Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salongen, voro de olika alla de föreställningar jag
någonsin gjort mig om sjömän. På Atlantångarna hade jag
då aldrig sett något, som påminde om dem.
En av dem, en aderton års yngling med mycket
piggt ansikte, smålog mot mig med ett par
egendomliga italienska ögon. Men han var dvärg. Han
var så liten, att han nästan endast bestod av
sjöstövlar och sydväst. Och ändå var han inte riktigt
italiensk. Jag var så säker på det, att jag frågade
styrmannen, och han svarade vresigt:
»Den där? Pysslingen? Han är dago, italienskt
halvblod. Den andra hälften är japansk eller
malajisk.»
En gammal man, som befanns vara
högbåtsmannen, var så orkeslös, att jag trodde han nyligen
varit utsatt för någon olyckshändelse. Hans
ansikte var oxaktigt slött, och då han släpade och
hasade sina grova skor över däck, stannade han
då och då efter några steg för att lägga båda
händerna på magen och utföra en egendomlig,
pressande och lyftande rörelse. Månader skulle gå,
varunder jag såg honom göra detta tusentals gånger,
innan jag fick veta, att det alls icke var något fel
med honom och att detta tilltag endast var en vana.
Hans ansikte påminde mig om »Mannen med hackan»,
utom att det var obeskrivligt och omätligt mycket
dummare. Och hans namn var, som jag sedan fick
veta, Sundry Buyers. Och han var högbåtsman på
det vackra amerikanska skeppet Helsingör —
som ansågs vara ett av de grannaste nu
existerande segelfartygen!
I denna flock av gubbar och pojkar, som buro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
