och fragment.
Den modema diktningens fria rytmer kunna
kanske ge oss några vinkar. I vår egen lyrik stå
Vilhelm Ekelunds känsliga strofer som möjliga
prov på Hölderlins framtidsdrömmar. Jag vill
dock inte fördölja, att även den samtidiga
diktningen hade ansatser åt samma håll, något som
mest uppenbarar sig i den unge Novalis’
”Hymner” och — fastän i underordnad grad — några
av Goethes kärnfullaste dikter, exempelvis
”Pro-metheus”. Men vad som för de andra var en
”episod” blott, om jag så må säga, ett
uttryckssätt bland många, det var för Hölderlin fullaste
livsallvar.
IV.
E n enda fåfäng dag har jag levat och
lett bland de mina.
Allting söves i sömn, tingen försvinna
och dö.
(Hölderlin.)
Den långa vansinnestiden var ingen slöhetstid
för Hölderlin. Diktarmödan hade blivit ett b e
-hov för honom, och så djupt var det behovet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
