Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur mycket väger ni?» frågade jag.
»Två hundra tio. Men på min bästa tid gick
jag ända upp till två hundra fyrtio.»
»Och Helsingör kan inte segla?» sade jag och
tog åter upp det ämne, som hade satt liv i honom.
»Jag slår vad om vad som helst, från ett
skålpund tobak till en månads hyra, att hon inte gör
den här ronden på hundra femtio dagar», svarade
han. »Jag har ändå gjort den på åttionio dagar med
Flygande molnet — jaha, sir, åttionio dagar från
Sandy Hook till Frisco. Sextio mans besättning,
som voro män, och åtta pojkar, och så framåt
bara! Tre hundra sjuttiofyra mil om dagen i fint
väder och i storm aderton knop — ja, det är ändå
alldeles för lågt räknat. Åttionio dagar — ingen
kunde nå’nsin gå om henne, bara en gång gjorde
Andrew Jackson lika många knop, och det var nio
år efteråt. Ja, det var tider, det!»
»När gjorde Andrew Jackson lika många knop?»
frågade jag, ty jag började misstänka, att han drev
med mig.
»1860», svarade han genast.
»Och ni seglade med Flygande molnet nio år
förut, och nu ha vi 1913 — det var ju för sextio
år sedan», attackerade jag.
»Och jag var sju år gammal», fnittrade han. »Min
mor var akterstäderska på Flygande molnet. Jag
är född på havet. Då jag var tolv år, var jag
jungman på Morgonstjärnan, då den gick rundt på
nittionio dagar — halva besättningen i bojor nästan
hela tiden, fem man, som gått till väders,
nedskjutna bortom kap Horn, udden på våra slidknivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
