Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Satser i uttalsfrågan, särskildt med hänsyn till högsvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Satser i uttalsfrågan, särskildt med hänsyn till högsvenskan.
De fel, till hvilka hela den ifrågavarande
språkriktningen mer eller mindre medvetet gör sig skyldig, äro enligt
min åsikt följande:
1:o) Man bestämmer visserligen språket såsom ett
verktyg för meddelande af inre tillstånd, men fattar meddelandet
i alltför inskränkt betydelse. Eller man faster sig till den
grad företrädesvis vid språket såsom ett meddelande för
hvardagslifvets ändamål, vid språket såsom samtalsspråk
under hvardagslifvets bestyr eller såsom uttrycksmedel för
de inre tillstånd, som här äro förhärskande, att man tyckes
förbise, att ett odladt folks språk också är ett verktyg för
meddelande af andra tillstånd, de värdefullaste, högsta och
bästa, som röra sig inom ett folks eller en individs
medvetande, att språket icke blott är hvardagsspråk utan också
vetenskapens, litteraturens, konstens och framför allt poesiens
språk. Detta förbiseende sammanhänger, såsom ofvan är
nämdt, med det vaknade lifliga intresset för bygdemålen
och samtalsspråket i allmänhet, hvilket ledt därhän, att man
förälskar sig i dessa språkyttringar så, att man förbiser eller
underskattar kulturspråket i egentlig mening, litteraturspråket
och de bildades talspråk under dess mest vårdade form.
Man förbiser, att språket under denna sin högsta form äfven
är behärskadt af ett språkbruk, hvilket i sin ordning är
bestämdt af språklagar samt eger en utvecklingshistoria, hvilken
af helt naturliga skäl är och måste vara mera kontinuerligt
fortlöpande, mera genomforskad och mindre bestämd af yttre
tillfälligheter än bygdemålens utvecklingshistoria, emedan det
förra städse gått hand i hand med och funnit sitt uttryck
uti den nationela litteraturens historia.
2:o) Man tillerkänner kraftbesparingslagen en alltför
ensidig betydelse, och äfven där man i likhet med Noreen
fordrar, att denna lag skall begränsas af och samverka med
tydlighetslagen, så gör detta icke till fyllest, emedan
språkutvecklingen under dess högsta form äfven bestämmes af
andra lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
