Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odling och särskildt dess skönhetslif söka sig uttryck i språket
under dess mest vårdade, dess uttrycksfullaste och skönaste
form och följaktligen äfven i dess mest vårdade, dess
uttrycksfullaste och skönaste språkljud, följer vidare, att en
person, som ej eger förmåga att frambringa dessa språkljud
eller hvars öra ej ar på tillbörligt sätt förtroget med
desamma, ej är i stånd att fullständigt eller med tanke,
inbillningskraft, känsla och sinnlig åskådning i harmonisk
samverkan uppfatta en språklig konstskapelse inom detta område,
ett alster af stil i högre mening, af vältalighet eller poesi.
Han skall visserligen vara i stånd att fatta dess innehåll och
delvis äfven dess skönhet, men städse förblifva mer eller
mindre oberörd af de mäktiga, men för en abstrakt
förståndsanalys oåtkomliga krafter, som verka på hjärta och sinne i
ljuden från ett modersmål. I denna omständighet ligger
sålunda en uppfordran för hvarje odladt folk att vårda och i
den rätta riktningen utveckla högspråkets ljud samt att, så
vidt möjligt är, söka värja detsamma mot de menliga
inflytelserna från de språkområden, i hvilka kraftbesparingslagen
ensidigt drifver sitt spel.
Till hvad vi här ofvan sökt ådagalägga med hänsyn
till de svenska bygdemålens underlägsna ljudvärde i
förhållande till högsvenskan foga vi slutligen följande sats: Må
en hvar älska sitt bygdemål med all den värma och
innerlighet, som ett modersmål kräfver och förtjänar, må vi
därjämte icke med den ensidige ord- eller ljudsamlarens utan
med den vetenskaplige språkmannens öra och blick
genomforska dessa bygdemål, emedan de så väl ur språklig som
historisk och estetisk synpunkt gömma outtömliga skatter i
sitt inre, men må vi på samma gång och i första rummet
med forskningens ljus belysa, akta och vårda i hem som i
skola vårt gemensamma modersmål, den svenska odlingens
språk, och icke minst dess dyrbara och sköna ljud, hvilka
måhända en gång, när andra värn hota att brista, skola
hålla oss tillsamman i nöd liksom i lust, i kampen för vår
nationela tillvaro och sålunda vara ett nytt vittnesbörd för
den gamla satsen, att ett folk aldrig kan gå under, så länge
dess språk består.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
