Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Orsakerna till förlusten af uttrycksfullhetens naturgåfva och medlen till dess återvinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undervisning och tukt, som stå skolan till buds. Den
uppfostrande undervisningen känner intet undervisningsämne,
matematiken icke ens undantagen, som med rätt användning
ej skulle i och för sig, men framför allt i organisk
förbindelse särskildt med närbesläktade ämnen kunna afvinnas en
sida, egnad att inverka på den blifvande personligheten i
det fall, hvarom här är fråga. Främst i detta hänseende
står dock språkundervisningen och det härmed
sammanhängande litteraturstudiet. Medelst denna skönlitteratur träda vi
i förhållande till känslor, affekter och lidelser, som till en
icke ringa del sällan eller måhända aldrig träda oss till
mötes inom vårt eget inskränkta lifs förhållanden, och genom
att lefva sig in i detta sinnelagslif i diktens värld och söka
med vår talstämma träffa de motsvarande känslotonerna skulle
vi bäst uppnå det åsyftade målet: utvecklingen af både vårt
känslo- eller sinnelagslif och vårt dyrbara talinstrument.
Men huru bedrifves denna del af språkundervisningen
särskildt vid våra högre läroverk för så väl manlig som
kvinlig ungdom? Inom undervisningen i modersmålet kunna
betydelsefulla ansträngningar till något bättre spåras nästan
öfverallt. Läroverksstadgan föreskrifver aktgifvande på både
språkljud och riktig betoning. Hvarhelst en god lärare
finnes, där söker han också ställa sig dessa föreskrifter till
efterrättelse. Men i regeln saknar han själf tillräcklig både
insikt och öfning på detta område. Han måste nöja sig
med att bibringa vissa allmänna regler utan sammanhang,
vissa s. k. »handgrepp» utan tillbörligt underlag, och när
dessa ej längre räcka till, tillgriper han sväfvande
resonnemanger o. s. v., äfven om han ej gör sig skyldig till det i
folkskolan så ofta förekommande felet att analysera poetiska
stycken, som om skalden skulle hafva författat en s. k. »kria»,
hvilken skulle ålägga läraren att företaga mer eller mindre
logiska dissektionsöfningar på det ihjälpinade eller ihjälslagna
författarefostret. Icke heller gör han sig gemenligen skyldig
till ett annat fel, nämligen att uppmuntra en halfsjungande
korläsning, som dödar förmågan af individuelt
uppfattnings- och uttryckssätt hos lärjungen o. s. v.
Vida sämre är det dock i det hänseende, hvarom här
är fråga, bestäldt med undervisningen i främmande språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
