Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vierling, Georg - Vieuxtemps, Henri - Vigoroso - Villanella - Vimercati - Vinci, Leonarde da - Vinklar - Viol - Viola - Viola d'amore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var en längre tid musikdirektör i
Frankfurt a. d. O. och åren 1852 och 53
musikdirektör i Mainz; dirigerar f. n, i
Berlin den af honom stiftade
Bach-föreningen. Comp. symphonier;
cantaten »Hero und Leander»; piano- och
kyrkosaker; ouverture till Schillers
»Maria Stuart»; sånger m. m.
Vieuxtemps, Henri. Utmärkt
violinvirtuos och tonsättare; f. i Verviers
i Belgien 1820; elev af de Beriot;
studerade, under sin vistelse i Wien,
theorien under Sechter, samt i Paris
compositionen under Reicha; gjort
konstresor i Europa och Amerika;
engagerades 1846 som kejserlig
kammarvirtuos och 1:ste soloviolinist vid kejserlig
orchestern i Petersburg; besökte
Stockholm 1860; invaldes der till led.
af musik. akad., samt utnämndes till
R. W. O. Comp. concerter och
Fantasier etc. för sitt instrument.
Vigoroso eller Vigorosamente. (It.)
Kraftfullt.
Villanella. Sydeuropeisk dans med
sång; förskrifver sig från 16:de seklet.
Vimercati. Mandolinvirtuos;
uppträdde tillsammans med sin fru, som
var coloratursångerska, på kongl.
theatern i Stockholm 1836.
Vinci, Leonarde da. Tonsättare, —
icke att förblanda med den store
målaren af samma namn; f. i Neapel
1690; studerade musik i
conservatoriet Dei Poveri di Gesù Cristo i
Neapel; sitt egentliga rykte erhöll han
genom sin opera »Semiramide
riconosciuta», uppförd i Rom 1723; † 1734 (?)
af förgiftadt chokolad, som bjöds honom
af en anförvandt till en förnäm Romersk
dam, hvilken sålunda hämnade sig för den
skymf henne vederfarits, då han i
offentligt sällskap skrutit af att hafva
njutit hennes ynnest. Som de bästa
bland hans operor anföras »Astianatte
och »Ifigenia in Tauride».
Vinklar. De i en orgel, till
claviaturregeringens mekanik hörande, af trä,
jern eller messing förfärdigade små
vinkelformiga pjeser, hvilka tjena som
utvexling mellan tangenterna och deras
abstrakter.
Viol. Stråkinstrument, hvars corpus
består af 2:ne, något hvälfda bottnar,
en öfre (den s. k. resonansbotten,
förfärdigad af furu) och en undre (af lönn),
båda förenade genom en s. k. sarg
(s. d.). Dessa bottnar hafva oval form
med små inböjningar på sidorna. Å
resonansbotten äro vid dessa
inböjningar anbringade Ijudhål (s. d.), hvilka
bland annat tjena till att iordningsätta
ljudpinnen (s. d.). Öfverst mellan
båda bottnarna är insatt instrumentets
hals, öfver hvilken är fastlimmadt
gripbrädet, som löper nedåt till
grannskapet af stallet (s. d.). Öfver
halsen och gripbrädet äro spända 4
tarmsträngar, hvilkas, nedre ändar äro
fästade i stränghållaren — ett vid
instrumentets nedra sarge fästadt, något
hvälfdt, smalt bräde — och hvilkas
öfre ändar äro lindade omkring
stämskrufvar, som äro anbringade i
instrumentets öfversta del. Se vidare
Violin, Altviol, Basviol.
Viola. Se Altviol.
<b>Viola d’amore.</i> (It.) Viole d’amour
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
