Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger jag er; personligen skall jag aldrig träda i er hustrus
väg; men lika visst är det, att jag troget skall vaka öfver
henne, till dess jag öfvertygat mig om att hon är lycklig.
Ni må föra Sophie huru långt bort som helst, så skall mitt
öga, osynligt, följa henne, för att se, hur lif vet gestaltar
sig för den varelse min fader anbefallt mig att omhulda.»
Jéröme lade handen på låset och yttrade, i det samma
han öppnade dörren:
»En gång gömde ni henne för mig och lyckades dölja
hennes tillflyktsort för mina spionerande blickar. Nu är
ordningen hos mig. Få se om jag ej lyckas ännu bättre.
Hade ni ej då i barnsligt öfvermod trott er kunna ensam
utgöra hennes värn, så skulle Sophie i dag icke varit min
maka, emedan jag redan vid den tiden fört henne utom
Frankrikes gränser och i säkerhet för revolutionens
stormar. Ni däremot gaf henne till sköld mot farorna en
kvinna, hvars släktskap med Danton ni ansåg som en
säkerhet, och i dess ställe var denna släktskap nära att kosta
Sophie lifvet. Allt detta, oerfarne yngling, berättigar mig
att gifva er ett råd, nämligen: att, om ni skall förmå, rädda
er själf, än mera någon annan, så lämna genast Frankrike!
Redan i morgon, kanhända i natt, kan ni åter bli häktad,
och då skall icke någon uppoffring kunna rycka er undan
döden.»
Jéröme gick, och Elias mumlade:
»Han har rätt; min oklokhet, min oerfarenhet och mitt
själfförtroende har hon fått gälda.»
En timme efter Jérömes aflägsnande lämnade Elias sin
boning.
När Elias öppnade porten för att träda ut, befann han
sig helt plötsligt framför en lång, smärt yngling, som räckte
ut handen i den tydliga af sikten att fatta portklappen. Vid
detta oförmodade möte blickade bägge något öfverraskade
på hvarandra.
»Hvem söker ni?» frågade Elias, som icke kunde
påminna sig någonsin hafva sett främlingens drag.
»Er», blef svaret.
»I hvad afsikt? Jag känner er icke.»
»Det vet jag. Ni var allt för upprörd då vi
sammanträffade, för att kunna ägna mig någon uppmärksamhet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
