Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så bodde där överste Cecil Burleigh Essex, också han en
F. F. V. (ättling av Virginias Första Familjer) av
fruktansvärd kaliber, men med honom ha vi för närvarande ej
att befatta oss.
Percy Northumberland Driscoll, bror till domhavanden
och fem år yngre än denne, var gift och hade haft barn vid
sin härd, men de anföllos den ene efter den andre av
mässling, difteri och scharlakansfeber, och detta gav doktorn
användning för hans antediluvianska metoder — så att
vaggorna stodo tomma. Percy Driscoll var en burgen man
med gott huvud för affärer, och hans förmögenhet växte.
Den 1 februari 1830 föddes två gossebarn i hans hus; ett
åt honom, ett åt en av hans slavflickor, vars namn var
Roxana. Roxana var tjugu år gammal. Hon var på benen
igen samma dag med fullt upp att göra, ty hon måste sköta
och amma båda barnen.
Fru Driscoll dog, innan veckan gått till ända. Roxy
fortfor att ha barnen om hand. Hon styrde och ställde
som hon ville med dem, ty mr Driscoll gick snart upp i
sina spekulationer och lät henne råda med barnen.
Samma februari månad fick Dawson’s Landing en ny
medborgare. Denne var mr David Wilson, en ung man av
skotsk härstamning. Han hade flyttat sina bopålar till denna,
långt från hans födelseort i det inre av staten New York
belägna trakt för att skapa sig en framtid där. Han var
tjugufem år gammal, universitetsbildad och hade genomgått
ett juridiskt seminarium i någon av de östra staterna ett
par år förut.
Han var en anspråkslös, fräknig ung man med
gulrött hår och blå ögon, i vilka det fanns både öppenhet,
hjärtlighet och en förstulen glimt av trevligt slag. Hade
det inte varit för ett olyckligt yttrande, han en gång fällde,
skulle han säkert med ens ha kunnat börja en framgångsrik
verksamhet i Dawson’s Landing. Men han fällde det
olycksaliga yttrandet första dagen han var i den lilla
landsortsstaden, och det »märkte» honom. Han hade just gjort
bekantskap med en grupp medborgare, då en hund, som
de inte sågo, började skälla, morra och tjuta och göra
sig obehaglig på det mest tydliga sätt i världen, varpå
Wilson sade, ungefär som en, vilken tänker högt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
